GaoShan JinXuan oolong (Alishan)

Fortfarande lördag, fortfarande inte i rätt sinnesstämning för att fotografera det jag bloggar om. Men jag har tagit mig tid att brygga och smaka yttreliggare ett te från min (eg. vår eftersom min medbloggare fanns med på ett hörn) beställning.

Det här teet doftar precis vad jag förväntar mig hos ett JinXuan: lätt, mjölkigt och en aning sötma. Även detta blad är rullade till små (men aningen större än LuanZe:t) gröna pärlor. Jag brygger i princip som i mitt senaste inlägg men med lite mindre blad och lite längre bryggtider. Första bryggningen är full av mjölkiga toner även om detta är ett väldigt ljust och lätt oolong. Mjölkigheten är inte alls sådan att det lutar åt tillsatser utan mer en bakgrundssmak som genomsyrar teet. Mot slutet av tredje bryggningen har mjölkigheten mer och mer dragit sig tillbaka och lämnar plats åt en behaglig och lätt grönska. Jag upplever att teet nu gjort sitt då detta lätta oolong nu blivit för lätt. Något som troligen kan rådas bot på med en större mängd blad i framtiden. Något jag verkligen gillar med det här teet är dess värme som fyller hela kroppen och dröjer kvar ett bra tag efter sista koppen. En egenskap hos vissa oolonger jag personligen gillar skarpt! Även detta te har stora fina blad som visar på kvalitet och ger mer till min teupplevelse.

Det tredje teet jag beställde, utöver de teprover Teamaster skickat med, är ett taiwanesiskt grönt (BiLuoChun). Men det ska jag avvakta ett tag till innan jag öppnar!

Annonser

Organic Jin Xuan från Dragon Tea House

Jin Xuan är speciell sorts tebuske, känd för att ge upphov till krämiga, mjölkiga teer.Ända sedan både jag och Fredrik förälskade oss i In the Mood’s Mei Shan Jin Xuan, som sedan inte återkommit till butiken, har vi (eller mest Fredrik) letat efter en värdig ersättare. House of Tea’s Jin Xuan befanns inte vara en sådan (då det inte var mjölkigt nog) så hoppet stod till Jin Xuan från Dragon Tea House. Men hur överlevde det våra skyhöga förväntningar?

Namna: Premium Organic Taiwan Jin Xuan Oolong
Köpt hos: Dragon Tea House
Pris: §15.99 per hekto
Härkomst: Taiwan
Bryggmetod: Gaiwan, 90-gradigt vatten och 30-45 sekunder långa bryggningar.

Sköljning: Lent. Subtillt, men ändå inte – vilken grönska! ”Taiwan has made it again.” (F)
Bryggning 1: Lite skarp eftersmak. Annars söt och ganska mjölkigt. De blöta bladen doftar nu speciellt, lite oangenämt och lite blommigt.
Bryggning 2: Mjölkigt, men mer grönska/grönsak.
Bryggning 3: Lite tunnare. Skarp eftersmak. Lent, men inte så mjölkigt.

Sammanfattande utlåtande: ”Ett av de mjölkigare Jin Xuan jag druckit.” (F)
Tidigare recensioner av Jin Xuan-teer:
Formosa Jin Xuan från House of Tea (S)
Mei Shan Jin Xian från In the Mood (S)
Extra rostad Mei Shan Jin Xuan från In the Mood (F)
Mei Shan Jin Xuan från In the Mood (F)

Formosa Jin Xuan från House of Tea

Namn: Formosa Jin Xuan Nai Xiang
Härkomst: Nantou, Taiwan
Skördat: Våren 2009
Pris: 119 kr för 70 gram
Sort: Grönt oolong
Säljs hos: House of Tea

Detta gröna oolong är en sorts Jin Xuan, alltså samma tekategori som Meishan Jinxuan från In the Mood for Tea. House of Tea lämnar dörren öppen för att deras version av teet eventuellt kan ha ångats med mjölk. Jag har tidigare druckit ett Milk Oolong som uppenbart hade utsatts för den processen och det smakande mycket annorlunda, så antingen har detta blivit ”smaksatt” på bättre sätt, eller så har det en helt naturlig mjölksmak. Jag tror på det senare.

Detta är ett grönt oolong med bladen rullade till mycket små bollar. Dryckens färg är gul med gröna toner. I torrt skick doftar bladen sött och fruktigt. Lagda i en förvärmd gaiwan doftar de karamelliserat socker. Jag har använt 90-gradigt vatten, gaiwan och korta bryggningstider (20 s – 1 min). Teet ger mig cirka 7 bra bryggningar.

Smaken är söt och mjölkig. Jag tänker på gräddkola och korintkakor. Det finns också fruktiga drag som påminner om apelsiner och fikon. Smaken är djup, tung och mäktig. Eftersmaken är lång och god. Allt som allt är detta ett mycket gott grönt oolong som jag känner mig helhjärtat nöjd med.

Meishan Jinxuan


Fredrik har tidigare recenserat detta te och han gav mig snällt nog det som fanns kvar efter att han fått upp smaken för samma te i extra rostad version.

Meishan Jinxuan var det första te jag köpte hos In the Mood for Tea. Första gången jag bryggde slängde jag en näve bladbollar i min tekanna, hällde på 80-gradigt vatten och lät stå i cirka 10 minuter. Det smakande GUDOMLIGT – mycket bättre än något te jag tidigare druckit. Färgen var klargul, smaken smörig och jag fick associationer till tulpaner, liljor, ”tunga” blommor. Denna smakupplevelse lyckades jag aldrig återskapa. Jag blev besviken gång på gång. Därför såg jag fram emot att prova teet igen med mer bryggvana i bagaget.

Meishan är namnet på det berg i Chiayi-provinsen där detta te odlas (shan betyder berg). Jinxuan är en speciell buskhybrid som är känd för att ge gräddig smak. Detta är ett taiwanesiskt oolong, till synes ganska ljust. Bladen är stora, gröna, tätt rullade. De torra bladen luktar nötigt, smörigt och rostat. De blöta bladen luktar nötigt, rostat, syrligt, växtligt. Det färdiga teet har svag arom, doften är mest av allt varm och mjuk. Färgen på det färdiga teet är ljust gulgrön.

Meishan Jinxuan får helt annorlunda karaktär vid minsta ändring i parametrarna. De senaste två bryggningssessionerna jag har gjort har blivit radikalt olika varandra, på grund av att jag hade något olika bladmängder.

Med så mycket blad att en min gaiwan (1 dl) är fullproppad får teet en nötig, smörig, rund och mycket mättande smak. Ibland kommer det fram toner av lakrits/ginseng, ibland en kronärtskocksaktig växtlighet. Med denna bladmängd finns ingen gräddighet och teet blir okomplext efter ca 3 bryggningar. Det påminner mest om t.ex. Dong Ding.

Med sådan mängd blad att de fyller min gaiwan men är lösare packade blir smaken svagare men väldigt gräddig med kola-toner. Ibland kommer en starkt sockrig sötma fram, ibland en gummiaktig ”konsistens”. Smaken är inte smörig men däremot oljig. Teet ger nu ca 5 komplexa bryggningar. Det påminner mest om t.ex. Jade Oolong eller Tieguanyin.

Allt sammantaget kräver Meishan Jinxuan kontroll över bryggningen, men är väldigt belönande med sina möjligheter till variation. Jag är nyfiken på den extrarostade varianten!

Teodling i Chiayi-provinsen. Bilden är tagen av användaren zilupe på Flickr. Användningen begränsas av creative commons copyright.

Extra frälst!

Igår kom det smakprov av MeiShan JinXuan Extra Rostad som Antonio (Temystik) var generös nog att skicka mig då det var slut på In the Mood for Tea!

Till smaken var teet i grunden likt normalrosten av samma te (se i ett äldre inlägg). Dock var gräddigheten ”djupare” och mycket mer påtaglig. Den smakar inte mer gräddkola utan vad det rör sig om är nog snarare mer ”grädd” än mer ”kola” så att säga.

Jag är nu helt såld på detta te och kommer antagligen att skänka bort min normalrost till min medbloggare och möjligen några andra vänner. Detta inte för att det var av sämre kvalitet utan snarare för att jag vet att jag med all sannolikhet kommer att köpa extrarosten så snart den kommer in och att jag då inte kommer att dricka av det normalrostade.

Vill ännu en gång tacka Antonio för hans oerhört goda handling!

MeiShan JinXuan(梅山金萱)

Då sitter jag här med min Gaiwan, laddad med mitt nya oolong, MeiShan JinXuan. Teet är från det taiwanesiska berget MeiShan och JinXuan betyder något i stil med ”Gyllene Daglilja”.

Även om jag köpte teet hos In the Mood for Tea redan i fredags så var det inte förrän igår kväll, dvs söndag kväll, som jag testade för första gången. Detta eftersom att jag på fredagen åkte till min sambos familj i Mariefred för att sedan på lördagen fortsätta till ett styrelsemöte för unga allergiker som varade till söndagen. Som på alla andra ställen fanns det vattenkokare tillgängliga överallt, men att få brygga den första koppen nytt te med min AquaGrad är alltid värt att vänta på!

Jag slog alltså på min kära vän AquaGrad och rattade fram 90 grader för att sedan täcka botten på en mindre glaskanna(GongFu-stil) med rullade teblad. Under de följande bryggningarna kan jag inte hävda att jag bildade mig en rättvis uppfattning om teet. Dels var jag så täppt att jag knappt kände annat än värmen och dels för att en kraftig bismak eller liknande utvecklades redan i den tredje bryggningen. Denna bismak (som jag återkommer till) har antagligen uppstått då bladen stått utan vatten i väntan på nästa bryggning, vilket tyvärr inträffade upprepade gånger. Mest för att jag tappat motivationen av min täppa.

Nåväl, det är bara att ta sig i kragen och upp i sadeln igen tänkte jag idag och testade att både brygga och dricka ur min lilla gaiwan. Den rymmer någonstans runt 1,5 dl och jag använde knappt en tesked te och idag höll jag en temperatur på 85 grader. Även om min täppa lättat, peppar peppar, och jag nu kan uppleva mer smak så kan denna recension nog komma att kompletteras i framtiden.

Båda de första två bryggninga innehåller den omtalade gräddiga eller mjölkiga smaken, men som många andra före mig nämnt så är det inte tal om att suga på någon gräddkola. Smaken är alltså väldigt lätt kolaaktig och mjuk men med en blommighet som mycket väl harmoniserar med det ”mjölkiga”. I den tredje bryggningen och mer och mer mot den femte tog det blommiga över och ersatte det mjölkiga utan att rubba det mjuka och lena.

I och med att det blommiga tog över trädde även en annan smak fram. Smaken från gårdagens bryggning fast idag på ett mycket mer förlåtande och dämpat sätt. Igår var mitt spontana intryck av smaken bladig, något annat ord kunde jag inte hitta. Men idag när smaken mest ligger som en ton skulle jag snarare kalla den för växtlig och grön (inte grönt som i grönt te utan snarare en liknelse vid färgen i sig). Detta är en smak som jag personligen skulle klara mig utan men den är absolut inte något som förstör, jag tror snarare att det finns många som ser detta som berikande.

Nu väntar jag på att mitt smaksinne ska återhämta sig och att ser med spänning fram emot att testa extra rosten när den åter finns i butiken.