Julte från In the Mood for Tea

Det som In the Mood for Tea kallar julte är alltså ett hemgjort chai masala med jultoner. Det består, om jag förstod saken rätt, av kinesiskt svart te (gissningsvis Keemun) blandat med Ceylon-te som bas och sedan hela kryddnejlikor, rosépepper och kanel (jag kan ha missat någon ingrediens) som smaksättning. Doften är ljuvlig, mycket rik och mättad med nästan fruktiga toner som definitivt påminner om julen. Bladen är små men hela och välbevarade. Efter en bryggning i stor kanna med 95-gradigt vatten är smaken rund och mjuk. Basteet är tydligt, särskilt det kinesiska, men kryddningen är också framträdande utan att de konkurrerar. Smaken är, som väntat, mycket kryddig och välbalanserad med drag av choklad och andra drag (rosépepparn?) som nästan påminner om chili. Helt klart ett av de allra bästa chai masala jag smakat – och ett julte som ligger långt bort från det du köper på Kahls. För 85 kronor per hekto är det ett klart decembermåste.

Annonser

Ceylonte á la Kardemumma

Jag råkade befinna mig i en Stockholmsförort idag, gick in i ett jourlivs och hittade ett te som jag blev nyfiken på. Ceylon-baste smaksatt med kardemumma, inte alls ovanligt men ingenting som jag har testat. Och det var gott, mycket gott både varmt och kallt. Påminner om både chai och Earl Grey. Ett avslappnat, vardagligt te som passar helt rätt ibland.

Dilmah Exceptional Ceylon Green Tea

Ett grönt Ceylon, det lät ju intressant och pyramidpåsar är ju de bästa tepåsarna som går att få, så jag hade en del förhoppningar. Doften är grönska och rökighet, jag kommer att tänka på ungt sheng, smaken är definitivt som ett ungt sheng med mycket strävhet och rökighet. Inte alls gott. (Det låter kanske motsägelsefullt att jag kan acceptera samma smak hos ungt sheng, men sheng är sheng och grönt te är grönt te och snus är snus om än i gyllene dosor.)

Kvick terapport – Fyra svarta

Assam Nahor Rani från Stockholm Tea Centre (45 kr/100 g) köpte jag på inrådan av Anders Sveen. Det är ett sött och gott vardags-Assam, väl värt sitt pris, men inte så underbart som jag helst vill att mina Assam ska vara. Helt enkelt ett trevligt te men ingen himlastormande förälskelse, nej inte ens ett svärmeri. Mer en stilla vänskap. Inget fel i det!

Sikkim Temi från Stockholm Tea Centre (70 kr/100 g) är också ett vardagste, men ett jag blir mera direkt förtjust i. Kanske för att det har den där blåbärssötman som jag älskar hos svarta indiska teer. Det här är ett te jag mer än gärna köper igen! Däremot är det inte i klass med Sikkim Temi från House of Tea.

Ceylon Nuvara Eliya OP från Stockholm Tea Centre (48 kr/100 g) blev köpt eftersom jag i vissa lägen föredrar ett billigt och enkelt Ceylon. Tyvärr var det här riktigt tråkigt och inte alls i klass med de Nuvara Eliya jag druckit förut. Tummen ner, vete tusan om jag ens dricker upp det här!

Thiashola Carrington är ett Nilgiri från In the Mood for Tea (70 kr/100 g). Även det här är ett rakt igenom tråkigt te. Jag älskar Nilgiri, men då ska det smaka mer än karakteristiskt svart blask.

Ceylon Silvertip från Tea Palace

Jag har inte så stor erfarenhet av teer från Ceylon och de jag hittills druckit har varit goda, men inte mer. Ceylon Kenilworth, jovisst, helt okej vardagste. Sam Bodhi, nja, inte särskilt prisvärt och alldeles för alldagligt för att jag ens skulle sätta mig ner och recensera det. Änglamarks Ceylon, ett av de godaste teerna man kan köpa på Konsum, men det säger ju inte jättemycket. Nu när mina föräldrar skulle besöka London hittade jag dock Tea Palace hemsida och bestämde mig för att via ombud köpa tre smakprovsburkar med te, bland annat Ceylon Silvertip, om vilket Tea Palace skriver:

“This speciality Ceylon tea is a real rarity, grown in the central highlands of the Dimbula District, south-east Sri Lanka. Ceylon Silver Tip has beautiful pine needle shaped leaves with silver tips and a very aromatic smooth taste.”

Bladen är små och jämt formade. Med tanke på namnet är antalet silverknoppar ganska få, de vanliga bladen är i överväldigande majoritet. Doften har en särskild sorts sötma som får mig att tänka på lagrat oolong. Starkare bryggt påminner Ceylon Silvertip om ett Assam: strävt och kraftigt med smak av syrliga röda vindruvor. Andra gånger kommer jag mer att tänka på låggradigt Yunnan Gold: gräddig mjukhet, övermogna plommon, toner av kakao och kola.

Ofta kan jag inte ens sätta ord på smakerna som detta te producerar. Det varierar sig själv i det oändliga, alltid lika rikt och komplext. Olika bryggningar och olika sessioner blir helt olika. Detta är helt klart det mest mångsidiga Ceylon jag hittills druckit. Ett te jag aldrig blir klar med, ett te som ger olika resultat varje gång och som därför inte går att tröttna på. Det är en ständig upptäcktsfärd att dricka.

Jag behöver bara använda en rågad tesked blad till tre deciliter vatten, ändå ger denna lilla mängd blad stor smakstyrka, så 1-2 minuter är helt lagom bryggtid med 95-gradigt vatten. Det som förvånar mig allra mest är att jag utan problem kan få 4 och ibland 5 smakstarka bryggningar. Den sista bryggningen smakar mjukare och svagare med god honungssötma och lite kolatoner. Nu är smaken väldigt lik Ceylon Kenilworth och Änglamarks Ceylon.

Slutsatsen? Med ett pris på ungefär 80 kronor per hekto (£13.50 för 200 gram) är det här ett verkligt fynd som jag absolut skulle kunna tänka mig att köpa igen och som jag ivrigt rekommenderar till alla som känner sig besvikna på teer från Ceylon.

Änglamarks Ceylon

En morgon när jag kände för vanligt svart frukostte tassade jag in i mina föräldrars kök och snodde en förpackning Änglamarks Ceylon i lösvikt. Jag hade inte så dåligt samvete, för de verkade ha glömt bort teets existens.

Jag har tidigare bara druckit detta te i påsform och aldrig tänkt så mycket på smaken. Lösvikten kändes först mindre angenäm, men på ett särskilt sätt som gjorde mig nyfiken. Och mycket riktigt, efter första koppen blev det snabbt en andra och sedan drack jag det flera gånger om dagen i flera dagar.

Detta Ceylon är smörigt och nötigt, med samma tunga sötma som Darjeeling First Flush, White Downy eller Pai Mu Tan. Vid längre bryggning dyker det upp rökiga inslag. Det är olikt all Ceylon jag druckit förut, men smaken är väldigt trevlig. Närmaste smak-släktingen jag kommer att tänka på är Yunnan Gold.

Alltid lika roligt när man hittar gott te som är lättåtkomligt, ekologiskt och förhållandevis billigt!