Tung Ting från Chaikhana

Det här är ett Tung Ting, alltså ett Dong Ding (Taiwanesiskt ljust/grönt oolong). Bladen är rullade, välformade och i blött skick hyfsat hela. Doften hos de torra bladen är söt och doften hos de uppblötta bladen påminner om kronärtsskockor. Jag har bryggt med 90-gradigt vatten och halvfullt till fullt med blad i min gaiwan. Bryggningarna har varit 10-30 sekunder långa när bladmängden är mindre och blixtsnabba med mer blad. Den mindre mängden blad blir helt klart bäst, då är detta ett lätt te med viss grönska men framför allt mjölkhighet och krämighet som påminner vagt om kola. Med större mängd blad blir färgen klargul istället för ljusgröngul och smaken blir tung av kolatoner. I båda lägena är detta ett bra Dong Ding, men det är väldigt mycket ytterligare-ett-Dong-Ding. Det tillför inga nya eller särskilt minnesvärda erfarenheter till mitt minne av Dong Ding-teer.

Annonser

Darjeeling Imperial Oolong från Chaikhana

Detta Darjeeling Imperial Oolong kommer från Chaikhana, tyvärr minns jag inte prisklassen men antagligen 200-300 kronor per hekto. Bladen är stora, hela och vackra i nyanserna grönt, grått, brunt och nästan blått. I uppblött skick syns hur pass hela de är. Jag har bryggt i en kanna som brygger 2,5 dl med 80-gradigt vatten och 1-2 minuters bryggning. Antalet bra bryggningar har varit 2-3. Detta är ett lättbryggt te som sällan blir överbryggt. Doften är fruktig och mäktig men smaken är ännu bättre – en djup smak av honung gör detta te till ett av de bästa jag druckit på länge. Darjeeling-teer är ju oftast inte oolong och jämför jag med taiwanesiska eller kinesiska oolong smakar detta te som ett mörkt oolong trots att bladen är så pass gröna. Smakvidden är förhållandevis liten, houngstonerna dominerar, men denna smak är så pass komplex att det ändå känns som ett väldigt högklassigt te.

Maikaibari Oolong från Chaikana

Mitt första Darjeeling-oolong. Spännande!

Bladen är orullade och vittnar om ett ganska ljust te, någonstans i klass med ett First eller Second Flush.

Jag försöker först brygga i gaiwan, men med mindre lyckat resultat. Det blir visserligen gott ibland, men det är svårbryggt, oberäkneligt och ena stunden överbryggt, nästa stund underbryggt som teet på bilden.

I halvstor kanna med västerländsk bryggning går det bättre. Det påminner inte alls om andra oolonger. När det kommer till sin rätt är teet rikt och mättat, mörkt och mjukt , inte så nyanserat men helt klart ett te med personlighet.

Beauté Académique 1 från Chaikhana

Beauté Académique 1 är ett taiwanesiskt te köpt hos Chaikhana. Jag fick det från Xenonin som inte hade uppskattat det. Tack! Chaikhana marknadsför Beauté Académique 1 som ett exklusivt te, speciellt framtaget för att likna äldre taiwanesiska teer som inte längre tillverkas.

De torra bladen är rullade bollar, ganska mörka i färgen. De doftar inte alls, kanske för att de förvarats i papperspåse. När jag lägger dem i en liten förvärmd kanna ger de ifrån sig en mycket angenäm rostad doft som får mig att tänka på nötter.

Intressant är hur detta oolong balanserar på gränsen mellan att vara mörkt och ljust. Beroende på om det behandlas som ett grönare eller ett mörkare oolong kommer det också att bli helt olika i sin smakprofil. Spännande! I övrigt är det ett oolong som vinner på västerländsk bryggning, snarare än gongfu. Med gongfu-teknik föredrar jag att brygga det mörkare, medan det är alldeles underbart gott och ljust med västerländsk bryggteknik. Även västerländskt bryggt kan det dock bli mörkt.

I mörkt skick påminner det om Shui Xian, med en rostad och lite syrlig smak med sting i och en mörk djup sötma – men jag kommer också att tänka på ett second flush Darjeeling eller ett Sikkim Temi, kanske särskilt på grund av de kolsyrebubbliga tendenserna. I ljust skick är smaken vagare med en blommig, lite sockrig sötma och en gummilik munkänsla. Någon anmärkningsvärd eftersmak hittar jag inte utan det är i mångt och mycket ett te som äger rum ”här och nu”.

Hur man än brygger Beauté Académique 1 tycker jag att det är gott och lätt att njuta av. Däremot skulle jag inte alls ha gissat rätt när det gäller prisklass. Det vare sig ser ut som, doftar som eller smakar som ett te värt 279 kronor hektot. Inte heller förstår jag vad som är så speciellt med teet. Det är gott och lätt att brygga, men inte utmärkande på något sätt. För att jag skulle ha stegat bort till Chaikhana och köpt det här teet skulle det ha krävts något mer. Något extra. Nu är det knappast ett te jag kommer att minnas eller längta efter – men däremot ett te jag kommer att njuta av tills det tar slut.

Rungagora FTGFOP från Chaikhana

Rungagora FTGFOP är en Assam (Second Flush), inköpt hos Chaikhana. Om jag minns rätt var detta Chaikhanas dyraste Assam och det kostade cirka 120 kronor per hekto, vilket är förhållandevis dyrt för ett Assam-te. Jag hade ganska höga förväntningar, men tyvärr – bladen är små och trasiga med få gyllene knoppar. Vad smaken gäller så är den:

mer robust än delikat
mer platt än komplex
mer sträv än mjuk
mer sur än söt

Visserligen går det att få goda bryggningar, men då får man vara försiktig – det är inget lättbryggt te, snarare ganska kinkigt och även i sina bästa stunder inte särskilt stjärnsprakande. Eftersom jag har druckit mindre dyra men mycket bättre Assam blir jag minst sagt besviken på Rungagora FTGFOP. Jag kommer inte att köpa det igen.

Nilgiri Organic Craigmore

Butik: Chaikhana
Pris: 76 kronor per hekto

Craigmore är ett teplantage och Nilgiri, vars namn betyder ”blåa berg” på tamil-språket, är ett distrikt i södra Indien. Jag har tidigare enbart druckit två Nilgiri, som båda har varit lägre kvaliteter. Det ena – Nilgiri FOP från Rosson Tea – hade en doft av rostade nötter som också kändes i smaken. Det var ett te som jag njöt av att dricka. Nilgiri från Bönor & Blad var däremot så tråkig att jag gav bort påsen så snabbt jag kunde, men så kostade det 30 kronor hektot också. När Asketen tipsade om att Chaikhana hade ett lite dyrare ekologiskt Nilgiri som var gott kunde jag förstås inte låta bli att köpa det.

De torra bladen är mörkbruna, nästan svarta. De är förvånansvärt stora. I uppblött skick blir de bruna med aningar av mörkgrönt och visar sig vara ganska så sönderskurna. Den färdiga drycken blir mörkt rödbrun.

De torra bladen doftar mörkt, maltigt och lite metalliskt. När jag lägger dem i en förvärmd kanna doftar de likadant fast fuktigt och med en svag aning av russinlik fruktighet. De våta bladen doftar vindruvor, russin, sviskon. Den färdiga drycken doftar nästan ingenting.

Smaken i första bryggningen (95 grader, 3 minuter) är mättad, pepprig, kraftig, fuktig och mörk. Det finns nästan ingen beska men däremot en uttalad strävhet som går väl ihop med den fruktiga smaken av vindruvor eller russin. Denna fruktighet går ibland över i smak av rödvin med lite köttiga toner – tänk spadet i en Coq au Vine. Här finns också en smak av mörk choklad som saknades i Assam Pengaree. Eftersmaken är mörk choklad och russin med lite toner av rödvin. En andra bryggning (95 grader, 5 minuter) får förhållandevis bra smakstyrka men fruktigheten är borta och smaken är mer metallisk, plattare, mindre rik och vattnigare. Detta får mig att inse hur pass sammansatt den första bryggningen faktiskt är.

Nilgiri Organic Craigmore är ett ganska gott te, men min entusiasm minskas av det faktum att andra bryggningen blir så tråkig och att teet inte är särdeles förlåtande. Små fel i parametrarna ger ett överbryggt te med otrevlig smak av kol och lera. Å andra sidan är det helt klart värt sitt pris. Jag skulle nog ha uppskattat det mer om jag inte hade druckit så mycket Assam Pengaree den senaste tiden. Assam Pengaree är väldigt liknande, men lite dyrare och lite bättre.

Tukdah FTGFOP 1 från Chaikhana

Sort: First Flush
Härkomst: Darjeeling, Indien
Köpt hos: Chaikhana
Pris: 169 kronor per hekto

Tukdah FTGFOP 1 är ett First Flush från Tukdah-plantaget i Darjeeling. Jag har köpt mitt Tukdah hos Chaikhana där det kostar 169 kronor per hekto. Enligt Chaikhana ska teet ha den klassiska smaken av Darjeeling med inslag av vanilj, persika och blommor, samt en lätt rostad karaktär. Jag undrar om Tukdah är en av de teer som skulle ha smakat bättre förra året, i lite färskare skick? Asketen tycker mycket om Tukdah och övertygade mig om att köpa det.

Enligt Chaikhana ska detta Darjeeling bryggas med 95 grader och 3 minuter. Det blev ganska odrickbart. Jag sänkte temperaturen till 90 grader och tiden till cirka 1 minut. Då fick Tukdah en mjuk och smörig smak av honung och kastanj. Starkare bryggt framträdde ett sting av väldigt lågmäld beska. Ibland vid svagare bryggning dök det upp grönsakssmaker, framförallt kronärtskocka och sparris, men oftast var detta ett ganska okarakteristiskt te som bara smakade Darjeeling First Flush, sådär i största allmänhet och utan att utmärka sig på något sätt. Bara någon gång emellanåt var teet på så strålande humör att det gav riktiga smakkickar. Till exempel en tredje bryggning som exploderade i mörk karamellsötma full av ”brända” smaker som balanserade bra med sötman, så att varje klunk gav en känsla av bränt socker. Dessa gyllne stunder var i allra högsta grad angenäma men jag hittade inte hittat den gyllene formeln utan upplevede mitt Tukdah First Flush som ganska ”lynnigt”. Det verkar ge mig en oförglömlig kopp när det har lust och strunta i det annars.

Så en dag tittade på bladen som jag strax skulle brygga och tänkte: vänta nu, det här är ett väldigt grönt First Flush. Vad händer om jag behandlar det som ett grönt te? Så jag sänkte temperaturen till 70 grader och bryggde i en minut. Smaken blev blommig, grön, växtlig, mjuk och mycket söt. Eftersmaken var som socker. Det fanns ett nötigt inslag som verkligen påminde om Long Jing, men teet i sin helhet var betydligt sötare och hade en viss dimension som inte finns i Long Jing. Som om det jag kallar nötighet i själva verket är nötighet blandad med karakteristiska Darjeeling-smaker. Hursomhelst var det mycket gott och påminde mig om hur mycket jag längtar efter slutet på april då Grace Tea House börjar få in 2009 års skörd av Xihu Long Jing

Med 75 grader och 1½ respektive 3 minuter blev det två bryggningar till som också var goda men ganska annorlunda. Mörkare färg och starkare smak, mörkare sötma, snarare fruktigt än blommigt, lite gräddigt och ganska komplext. Jag kommer definitivt att fortsätta brygga Tukdah som ett grönt te och har fått ännu en påminnelse om hur stor påverkan bryggparametrarna har på smaken.