Lapsang Souchong från House of Tea

Namn: Lapsang Souchoung (Zheng Shan Xiao Zhong)
Tesort: Svart te (rökt)
Härkomst: Wuyi Shan, Fuijan
Köpt hos: Venustas House of Tea
Pris: 109 kronor för 70 gram

Försäljarens text: ”Lapsang är te som torkas på brinnande trä och träkol. Ibland lagras Lapsang upp till tre år för att smaken ska utvecklas ordentligt. Detta är en traditionellt tillverkad specialitet från Wu Yi, Fujian. Teet är högkvalitativt och tillverkat per hand. Denna lapsang är av hög kvalité och inte som dess billiga liknelser, detta te är svårt att få tag på. En kvalitativ Lapsang har en mycket aromatisk smak och doft av barrträd.”

Jag tycker mycket om Lapsang. Jag har druckit både de överrökta versionerna från Kahls (som, om jag förstår saken rätt, inte är rökta utan smaksatta med rökarom) men även de något bättre, äkta rökta versionerna och så de finaste klasserna av Lapsang, som brukar kallas Zheng Shan Xiao Zhong. Denna sorts lapsang ska inte vara rökt utan bara torkad över brinnande tallved. Zheng Shan Xiao Zhong har mindre rökighet och fler övriga nyanser. Jag tycker om alla grader av Lapsang, men av väldigt olika anledningar.

Jag har bryggt detta Lapsang i halvliterskanna med 95-gradigt vatten och 1 ½ minuts dragning. Jag har alltså (hittills) inte provat att brygga det i gaiwan. Resultatet när jag brygger i kanna är ett väldigt gott te som har så gott som ingen rökighet alls. Det är ett härligt svart te med mycket djup, mjukhet och nyanser, men jag kan ändå sakna den där rökigheten lite. Återstår att se vilka smaker en gaiwan-session kan locka fram ur de vackra bladen!

Zhengshan Xiaozhong Smoked (Lapsang Souchong) från In the Mood for Tea

Kursiv text är från In the Mood for Tea’s hemsida.

Lapsang Souchong – Zhengshan Xiaozhong, rökt svart te

Klicka för att förstora

Antal: Lägg i korg
Beskrivning
Zhengshan Xiaozhong, eller Lapsang Souchong som det också kallas, anses av många vara det första svarta téet i världen och har en historia som går tillbaks minst fyrahundra år i tiden då det finns noterat i exportförteckningar från 1604. Det är ursprungligen från Wuyi i Fujianprovinsen men rökta versioner av detta te har under lång tid varit populära i väst och idag produceras de allra flesta rökta varianterna på andra platser i Kina, och görs på andra underarter än den som traditionellt används i Wuyi för denna typ av te.

Detta är den högsta kvalitétsgraden av den rökta versionen av Zhengshan Xiaozhong och téet genomgår en speciell rökningsprocess som utförs allra sist i tillverkningsprocessen. Till skillnad från de vanligt förekommande lapsang souchong-téerna där själva téet är av låg kvalitet och de rökta tonerna oftast kommer från tillsatta rökaromer görs detta te på en vårskörd och bladen kallröks varsamt över tallved. Detta märks i koppen: smaken är fyllig och rik, de rökta tonerna distinkta utan att för den skull täcka över tesmaken och den karakteristiska sötman ger rondör och balans.

Ursprung: Wuyi, Fujian.

Skörd: Vår 2011.

Kultivar: Qi Zhong.

Temperatur: 95 C.

Kärl: Kanna i keramik eller glas.

Jag gillar Lapsang. Jag gillar även de billigare sorterna som består av dåligt svart te med överdoser av rökarom. Det passar bra till vissa sorters mat (och vissa sorters sinnesstämningar). Men riktigt bra Zhengshan Xiaozhong är något helt annat. Och det här är inte ens någon av de högre kvaliteterna av detta ”äkta” Lapsang, för medan de högsta kvaliteterna inte röks utan bara rostas på ett sätt som ger rökarom, så är Smoked-versionen just rökt. Och det är förstås inte samma sak. Men det är fortfarande mycket bättre än det som vanligtvis kallas Lapsang Souchong. Mildare, godare röksmak och – framför allt – ett baste som inte dränks i rökighet utan faktiskt klarar konkurrensen.

Esters The & Kaffehandel

Jag har nog skrivet om Esters förut, men det är ganska länge sedan. Vi talar alltså om en ganska vanlig affär för att köpe medelmåttigt te och kaffe – men, de har också ett antal bord och möjlighet att köpa en kopp av vilket som helst av deras teer, vilket borde vara uppåt 100 sorter. När jag först besökte Esters hade de väldigt dåliga tekulor, nu är dessa utbytta mot bra och praktiska silar som verkligen gör det bästa av dessa medelmåttiga teer. Jag kan rekommendera en kopp av deras Chai, Assam eller Lapsang för dem som råkar befinna sig långt ut på Folkungagatan åt Ersta-hållet. Ibland kan det vara odrägligt fullt, men när de flesta jobbar är där lugnt och trivsamt i den väldigt retro inredningen (affären är sedan 1899 och det spelar de verkligen på). Allt i inredningen, även kassamaskinen och kaffekvarnen och godiset, ser ut som någons våta dröm om sent 1800/tidigt 1900-tal. Det går att få mera varmt vatten till tebladen när den första koppen druckits ur och en kopp te kostar 20 kronor. Mer information än så behöver ni nog inte 🙂

Läget på tefronten

Jag blir mer och mer förtjust i mitt låggradiga Long Jing från Jing Tea. Sådan god grönska. Kanske inte raffinerat, men bra nog! Så är jag också i en tedrickarfas där jag ofta hemfaller åt påsteer och i princip aldrig brygger gong fu, medan Fredrik skulle kunna blogga mycket om teceremoniel ifall han inte var mer upptagen med att faktiskt utföra teceremonier än med att blogga…

Jag har plötsligt blivit riktigt sugen på Lapsang allt som oftast, vilket inte riktigt är likt mig. Det blev Bönor & Blad som fick stå för rökigheten i min sommar. Annars har jag ju faktiskt druckit en del Keemun från ItMfT och det är något helt annat. Vilken mjukhet! Vilka nyanser! Vilket djup!

Behöver nog ta mig i kragen en gång till för att komma ur min långvariga tepression på riktigt. För Liptons English Breakfast på påse i all ära – men det finns andra vidder. Det vet jag ju.

Zhengshan Xiaozhong från In the Mood for Tea

Zhengshan Xiaozhong är inget te jag skulle ha köpt i förstone om jag själv fått råda. Lapsang är nämligen inte min favorit och att dricka ett riktigt fint, äkta Lapsang-te låter förvisso lockande, men inte med tanke på priset. Senast jag var hos In the Mood for Tea blev jag dock ivrigt påsåld 20 gram av Zhengshan Xiaozhong med löfte om att jag inte skulle ångra mig. Sedan dess har påsen med te blivit stående, men idag var jag på sällsynt röksmaksuget humör och bestämde mig för att ta fram det. Jag använde 95-gradigt vatten och en liten 1-dl-kanna. Mängden blad var sådan att de i utvidgat skick nästan men inte riktigt fyllde halva kannan.

Jag bryggde lite på känn. Jag doftade på teet. Det här var något annorlunda. Det luktade ju inte alls Lapsang, det doftade nötigt, även om det torra teet hade doftat gott av vedrök. När jag tog en klunk av teet uppstod en av de där tedrickarstunderna då det är som en dörr öppnas inuti ens smaksinne och bortom den där dörren är en oändlighet, en frihet som inte kan beskrivas, en nästan överjordisk upplevelse som jag tittar in i och vet att jag kommer sakna länge tills något lika revolutionerande dyker upp på nytt.

För det smakar ju verkligen inte tobaksrök. Det smakar inte egentligen rök över huvud taget. Första bryggningen smakar underbar sött av nöt och farinsocker och kola. Jag kommer att tänka på sockerkaka. Andra bryggningen smakar mörkare och med en ordentlig portion umami, som skaldjur och oxkött, grytspad, buljong. Tredje bryggningen smakar rejält rökigt men under rökigheten lurar en kakaosmak som riktigt mörk och lätt bitter choklad.

Det är för sådana här stunder jag är teentusiast. Det är för sådana här stunder jag inte nöjer mig med myshyfsade halvbra tekvaliteter. Jag kommer att köpa det här teet igen, oavsett pris, och det här är inte ens högsta kvaliteten! Världen är i sanning underbar.