Shan Lin Shi

Jag köpte House of Tea’s, enligt uppgift tämligen nyskördade, taiwanesiska Shan Lin Shi. Valde det på grund av att priset var högre än på deras andra taiwanesiska gröna oolong. Satte mig förväntansfullt med sambo och gäst och bryggde med tebricka, gaiwan, förvärming, hela kittet och 80-gradigt vatten. Fick fram en del smak, men vi satt alla bara och sade ingenting tills jag bröt tystnaden med ett ”Så tråkigt” och fick instämmande svar.

Det var verkligen bara platt. Så jag skickade hela påsen till Sparris och hoppas att andra fingrar kan få fram andra dimensioner!

Annonser

Dong Ding Ming Xiang

Oj, oj, oj… Nu var det så där fasligt länge sedan jag skrev något här på bloggen. Men jag har redan sedan starten varit väldigt medveten om att jag inte är någon bloggare. Så det är ju bra att min medbloggare är flitigare! Sedan har jag också märkt att även om mitt intresse för te och tekultur är konstant så är mitt sug efter tedrickande oerhört mycket ”periodare”. Men nu ska jag inom kort dela med mig av lite tekultur i en förening där jag är aktiv. I och med detta beställde jag två nya oolonger från Taiwan och här kommer en kort recension av det ena. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fota något men tänker inte låta det komma i vägen för detta inlägg!

 

Namn: Dong Ding Ming Xiang (oolong)

Ursprung: Taiwan, Nan-tou

Skördat: Vinter 2012

Köpt: Tea from Taiwan, ~160 kr för 75 gr

 

Jag bryggde teet gongfu i en medelstor gaiwan. Jag använde däremot inte jättemycket blad. Gradantalet jag valde blev 85 grader.

De torra bladen var rullade till mörkgröna pärlor och doftade främst av rostningen. Efter att ha hamnat i den varma gaiwanen framträdde även en lätt ton av grönska.

Den första bryggningen blev ganska intetsägande. Det var tunt men med svaga toner av rostat och grönska. Teet hade en lätt gul färg. Jag brukar oftast dricka den första bryggningen för att jag upplever att det då och då dyker upp smaktoner som sedan inte finns kvar. Men det här teet bekräftar verkligen normen om att den andra bryggningen oftast är den ”bästa”. I bryggning nummer två framträder en helt annan smakrikedom med grönska och mineraltoner i harmoni med den lätta rostningen. Här får färgen en mycket djupare färg som påminner om guld eller bärnsten. Både den här färgen och smaktonerna finns på det stora hela kvar även i bryggning tre. I båda dessa bryggningar finns antydning till sötma men inte mer än så. Något jag verkligen gillar med det här teet är den påtagliga smaken som det lämnar i halsen och munnen. Den fjärde bryggningen blir den sista då smakerna klingat av och syrlighet och beska smyger sig på. De blöta bladen är främst mörkt gröna men kanterna och vissa partier är brunare.

Jag gillade teet och tyckte att det var intressant att smaka ett mörkare Dong Ding än dem jag testat tidigare. Jag är för övrigt väldigt nöjd med leveransen, både bra förpackat och den kom fram på två veckor.

‘Organic’ Bao Zhong från Tea Masters

Detta Bao Zhong är från förra årets skörd och kanske är det därför som smaken inte är Bao Zhong-teernas vanliga fruktighetsexplosion i munnen utan en väldigt mild, gräddig och sesamfrösträv munkänsla med viss sötma. Inte alls oävet, men det påminner mest om ett TGY och det är inte vad jag vill ha från mina Bao Zhong. Det känns tråkigt att inte kunna veta om teet kanske var en helt annan upplevelse för ett år sedan och jag vill väldigt mycket hellre ha årets skörd – åtminstone av ljusa oolong-teer som snabbt åldras. Däremot är det helt klart snällt av Tea Masters att skicka med det här teet gratis, som fallet verkar vara. Det ger en chans att jämföra gammalt och nytt.

Gao Shan Luanze Oolong (Ali Shan) från Teamasters

Detta te fick jag en mindre mängd av från min bloggkollega Fredrik som inte uppskattade det så värst (https://texteromte.wordpress.com/2011/08/27/gaoshan-luanze-oolong-alishan/). Han misstänkte att jag skulle vara mer gillande, och så var även fallet – för det här är precis den sortens oolong som jag älskar och Fredrik ogillar. Det har en god doft och en god smak som är precis så som jag vill ha ett ljust oolong – rejäl smakstyrka, blommighet, sötma, grönska. Okej, min sambo hävdar att den dominerande smaken är parfymerad tvål från farmors handfat, men jag håller inte med. Dock är detta all den info jag kommer att ge – och kan ge – om Gao Shan Luanze Oolong, för faktum är att jag drack upp det i rent gillande innan jag hann föra ordentliga anteckningar eller fota. Så håll till godo! och slutsatsen är väl denna: den enes te är den andres tvål.

Namn: Gao Shan Luanze Oolong
Härkomst: Ali Shan (1600 m), Taiwan
Skörd: Vår 2011 (14 april)
Köpt hos: Teamasters
Pris: Okänt (minns Fredrik?)

Tung Ting från Chaikhana

Det här är ett Tung Ting, alltså ett Dong Ding (Taiwanesiskt ljust/grönt oolong). Bladen är rullade, välformade och i blött skick hyfsat hela. Doften hos de torra bladen är söt och doften hos de uppblötta bladen påminner om kronärtsskockor. Jag har bryggt med 90-gradigt vatten och halvfullt till fullt med blad i min gaiwan. Bryggningarna har varit 10-30 sekunder långa när bladmängden är mindre och blixtsnabba med mer blad. Den mindre mängden blad blir helt klart bäst, då är detta ett lätt te med viss grönska men framför allt mjölkhighet och krämighet som påminner vagt om kola. Med större mängd blad blir färgen klargul istället för ljusgröngul och smaken blir tung av kolatoner. I båda lägena är detta ett bra Dong Ding, men det är väldigt mycket ytterligare-ett-Dong-Ding. Det tillför inga nya eller särskilt minnesvärda erfarenheter till mitt minne av Dong Ding-teer.

GaoShan JinXuan oolong (Alishan)

Fortfarande lördag, fortfarande inte i rätt sinnesstämning för att fotografera det jag bloggar om. Men jag har tagit mig tid att brygga och smaka yttreliggare ett te från min (eg. vår eftersom min medbloggare fanns med på ett hörn) beställning.

Det här teet doftar precis vad jag förväntar mig hos ett JinXuan: lätt, mjölkigt och en aning sötma. Även detta blad är rullade till små (men aningen större än LuanZe:t) gröna pärlor. Jag brygger i princip som i mitt senaste inlägg men med lite mindre blad och lite längre bryggtider. Första bryggningen är full av mjölkiga toner även om detta är ett väldigt ljust och lätt oolong. Mjölkigheten är inte alls sådan att det lutar åt tillsatser utan mer en bakgrundssmak som genomsyrar teet. Mot slutet av tredje bryggningen har mjölkigheten mer och mer dragit sig tillbaka och lämnar plats åt en behaglig och lätt grönska. Jag upplever att teet nu gjort sitt då detta lätta oolong nu blivit för lätt. Något som troligen kan rådas bot på med en större mängd blad i framtiden. Något jag verkligen gillar med det här teet är dess värme som fyller hela kroppen och dröjer kvar ett bra tag efter sista koppen. En egenskap hos vissa oolonger jag personligen gillar skarpt! Även detta te har stora fina blad som visar på kvalitet och ger mer till min teupplevelse.

Det tredje teet jag beställde, utöver de teprover Teamaster skickat med, är ett taiwanesiskt grönt (BiLuoChun). Men det ska jag avvakta ett tag till innan jag öppnar!

GaoShan LuanZe oolong (Alishan)

Igår kom min (efterlängtade) beställning från Teamasters (teamasters.blogspot.com). Jag beställde lite porslin, några teer och en större kanna med alkoholbrännare för att koka upp och hålla vattnet varmt.

Då det är lördag idag har jag ”ledig dag” och har inte orken att fotografera allt som kom med i packetet. Men det kommer såsmåningom!

Jag har i vart fall smakat ett av de taiwanesiska oolonger jag beställde och är lite osäker på vad jag tycker. Det är ett höghöjdste skördat i april i Alishantrakten. Det går under namnet/kategorin LuanZe, något jag inte kan minnas att jag prövat tidigare.

De torra bladen är väldigt fint rullade till små gröna pärlor men doftar inte särskilt gott. Det är en grönskakig/jordig doft med en lätt sötma. Jag bryggde teet i en mindre kanna och på 90 gradigt vatten. Jag använde riktigt med blad och aningen kortare bryggningstider. Första bryggningen smakar i stort sätt som det doftade, bara mildare. I följande två bryggningar avtar den smaken mer och mer för att lämna plats åt lite blommiga toner. Men den där smaken finns med där och jag vet inte alls vad jag tycker om den. Antingen är det något nytt, som inte motsvarade mina förväntningar, och som jag kan vänja mig vid. Eller så har jag hittat en tesort som jag troligen inte kommer köpa igen. Vi får helt enkelt avvakta, prova igen och se vad som händer! Jag kan däremot ge teet beröm för sin rika färg (både blad och vätska) samt de stora, hela, fina bladen som vittnar om hög kvalitet och handplockning.

Eventuellt kommer min medbloggare falla för detta te?