Yamabuki Nadeshiko Black

Mer frukostlyx #te #tenörd

Köpt på House of Tea för ganska länge sedan – nu dricker jag upp det sista och de här bladen har hållit bra, vilket var vad jag väntade mig av ett fermenterat svart te. För att reda ut begreppen: svart te är mer oxiderat än grönt te (och oolong är mer oxiderat än grönt te men mindre oxiderat än svart te). Puer är däremot fermenterat. Yamabuki Nadeshiko är ett japanskt te som fermenteras på ett mer kontrollerat sätt. Så här står det på en sida som säljer teet (sidan hos House of Tea är borta eftersom teet har sålt slut):

Yamabuki-nadeshiko is made from organic Japanese green tea leaves harvested in Harunocho Isagawa district of Shizuoka Prefecture, and carefully cultured and patented special strain of Kuro-Kouji-kin (黒麹菌 : Aspergillus awamori Nakazawa), which has been traditionally used in Awamori (Spirit of Okinawa) fermentation in Japan.

By applying Kuro-Kouji-kin as fermentation starter in a cleanroom, specially dedicated for Yamabuki-nadeshiko, and strictly keeping ideal microbial environment with a state-of-the-art Japanese technology, we completely removed the musty odor of typical Pu’er tea, while enhancing all favourable character of fermented dark tea.

Många sidor säljer det här teet i påse, vilket säkert kan passa eftersom bladen är väldigt nedbrutna. Det här verkar dessutom vara en svart variant av ett annars grönt fermenterat te – jag skulle gärna smaka den gröna versionen för jämförlese!

Omdömet: oerhört gott! Jordigt och mustigt, med mycket karaktär och en tung, karamellaktig sötma. Värmande och väldigt njutbart, vare sig det bryggs gong fu eller snabbt i en större kanna (men smaken blir mer sammansatt om det bryggs gong fu).

Och fermentationen då? Smaken är mindre rutten än hos ett typiskt puer. Känns mer som ett mellanting mellan ett rustikt svart te och ett mörkt puer.

Helt klart min kopp te 😉

Bildresultat för yamabuki nadeshiko

Tenekrolog: Ancient Tree

Ancient Tree är ett lösbladigt puerh. Jag har länge trott att löst puerh automatiskt är dåligt puerh, men jag blev övertygad om motsatsen av Man Lai Shan som jag köpte samtidigt. Nu dricker jag mitt sista Ancient Tree och kan konstatera att det har givit mig många trevliga testunder. Jag har genomgående bryggt ”västerländskt” i stor kanna med 95-gradigt vatten och 1 – 1 ½ minuter långa bryggningar. Det här är ett lättbryggt te som inte är grinigt utan lätt att ha att göra med. Smaken är träig, örtig, kryddig och munkänslan är torr, till och med uttorkande. Jag vet inte varför jag gillar Ancient Tree så mycket – men det gör jag. Ett härligt te som jag sörjer att jag inte får umgås mer med framöver.

Återkoppling: Man Lai Shan

Jag lovade att återkomma när jag hade testad Man Lai Shan med annan temperatur. Det har jag ännu inte gjort, men jag kan rapportera att det står sig extremt bra för vanlig hederlig västerländsk bryggning. Vi snackar en härlig strävhet som aldrig har hört talas om beska och djupa, nästan buljongliknande nyanser. Klart trevligt för att slödricka utan att smaklökarna behöver lida av slöheten!

Man Lai Shan Gu Shu från In the Mood for Tea

2012-12-17 03.42.25c 2012-12-17 03.44.49c 2012-12-17 03.45.10c 2012-12-17 03.56.29c

Namn: Man Lai Shan Gu Shu.

Tesort: Sheng puerh (lösvikt), gamla träd (Gu Shu).

Härkomst: Yunnan, Kina.

Skördat: Våren 2010.

Inköpt hos: In the Mood for Tea.

Pris: 186 kr hektot = Billigt!

Försäljarens beskrivning: Detta te är ett sheng pu-erh tillverkat av en lokal bonde i Man Lai Shan och består av en exceptionellt plockning från träd som är ca 300 år gamla. Detta te har en lång klar och kraftfull smak med mycket qi. Smakupplevelsen ramas in på ett naturligt sätt av en balanserad torrhet och bitterhet.

Bryggparametrar: 100 grader. Förhållandevis lite blad (se bilder). Gaiwan, 1 dl. Mestadels blixtbryggningar. (Såg sedan att In the Mood for Tea rekommenderar 90-95 grader, så jag får nog göra en återbryggning med den temperaturen.)

Utseende: Tvinnande svarta och ”vithåriga” blad. I blött skick ser de ganska så hela ut, en del kvistar med mindre blad men mest lite större blad.

Torr doft: Örtig och skarp på ett friskt sätt.
Våt varm doft: Fruktig. Mustig på ett wuyi-sätt snarare än puerh.
Dryckens doft: Platt men mjuk, aningar av fruktighet.

1: 10 s. Fruktig! Aprikos. Men på ett vattnigt och varmt sätt. En viss träighet och ett örtigt sting. Djup, mörk eftersmak som fyller strupen, toner av kola. Mycket angenämt.

2: Blixt. Örtig beska. På gränsen till oangenämt, men mest strävt och lite uppiggande.

3: Blixt. Ännu beskare, påminner nu om aska snarare än örter. Nära gränsen till att bli riktigt oangenämt men inte riktigt över den. Eftersmaken är också torr och asksmakande, men faktiskt på ett riktigt trevligt sätt.

4: Blixt. Fortfarande beskt, men inte alls så otrevligt och fruktigheten har återvänt.

5: Några sekunder längre än blixtbryggning. Fruktigheten är kvar, mer beskt än i bryggning 4 men ändå en trevlig beska.

6: Några sekunder längre än blixtbryggning. Nu är beskan ersatt av sträv träighet, smaken känns ganska tunn och okomplex men eftersmaken är träigt trevlig.

7: Några sekunder längre än blixtbryggning. Beskan är nu lite starkare, något mera örtig än träig, men helt klart trevlig. Det känns dock som att inte mycket annan smak än beskan finns i teet just nu och att när den tar slut så blir det tämligen fattigt.

8: 15 s. Ordentlig beska som samtidigt känns harmlös och försvinner direkt. Som en väldig kort visit som nästan inte märks.

9: Även nu väldigt beskt men på samma, snabbt försvinnande sätt.

Jag ger upp på teet nu men kommer definitivt att prova med annan vattentemperatur – antagligen har jag helt enkelt misshandlat detta stackars te å det grövsta! Ändå var det en ganska trevlig bekantskap på sitt sätt.

Men varifrån kom det här teet egentligen??!!

Gick igenom mitt gamla skafferi hemma hos mina föräldrar då jag misstänkte att det fanns en del te och kaffe där som borde slängas, eftersom det stått sedan jag flyttade för mer än ett år sedan. Jag har gått igenom skafferiet minst tre gånger sedan dess och undan för undan tagit med mig allting av värde. Trodde jag.

Men nu öppnar jag en plåtburk och hittar ½ (145 gram) puerh-kaka, uppskattningsvis sheng. Med omslag och allt. Som jag glömt att jag hade, och aldrig verkar ha recenserat. Xenonin, var det du som gav mig denna för några (3?) år sedan? Det verkar inte finnas någon annan förklaring…

Men men. Alltid trevligt. Jag får väl provbrygga imorgon och den som vill får gärna smakprov. /Tekoppen

Bang Dong Sheng Puerh från Yunnan Sourcing

Info från försäljaren, Yunnan Sourcing:
First flush of Spring 2010 from a 40 to 60 year old wild arbor tea bushes!

Bang Dong Village (邦东寨) is situated in the county Mengku, Lincang prefecture. Bang Dong is a small village not far from the now famous Bing Dao village, at an altitude of 1600 meters. Our production is made entirely from the tea picked by two families and their small ancestral tea garden which consists of tea bushes between 1.5 to 2.5 meters growing naturally.

Tea from Bang Dong has many of the typical Mengku characterisitics… a high level of aroma, strong and pungent cha qi and kind of flowery aroma. When young this tea is somewhat astringent, with slight bitterness and a thick nutty sweet after-taste.

A total of 100 kilograms in total was produced. We pressed these tea cakes with a stone-press and used low-temperature drying to preserve the integrity of the tea.

Detta är ett sheng som ser väldigt fint ut i pressad form: grönaktigt, silvervitt och ljusbrunt. De uppblötta bladen är militär-aktigt bruna och gröna. Doften är ”fet” och mättad. Jag har bryggt i gaiwan med kokhett vatten, första bryggningen 30 sekunder och därefter blixtbryggningar. Smaken är kryddig, lite rökig och alldeles, alldeles underbar! Helt klart ett av de bästa sheng jag har druckit med en lång eftersmak och en trevlig bitterhet.

Menghai Puerh från Anders Sveen

Jag fick en bit shu puerh av Anders Sveen och provade den häromdagen. Namnet är Menghai Bada Dashan :357 ELLER Menghai Xian Ming :357, tyvärr har Anders inte lyckats klura ut vilken av dem det är. Jag bryggde i gaiwan (1 dl) med 95-gradigt vatten. Första bryggningen var på 40 sekunder, de följande blixtsnabba. Första bryggning blir ganska blek i färgen (se bild 2 och 3) medan de följande blir riktigt mörka (se fjärde bilden). Någon beska märks inte, men ärligt talat så märks inte mycket annat heller. Doften hos det torra teet, de blöta bladen och den färdiga drycken är väldigt shu, väldigt gödsel, men smaken är bara söt, mild och harmlös. Jag gillar söt shu men då ska åtminstone själva sötman vara mer intensiv. Som det är nu så slutade jag brygga efter fyra bryggningar, helt enkelt för att jag inte fann nog med intressanta element i teet för att vilja fortsätta utforska det.