Ett besök på Grace Tea House

Jag och min sambo var på Kulturhuset och ville dricka te. Då finns det verkligen inget bättre ställe att gå till än Grace Tea House. Centralt, inte alltför tokdyrt och framför allt: du kan få sitta ett par timmar och utnyttja varje gnutta smak i tebladen, det varma vattnet bara fortsätter komma till ditt bord. Men just den här gången blev jag ganska besviken. Vi beställde Da Hong Pao och fick in det i en lerkanna. Så långt allt väl. Problemet var att servitören hela tiden fyllde kannan helt, samtidigt som kopparna bara rymde halva kannans innehåll. Det gjorde ju att hälften av teet fick vara kvar i kannan och fortsätta dra, fastän det redan hade blivit färdigbryggt. Låt mig säga att det ledde till att varannan kopp var ganska överbryggd. Jag påtalade detta för servitören som dock inte förstod problemet. Jag bad om en rättvisekanna och fick det – dock rymde den bara det som inte fick plats i kopparna och visst, det var mycket bättre än den tidigare situationen, men jag vill ändå kunna använda en rättvisekanna på dess optimala sätt genom att hälla upp allt te i den just när jag bedömer att det är dags. Att hälla först i koppar och sedan i rättvisekanna (eller tvärtom) ger ju inte ett rättvist resultat, eftersom skillnaden kan bli ganska stor mellan det som kommer i första koppen och det som sedan kommer i kannan.

Vad tycker ni? Är jag överdrivet petig eller har en teentusiast rätt att vara harmsen när hen beställer en kanna te för 128 kronor? Svar till: Besviken Tekopp.

Annonser

Da Hong Pao från Grace Tea House

Detta Da Hong Pao kommer från Grace Tea House och kostar strax under 200 kronor per femtio gram. Bladen är i ett bedrövligt skick – mest smulor med enstaka hela blad. De torra bladen doftar gott och fruktigt. De blöta bladen doftar lite mintigt (om man lyssnar på F) eller frukigt och träigt (om man lyssnar på S).
Bryggning 1: En väldigt mjuk munkänsla. Det finns inte så mycket att säga om smaken, men helhetintrycket är ändå ganska trevligt.
Bryggning 2: Mäktigare med en mörkröd smak. Mycket mjukt. Fruktigt. Lite mintig munkänsla. S gillar. ”Gemytligt” säger F.
Bryggning 3: ”Det finns inga temästare i Skåne.” Rostat. Lite syrligt. Mjukt. Lite beska i eftersmaken som enligt F inte är god men S vidhåller att själva smaken är god.
Bryggning 4: F känner ingen mjukhet längre och besväras av den stickiga/beska/sträva eftersmaken varför hen inte gillar teet. S håller fast vid sina uttalanden från bryggning 3.
Bryggning 5: Något överbryggt. Chokladtoner. Söt eftersmak som får det att vattnas i munnen (S). Mintigt och inte alls lika strävt (F). F slutar dricka från och med här och muttrar något om hemtentor som inte skriver sig själva.
Bryggning 6: Mjukt, sött, choklad, socker/honung.
Bryggning 7: Gott, lite mindre sött, lite tunnare.
Bryggning 8: Börjar tunnas ut men är än så länge söt toch gott.
Bryggning 9: Något tunnare.
Bryggning 10: Varmt och gott, men mycket lite smak.
Konklusion (S): Med tanke på bladens skick är jag imponerad över smaken, särskilt den blomstring som kom i senare bryggningar. Detta är dock inte alls någon av de bättre Da Hong Pao jag druckit. Grace får faktiskt ta och skärpa sig om de ska sälja Wuyi Yancha och ta in Yancha-teer som gör skäl för sitt namn.

Mo Gan Huang Ya från Grace Tea House

Det här är ett lätt och subtilt gult te, inte helt lätt att optimera men sött och mjukt och gott. Pris: 185 kr för 50 gram, om jag inte minns fel, på Grace Tea House vid Kulturhuset. Klart prisvärt! Fredrik är dock inte imponerad, men alla kan inte vara nöjda jämt 😉 Själv gläder jag mig åt påsen där det står skördedatum: 5-10 april i år. Sådan info är alltid kul – och det här är nog ett av de bästa teerna som Grace säljer just nu. 

Besök på Grace Tea House

Jag besökte Grace Tea House idag och märkte med glädje att de utökat sitt sortiment med bland annat Da Hong Pao och ett gult te som hette Mo Gan Huang Ya. Jag och en vän beställde in en kanna av det senare som var ett mycket gott gult te, ett av de godaste jag druckit. Min vän är inte så van vid fint te så jag var rädd att den subtila smaken skulle vara alltför subtil, men vännen gillade det riktigt mycket. Smaken var ljus, mjuk och söt. Det fanns också en del nya snygga gaiwaner, åtminstone i skyltfönstret. Jag får gå förbi någon dag och botanisera mera. Gärna med en femhundring på fickan eller så… (Yeah, dream on.)

King of Oolong Tie Guan Yin från Grace Tea House

King of Ooolong Tie Guan Yin kostar 180 kronor för 100 gram hos Grace Tea House och är förpackat i 5-gramspåsar av aluminium. Jag fick med mig en sådan påse hem från Fredrik för att testa om lite gong fu kunde göra susen med ett ganska så tråkigt te. Resultatet blev att det smakade starkt men inte särskilt angenämt av äpple. Smaken var platt och utan djup eller höjder. Det smakade helt enkelt västerländskt bryggt och dåligt ljust oolong, trots gong fu. Nu är 180 kronor hektot en ganska bra markör om att det inte rör sig om högsta kvaliteten, men ändå. Roligare Tie Guan Yin än så här vill jag ha, annars är det inte värt besväret. Dessutom var bladen i stor grad söndersmulade och mycket partiklar följde med ner i koppen, utan att ens låta sig hejdas av en finmaskig sil. I övrigt var bladen trasiga och med en oangenäm doft. Som ni kanske märker: det här teet föll mig inte på läppen!


Tre jasminteer från Grace Tea House

I provsmakningsuppsättningen fanns tre jasminteer: Needle King, Spring Buds Jasmine Scented och Jade Butterfly. Alla är vita teer med jasminsmak. Skillnaden är att Spring Buds är vanliga små teblad, Jade Butterfly är ihopknutet och Needle King är ett Bai Hao Yin Zhen, alltså fjuniga toppskott.

Jag började med att testa Jade Butterfly som smakade gott av jasmin, men jag tänkte inte så mycket mer på teet. Jag kan väl säga ungefär detsamma om Spring Buds. Däremot är Needle King mycket mjukare med fler nyanser, mer lågmäld smaksättning och en god gräddighet – helt enkelt det godaste av de tre och det enda jag kan tänka mig att köpa igen. Jag har tillrett alla ”västerländskt”, men Needle King skulle nog kunna bli ännu godare gong fu.