Huo Shan Huang Ya från In the Mood for Tea

ImageImageNamn: Huo Shan Huang Ya

Tesort: Gult te

Härkomst: Huoshan, Anhui, Kina
Skördat: Våren 2012

Köpt hos: In the Mood for Tea

Pris: 125 kronor för 100 g

Försäljarens beskrivning: Huo Shan Huang Ya är ett av de få gula teer som produceras idag, och härstammar från berget Huo Shan i provinsen Anhui i Kina. Äkta gult te är sällsynt och tillverkas endast i små mängder. Tillverkningsprocessen för gula teer är densamma som för gröna teer förutom just den speciella gulningsprocess som denna kategori genomgår. Detta steg, som innebär att teet får vila en längre tid innan den slutliga upphettningen, resulterar i att tebladen oxiderar en aning. Vårt Huo Shan Huang Ya handplockas från buskar som växer på 800-1000 meters höjd i det dimhöljda bergsområdet Huo Shan. Den tidskrävande gulningsprocessen innebär att teet får en fylligare och sötare karaktär än gröna teer. Huo Shan Huang Ya har en klar smak med en mjuk nötighet, en antydan till blommighet och och en len, frisk sötma.

Bryggparametrar: Liten kanna (½-1½ dl), förvärmd, 85 grader, 60-90 sekunder, rikligt med blad (mer än täckt botten, snarare som en bladhög). Jag har fått ut 2-3 bra bryggningar.

Doften är mättad och grön, lite olika men lika ljuvlig med torra respektive varma och våta blad. Smaken är precis det jag vill ha av gult te: Nötigt, smörigt, en nästan köttig buljongsmak.

För ett så extremt billigt gult te från förra årets skörd är jag djupt imponerad!

Annonser

Balyocha från In the Mood for Tea

Balyocha är ett koreanskt halvoxiderat te som kan beskrivas som antingen ett oolong eller ett hwang-cha (gult te). Mitt Balyocha är köpt hos In the Mood for Tea, där 50 gram kostar 209 kronor. (Det finns också en dyrare grad som jag ännu inte har provat.)

Här är teets sida hos In the Mood for Tea, där det numera bara säljs 25 gram i taget för 111 kronor.

Precis som Sparris skriver så är den mest dominerande smaken en nötig, smörig, chokladig smak som – allt sammantaget – blir underbart lik nougat. Dessutom är smaken långvarig och munkänslan mjuk. Även om gaiwan-bryggning med gong fu-teknik ger det bästa resultatet så blir detta Balyocha gott även i halvstor kanna med västerländsk bryggning. Doften är mättad och rik. Vad gäller smaken kommer jag att tänka på vissa andra gula teer, som Sunon Yellow Tea, men också på en del bra Keemun. Det är också ganska likt sin namne från House of Tea. Jämfört med de flesta gula teer är det här teet dock helt klart mest likt ett mellanoxiderat oolong.

Det här är det koeanska te som har lyckats bäst med att både vara optimalt drickbart och ge intryck av riktigt bra kvalitet. Det är också ett av de smakrikaste gula teer som jag har stött på.

Huoshan Huangya från In the Mood for Tea

Huoshan Huangya är ett gult te, ett grönt te som fått oxidera en aning innan den slutliga upphettningen. Jag har tidigare druckit 4 gula teer och av dem var två stycken ganska smakstarka, medan två var väldigt subtila. Huoshan Huangya hör till den senare skaran gula teer. Det är fylligt, mjukt och mäktigt, men jag har väldigt svårt att dra några paralleller eller komma på några smakassociationer. Mest påminner det om Mo Gan Huang Ya från Grace Tea House. Huoshan Huangya är dock från In the Mood for Tea. Jag har bryggt i gaiwan (1 dl) med 80-gradigt vatten och 70 sekunder långa bryggningar.

Mo Gan Huang Ya från Grace Tea House

Det här är ett lätt och subtilt gult te, inte helt lätt att optimera men sött och mjukt och gott. Pris: 185 kr för 50 gram, om jag inte minns fel, på Grace Tea House vid Kulturhuset. Klart prisvärt! Fredrik är dock inte imponerad, men alla kan inte vara nöjda jämt 😉 Själv gläder jag mig åt påsen där det står skördedatum: 5-10 april i år. Sådan info är alltid kul – och det här är nog ett av de bästa teerna som Grace säljer just nu. 

Besök på Grace Tea House

Jag besökte Grace Tea House idag och märkte med glädje att de utökat sitt sortiment med bland annat Da Hong Pao och ett gult te som hette Mo Gan Huang Ya. Jag och en vän beställde in en kanna av det senare som var ett mycket gott gult te, ett av de godaste jag druckit. Min vän är inte så van vid fint te så jag var rädd att den subtila smaken skulle vara alltför subtil, men vännen gillade det riktigt mycket. Smaken var ljus, mjuk och söt. Det fanns också en del nya snygga gaiwaner, åtminstone i skyltfönstret. Jag får gå förbi någon dag och botanisera mera. Gärna med en femhundring på fickan eller så… (Yeah, dream on.)

Återkoppling – Mengding Huangya från In the Mood

Jag har bloggat tidigare om Mengding Huangya, ett kinesiskt gult te som jag köpte på In the Mood for Tea men blev gruvligt besviken över när jag bara lyckades få det att bli en bitter grönsakssoppa. Därför blev det liggande länge, men en gång när jag gick till ItMfT berättade jag om misslyckandet och fick tips om att prova igen, eftersom de menade att det har mått väl av lagring och mist en del beska.

Sagt och gjort, hem gick jag och bryggde. Jag fick på känn att en västerländsk bryggning skulle bli bra – fråga mig inte varför, men så sade tetentaklerna och de hade rätt. 85-gradigt vatten, halvliterskanna och 1-1½ minuts bryggning gav ett gott te som påminde starkt om Long Jing men också hade vissa egenskaper som påminde om oolong och vitt te. Ingen strålande teupplevelse, men helt klart njutbart. Hade jag experimenterat ännu mer med gongfu hade det kanske till och med blivit underbart. Vem vet? Nu är mitt Mengding Huangya helt slut, men jag är glad att vi fick en fin sista tid tillsammans.

Senchaholic: Jag ser fram emot att höra vad du tyckte om smakprovet! 😉

Yellow Needle från Te-Centralen

Detta gula te är inköpt hos Te-Centralen i Östersund, som ligger lite för långt bort för täta besök. Tyvärr, för Te-Centralen verkar vara en bra butik. Jag hade t.o.m. planerat att ta mig till Östersund, enkom för att undersöka utbudet, men min mamma hade ärende dit och via telefonkontakt valde jag tre teer. Ett av dem var Yellow Needle, gult te från Yunnan. Namnet syftar på Silver Needle, alltså Bai Hao Yin Zhen, och de torra bladen ser i mångt och mycket ut som detta högkvalitativa vita te: toppskott täckta med fina vita fjun. Skillnaden i utseende är ändå markant: här finns en hel del äldre, grönbruna skott.

Bladen doftar sött och starkt som olivolja. Jag har oftast bryggt ganska västerländskt med en halv liter 85-gradigt vatten och dragningstider uppemot 5 minuter. Liksom ett vitt te är Yellow Needle mycket milt och svårt att överbrygga om man inte har extrema mängder blad eller för varmt vatten (85 är det högsta möjliga).

Smakresultatet är ganska vardagligt men alldeles, alldeles underbart: honungssötma och en fruktighet som påminner om tonerna av aprikos och persika i Baozhong och vissa Dancong. Yellow Needle känns helt enkelt som ett mellanting mellan grönt te, vitt te och oolong. Det tar slut farligt snabbt och fanns det mer att inhandla i Stockholmstrakterna skulle jag genast skaffa mig ett hekto till.

En ytterligare anledning att skaffa mer – förutom att det helt enkelt är ett riktigt gott te – vore att få experimentera mer med bryggning i gaiwan. Jag provade först när jag hade blad kvar för en session, men resultatet var riktigt intressant. Den doft av olivolja som är så framträdande hos de torra bladen träder här fram i smaken som blir mindre lätt att gilla, men mera djup och komplex än vid västerländsk bryggning.