Bra och dåligt te

ImageImageImage

Var i London med mina kollegor. På London Review of Books Bookshop hade de ett café med riktiga kvalitetsteer i sin meny. Jag grämde mig över att jag var sugen på kaffe. En kollega som beställde Sencha fick det i fin glaskanna med tebricka, men det smakade inte så himla gott, antagligen en kombination av inte superba blad och inte superb bryggning. Så jag slapp ångra mig för mycket. De hade dock en del bra teböcker på display.

Däremot drack jag Jujuba och Goji-te på den japanska veganrestaurangen Itadaki Zen. Tror att bovete också var inblandat. Extremt gott, rik smak. Skulle gärna skaffa dylikt te, får hålla ögonen öppna. Örtte brukar liksom inte nå de höjderna!

Annonser

Ett besök på Grace Tea House

Jag och min sambo var på Kulturhuset och ville dricka te. Då finns det verkligen inget bättre ställe att gå till än Grace Tea House. Centralt, inte alltför tokdyrt och framför allt: du kan få sitta ett par timmar och utnyttja varje gnutta smak i tebladen, det varma vattnet bara fortsätter komma till ditt bord. Men just den här gången blev jag ganska besviken. Vi beställde Da Hong Pao och fick in det i en lerkanna. Så långt allt väl. Problemet var att servitören hela tiden fyllde kannan helt, samtidigt som kopparna bara rymde halva kannans innehåll. Det gjorde ju att hälften av teet fick vara kvar i kannan och fortsätta dra, fastän det redan hade blivit färdigbryggt. Låt mig säga att det ledde till att varannan kopp var ganska överbryggd. Jag påtalade detta för servitören som dock inte förstod problemet. Jag bad om en rättvisekanna och fick det – dock rymde den bara det som inte fick plats i kopparna och visst, det var mycket bättre än den tidigare situationen, men jag vill ändå kunna använda en rättvisekanna på dess optimala sätt genom att hälla upp allt te i den just när jag bedömer att det är dags. Att hälla först i koppar och sedan i rättvisekanna (eller tvärtom) ger ju inte ett rättvist resultat, eftersom skillnaden kan bli ganska stor mellan det som kommer i första koppen och det som sedan kommer i kannan.

Vad tycker ni? Är jag överdrivet petig eller har en teentusiast rätt att vara harmsen när hen beställer en kanna te för 128 kronor? Svar till: Besviken Tekopp.

Mer matcha!

Jag bloggade tidigare om mitt senaste matchaköp och min både lyckade och misslyckade beredning av detta. Nu har jag modifierat en parameter och fått ett helt nytt och väldigt lyckat resultat!

Jag har först och främst blivit av med den nästäppa som rådde vid det tidigare försöket. Något som troligen hade större effekt än jag anade. Sedan lät jag både temperaturen på vattnet (80 C) och mängden vatten (2 dl) vara och tillsatte mer matchapulver denna gång. Även denna gång gick det bra med vispandet. Jag kände att jag fick till det ganska bra med handledsrörelsen!

Jag gillar detta te ännu mer nu! Det har verkligen en härlig djup smak, toner av grönska och inte någon beska alls. Jag tror att det är det som gör det söta i det här teet. Det är inte ”sött”-sött men det är mjukt och det faktum att det inte finns någon som helst eftersmak av beska (som jag upplever kan finnas i bakgrunden hos vissa matcha) ger mycket. Till och med den sista munfullen som vanligtvis brukar vara för koncentrerad för min smak var ren tenjutning.

Och för att inte glömma bort mitt tidigare matcha som min japanska vän importerat åt mig använde jag det igår till en god smoothie! Matcha, sojamjölk, is och banan i en mixer, mums! Inspiration hämtad även denna gång från Sing tehus i København.

Vattenkokning och temperaturer

De flesta teintresserade har troligen hajat att vattnets temperatur har stor betydelse för olika teers bästa. Just nu funderar jag en hel del på hur jag bäst skall koka vatten och använda någon typ av större kanna då jag dricker te. Anledningen till detta är att jag tycker att Aqua-graden (i teceremoni-/tekonstsammanhang) är för stor/tung, har för stor/bred ”pip” och drar ner den totala estetiska tekänslan. Då kvarstår frågan: vad ersätta med? En dyr tetsubin (japansk gjutgärnskanna)? En keramisk kanna med gasbrännare under? En glaskanna med brännare under?

Jag har inte kommit fram till något riktigt ännu men i och med dessa tankar har jag funderat en hel del över just bedömning av temperaturen. Det är groteskt bekvämt med en elektronisk tekokare! Men hur går man tillväga utan den moderna tekniken? I Warren Peltier’s bok The ancient art of tea finns ett väldigt bra kapitel om just vattenkokning, flera stora tepersoner har genom tiderna skrivit om detta ämne. Det verkar finnas två metoder som är beprövade och uppenbarligen fungerar. Det ena är att använda ögonen, det andra är att använda öronen. Det är dock inte lika smärtsamt som det kan låta! Antingen bedömer man bubblornas storlek (fiskögon, sammanlänkade pärlor, vågor) eller så lyssnar man på ljudets olika uttryck. Att studera vattnet med synen är det mest omskrivna och det verkar som ett relativt enkelt sätt att bedöma det hela på! Med lite träning kan det nog bli en uppskattad del i det egna tedrickandet. Ett ännu enklare sätt är ju att använda sig av en termometer. Något jag experimenterade lite med idag.

Jag kokade upp vatten i min Aqua-grad till 80 C. Sedan använde jag en tetermometer (från Sing Tehus) och tog temperaturen direkt i vattenkokaren. Precis då lampan slocknat håller vattnet en temperatur runt 80 C, vilket verkligen känns tryggt! Sedan hällde jag vatten i en rättvisekanna av porslin (bara för att undersöka effekten). Då sjönk temperaturen till strax över 70 C, alltså nära 10 C! Därifrån hällde jag sedan i en mindre keramikkopp och då föll temperaturen ytterligare ca 5 C. Under en bryggning skjunker alltså temperaturen ca 15 C innan teet når munnen. Jag som är aningen värmekänslig kan tänka att det nog är ganska bra. Men frågan är hur stor effekt det får för teets smak och bryggningarnas resultat. Det är nog bäst att förvärma ordentligt (särskilt bryggkärlet!) och eventuellt hålla en aningen högre temperatur än planerat i fortsättningen? (Observera att jag i detta lilla test inte använde en tekanna/gaiwan innan rättvisekannan. Med ytterligare en mellanstation påverkas självklart temperaturen ytterligare!)

Tillbaka till de ”tre kokningarna”. Jag var självklart tvungen att i skrivande stund slå på plattan och pröva de gamla kinesernas metoder. Det finns två ”listor” över hur man bedömer temperaturen genom att titta på vattnet under uppkokning. Den ena listan med tre punkter innefattar fiskögon, sammanlänkade pärlor och vågor. Den andra listan med fem lägger till räkögon samt krabbögon före fiskögonen. För oss dödliga som ännu ej bemästrar vattenkokning eller terminologin handlar det hela om bubblornas storlek och rörelse. Räk-, krabb- och fiskögon är alltså då det bildas och flyter upp små bubblor som blir större och större. Sammanlänkade pärlor är då det runt om i kastrullen/kannan börjar uppstå små strömmar av större bubblor som stiger gemensamt till ytan. Vågor är helt enkelt när mängden bubblor och deras storlek genererar vågor på vattenytan. Från det sista steget är det inte långt tills vattnet kokat upp och kokar konstant. Då är vattnet ”gammalt” och bör ej användas. Till detta kan även observation av vattenångan samt ljudet tilläggas.

Utifrån mina observationer: Fiskögon=~75 C. Sammanlänkade pärlor=~85 C. Vågor=~95 C. Det är alltså inte utan anledning det är snarlika temperaturer som föreslås till olika typer av teer!

Hur kokar ni ert vatten och vad föreslår ni för lösning på mitt I-landsproblem (kanna för vattenkokning)?

 

Matcha från Sing Tehus

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg införskaffade jag ett nytt matcha på min Danmarksresa. Jag frågade efter ett så sött matcha som möjligt och det blev då 20 gr av ett matcha vid namn Ikenoshiro.

Idag var jag ju då såklart tvungen att prova och avnjuta detta nya te! Jag dukade fram nödvändigt tegods, tillbehör och teet och ställde in aqua-graden på 80 C. Jag ställde även fram tre små kakor som sötsaker till matchat (det tillhör matchakulturen!).

Jag förvärmde och torkade ur min chawan, silade ner matchat, hällde på vatten och vispade fram det bästa skummet på länge. Det måste vara min nya visp med fler små ”visppinnar” (100 st jämfört med tidigare 80 st) som underlättade det hela! Teet var gott men jag tror att jag hade kunnat använda lite mer matcha då teet kändes aningen för utspätt. Det hade ingen påtaglig sötma, vilket troligen också berodde på mängden pulver i förhållande till vattnenmängden. Jag gillar detta matcha och är övertygad om att det kan ge ännu mer. Det har en enkelhet som jag gillar väldigt mycket! Vad gäller kakorna så har japanerna helt rätt i att en liten sötsak bredvid matchat förhöjer hela smakupplevelsen. Ett bra tips till den som inte provat på detta innan!

En liten avslutande reflektion: Pröva med mer matchapulver nästa gång! Och som alltid känner jag att ”M-vispandet” är i behov av förfinande!

Och så får ni ännu ett litet bildspel.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Te m.m. från sydligare breddgrader

Denna snart gångna vecka är min sista vecka på sommarens semester och jag har gjort en del resande. Jag har hälsat på släkt i Ängelholm, bott hos en nära vän i Malmö och semestrat i København med min sambo. Det har varit en fantastisk vecka som har innehållit en hel del terelaterat. Både spontant och välplanerat.

Utifrån tidigare erfarenheter lät jag bli att leta efter teupplevelser i Ängelholm (om någon kan motbevisa mig, skriv!). Jag misstänkte att Malmö inte heller skulle ha något att erbjuda men frågade ändå min vän (som är kaffe- och ölnjutare). Han hade inga tips eller ens gissningar på något som kunde göra mig lycklig i te-Malmö. Men se där hade vi båda fel!  Under en av våra långa promenader gick vi förbi en liten butik/keramikverkstad som jag passade på att kika in i. Det var keramikern själv (Siv Andréason, www.andreasondesign.se) som fanns på plats just denna dag. I princip allt i butiken var väldigt vackert och jag hittade en del saker jag varit på jakt efter ett tag. En skål (till överflödigt vatten/te), ett fat (att ställa kannan på när man ej använder tebricka), en rättvisekanna och en liten skål för uppskattning av de torra tebladen. Jag och min vän pusslade ihop matchande delar och insåg att den lilla skålen fanns i svart men ej vitt som jag önskade. Men vi frågade Siv som började ringa en av hennes återförsäljare då hon precis såg en sådan i sin ugn! Hon plockade ut den 350-grader varma skålen och ställde ut den på trappen en stund så att jag kunde köpa även den. Delarna är alla i vita/beiga eller svarta toner och både skålen och fatet har krackelerade mönster på vissa ställen.

När jag senare i veckan kom över till mitt faderland Danmark började vi med en visit till Sing Tehus (www.singtehus.dk). Där tog jag och min sambo varsin sojamjölkssmoothie med matcha och banan, sjukt gott! Jag bara njöt av atmosfären, kikade bland hyllorna och tränade min nästan obefintliga danska med tjejen som arbetade där. Så handlade jag teer på beställning av min medbloggare och ett matcha och en ny matchavisp (med porslinshållare) till mig själv.

Efter hemkomsten inatt hade även mina två nya teböcker kommit! Båda handlar om tekultur som något mer än smaker, som en livsstil eller livsfilosofi. Den ena (A. Fisher, The art of tea) verkar vara en väv av tekulturfakta och personliga reflektioner medan den andra (W. Peltier, The ancient art of tea), som jag fastnat mest för, är en väldigt, väldigt bra antologi över kinesiska tetexter genom historien. Denna bok tar upp allt ifrån vattenkokning till önskvärt sinnestillstånd vid tedrickande. Båda böckerna finns att beställa på Adlibris (www.adlibris.se).

Det blev alltså en väldigt lyckad vecka på många plan, inte minst vad gäller te! Nu följer en serie bilder för att illustrera det mesta jag har skrivit om.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I brist på blogginlägg

Jag har en terecension som bara väntar på att skrivas, men till dess kan jag ju tipsa om att House of Tea har fått in massa gröna teer från årets skörd! Själv blev jag dock mest intresserad av deras Feng Huang Ba Xian Dancong från i vintras.

Jag kan också passa på att berätta om att Grace Tea House har börjat sälja tolv av sina teer i provsmaksstorlek, i otroligt sinnrik och snygg förpackning, för 150 kronor. Ett riktigt kap tycker jag som snart kommer att införskaffa och blogga mer om det. Igår var jag och en god vän som är ganska n00b på te där och drack – grönt dadelte för min vän, som fick brygga det själv i gaiwan, och Ginseng Oolong i lerkanna till mig. Ett ypperligt sätt att fördriva några timmar på, fast det är lite tråkigt att gå in och mötas av en genast framdukad kanna jasminte samt frågan ”Vad vill ni äta?”. Det borde finnas en lite större beredskap på att man kan gå dit just för temenyns skull.

Nog med gnäll. Nu ska jag dricka Twinings English Breakfast, som ju faktiskt är riktigt drägligt, och fila på bilderna till den där kommande terecensionen av ett te i helt andra dimensioner…