Dubbelbryggning vs vanlig kallbryggning

Jag har nu testat två sätt att kallbrygga Long Jing:

1. Long Jing-teblad läggs i en gaiwan fylld med rumstempererat vatten. Gaiwanen sätts ner i en skål och kokhett vatten hälls runt gaiwanen. Efter en minut hälls gaiwanens innehåll över i en rättvisekanna.

2. Long Jing-teblad läggs i ett glad med kallt vatten. Efter 3-5 minuter silas bladen bort.

Resultatet? Jo, överraskande nog var det metod 1 (dubbelbryggning) gav mindre smak – visserligen en viss grönska och sötma, men ändå känns det väldigt mycket som varmvatten. Metod 2 (kallbryggning) gav betydligt mer smak, grönska och mjukhet. Dessutom var det trevligare att dricka kallt te än att dricka det ljummet, så jag håller mig nog till ren kallbryggning i framtiden!

Fyra gånger kallbryggning

Igår provade jag att kallbrygga fyra teer: Yerba Mate, Kukicha, Kabusecha och Tai Ping Hou Kui. Alla tillreddes helt i kallt vatten utan uppvärmning. Yerba Mate behövde bara dra i två minuter och blev riktigt gott – uppfriskande och läskande. Kukicha blev tyvärr lite beskt, vilket känns väldigt konstigt med tanke på att det brukar kunna dra i kokhett vatten i en kvart utan beska. Kabusecha blev OTROLIGT gott! Härlig grönsakssmak. Tai Ping Hou Kui blev ganska gott men lite blekt i jämförelse.

Vilka teer brukar ni kallbryggning?

Rostad och orostad Yerba Mate

I senaste beställningen från House of Tea köpte jag rostad Yerba Mate som jag har varit nyfiken på väldigt länge. Tyvärr blev jag besviken. Det smakade gott rostat, men inte ett dugg annorlunda från Houijcha eller rostad Kukicha. Kort sagt, det fanns ingen Yerba Matighet. För 19 kronor/70 gram finns det dock inte så stor anledning till att sura. Det blir ett gott vardagste.

Det finns däremot i ”Yerba Mate Elaborada Pajarito” som jag fick mig tillsänt från http://www.yerba.se/ för alldeles för länge sedan – ledsen att recensionen dröjt! Det är ett gott Yerba med den rätta mjuka fränheten. Med fick jag även en bombilla som var utmärkt, mycket bättre än mina tidigare, och som jag har vidarebefordrat till en Yerba-gillade, bombilla-saknande vän. Tack Yerba för smakprov och bombilla! Yerba har ett stort utbud och är verkligen rätt för den som vill utforska yerba mate.

Två gröna från In the Mood

Vid mitt senaste besök hos In the Mood for Tea lockades jag att köpa två kinesiska gröna teer, även om det inte direkt är säsong. Jonas övertygade mig om att de var fräscha nog och riktigt bra för sin prisklass. Det blev alltså Huangshan Maofeng och Gunpowder. Särskilt det senare var jag väldigt tveksam inför, eftersom jag aldrig druckit ett gott Gunpowder, men liksom med allting så är det skillnad på och te. Det här skulle vara ett bra Gunpowder som inte hade mycket gemensamt med de sämre varianterna. Förhoppningsfull gick jag hem och började brygga.

Huangshan Maofeng (se bilden) har långsmala, orullade blad. Jag har bryggt i halvliterskanna med 75-gradigt vatten och låtit dra i 1-1½ minut. Resultatet är ett milt, lätt te med rökiga nyanser, torr munkänsla och inte så mycket grönska. Gott och lättdrucket, men inte vad jag egentligen är ute efter när jag köper grönt.

Gunpowder har mindre, bredare och förstås rullade blad. Jag har bryggt dels i halvliterskanna med 75-gradigt vatten, dels i gaiwan med gong fu-teknik och funnit att gaiwan var att föredra eftersom det verkligen lockar fram den lätta grönsakssmak som finns i detta te. I övrigt är rökigheten densamma som hos Huangshan Maofeng, men grönskan, en renare profil och en mjukare oljigare munkänsla gör att jag föredrar Gunpowder.

Det är alltid kul när ens fördomar kommer på skam och förstås extra roligt när ett billigare te visar sig vinna en jämförelse! Båda dessa kinesiska gröna är billiga och särskilt Gunpowder är värd sitt pris, men vill man ha riktig grönska och smörighet är det bäst att leta i andra delar av den gröna tevärlden. Själv längtar jag verkligen efter årets Longjing och Shincha!

Två ekologiska vardags-Darjeeling

North and South Faritrade importerar dessa två Darjeeling-teer som, till skillnad från de flesta teer, är odlade i små kooperativ istället för på stora plantager. De är rättvisemärkta och ekologiska och säljs i fina miljövänliga pappersförpackningar. Tyvärr finns ingen möjlighet att återförsluta den inre plastförpackningen så det är svårt att ha kvar teet i dess estetiskt tilltalande originalförpackning efter att teet har öppnats. Båda dessa Darjeeling-teer kostar cirka 45 kronor för 100 gram vilket får sägas vara extremt billigt. Tyvärr har jag inte kunnat jämföra med North And South’s svarta Darjeeling-te.

Darjeeling First Flush
Bryggparametrar: 80 grader, 1½ min, 2 bryggningar
Bladen är gröna som First Flush, men smaken är som höstskörds-Darjeeling. Smaken är lite nötig men mest av allt mild och okarakteristisk. Gott men ingenting särskilt. Absolut prisvärt.

Darjeeling Grönt te
Bryggparametrar: 75 grader, 1 min, 2 bryggningar
Bladen har samma utseende som First Flush och drycken har samma bärnstensfärg, men här är smaken lättare med mer citrustoner. Annars är teerna mycket lika varandra: Stabila, trevliga, ganska goda.

Slutsats: Två utmärkta vardagsteer, men jag är oftast ute efter något mer stjärnsprakande än så här när jag dricker Darjeeling. För den som bara vill ha ett enkelt, ekologiskt, prisvärt och välsmakande te rekommenderar jag absolut dessa båda.

Yunnan Gold vs Yunnan Gold

Jag råkar ha två Yunnan Gold hemma, ett ganska billigt från Rosson Tea (B) och ett ganska dyrt från In the Mood for Tea (A). A är cirka dubbelt så dyrt som B även om jag inte minns de exakta siffrorna. Jag kom på tanken att det vore intressant med en jämförelse mellan teerna. Är det värt att betala dubbelt så mycket för ett Yunnan Gold från In the Mood for Tea?

Blad: B har mindre och trasigare blad med mindre behåring och färre toppskott. A är en skönhet att iaktta medan B ser ut som vilket halvkvalitativt svart te som helst.

Doft, torra blad:
A doftar smörigt, nötigt, ljust, njutningsfyllt och mycket aromatisk. B doftar nästan inte alls, men det kan bero på A förvarats i en försluten aluminiumpåse i en metallburk medan B förvarats direkt i metallburk.

Doft, våta blad: A doftar maltigt och friskt, som spannmål, mörkt och runt. B doftar dävet och fuktigt, påminner mer om puerh.

Doft, dryck: Både A och B har nästan ingen doft alls, mest värme från vattenångan.

Färg, dryck: B blir betydligt ljusare.

Smak A: Mörkt, runt, mjukt. Mycket kropp och styrka. Eftersmaken är mjuk och lite sötsyrlig. Här finns pepprigheten som man ofta talar om hos Yunnan Gold. Mjukheten är närmast smörig. Smakprofilen är ganska lågmäld. I smaken – och särskilt i eftersmaken – finns en kolsyrebubblig känsla. Ett mörkt och starkt te men helt utan beska, det är uppenbarligen inte överbryggt, tvärtom finns en ljuvlig sötma som av mörk sirap. För varje klunk växer min uppskattning och jag fylls av tillfredsställelse och ro. Det vill säga: bra cha qi!

Smak B: Chokladsmak. Rökighet. En fruktighet som snarare är övermogen än frisk, men på ett positivt sätt. Eftersmaken är ganska typisk för svart te, sträv och lite torr. Trevlig sötma. Påminner lite om ett ljust Darjeeling men har samtidigt karaktär av Yunnan. Inte så komplext men intressant och gott.

Uthållighet: Båda ger 2-3 bra bryggningar.

Slutsats: A är helt klart en mer komplex och kvalitativ variant men B känns som ett bättre val om man vill dricka Yunnan Gold varje dag. B är helt enkelt ett väldigt bra vardagste medan A är en svåröverträffad delikatess. Båda fyller sin funktion på ett utmärkt sätt och båda är teer jag gärna skulle köpa igen, men en jämförelse kan inte bli mer givande än så. Det är som att jämföra en diamant och en sten du hittat på stranden – båda har sin charm, men de kan inte ersätta varandra.