Fukamushi Superior från Tecentralen

Fukamushi Superior är ett djupångat sencha från Tecentralen. Det blir mitt första och hittills enda sencha för i år. Jag föredrar Fukamushi (djupångat) framför Asamushi (lättångat) och Chumushi (medelångat), så när Tecentralens nyhetsbrev gjorde reklam för detta ”Fuka” beställde jag direkt. Jag har bryggt lite slarvigt några gånger och inte blivit särskilt imponerad, även om doften går att knarka, så ljuvlig är den. Anledningen till att jag vill ha just djupångat japanskt grönt är att grönskan brukar vara mer överväldigande där, men här var den alldeles för lätt. Åtminstone tills jag tog mig tid att brygga mer koncentrerat.
Idag satte jag igång med min tredje session och gick metodiskt till väga. Så här blev resultatet:
Bryggning 1. 75 grader. 90 sekunder. Medellätt grönska, klart, rent, men svag kropp och otillfredsställande fyllighet.
Bryggning 2. 70 grader. 30 sekunder. Mycket god och stark sötma. Oljigt. God, mättad grönska och en fyllig eftersmak.
Bryggning 3. 75 grader. 60 sekunder. Som bryggning två men med aning mindre mättnad och fyllighet.
Allt som allt: ett fukamushi värt sitt pris (168 kronor / 100 gram), möjligtvis något för lätt för min smak men det belönar rikligt den som tar sig tid att brygga det med omsorg.

Teträff hos mig

Bilden ovan visar resultatet av gårdagens teträff som ägde rum hemma i mitt kök. ”Xenonin” och ”Senchaholic” var på besök och tanken var att även min medbloggare skulle närvara men han var tyvärr tvungen att avstå denna gång.

Vi träffades vid 18.30 och kom snabbt igång med samtal om te och en hel del andra ämnen. Självklart drack vi även en hel del te och plötsligt var klockan 22.30! Vi hade oerhört trevligt och jag ser verkligen fram emot fler träffar.

Under kvällens gång drack vi två japanska gröna, varav ett lagrat kabusecha och ett sencha (Senchaholic-fyll gärna på med info om dina teer!), om jag minns rätt. Sedan drack vi det matcha jag tidigare skrivit om (från Sing tehus, København) för att sedan avsluta med väldigt många bryggningar av ett vitt te (visst var det ”Bai Hao Yin Zhen”/”Silver needles” Xenonin?). Jag vill hävda att samtliga teer var väldigt goda och att vi verkligen fick dela med oss av våra teer och dela trevligt sällskap!

Det ända jag saknade var något oolong. Men det ska jag balansera upp för min egen del genom att i kväll dricka en ny favorit: Feng Huang Dan Cong; Song Zhong (från Itmft).

Sencha Kyoto från House of Tea

Namn: Sencha Kyoto

Tesort: Lättångad Sencha

Härkomst: Japan, Kyoto

Skördat: Våren 2009

Försäljare: House of Tea

Pris: 99 kronor för 70 gram

Bryggparametrar och omdöme: Första bryggningen (5 gram blad, 2,5 dl vatten, 75 grader, 1½ minut) blir lite väl mild. Andra bryggningen (7 gram blad, 2,5 dl vatten, 70 grader, 3 minuter) blir mera smakrik med grönska, oljighet och en god sötma i eftersmaken.

Omdöme: För att vara ett två år gammalt, så här pass billigt te är detta ett bra Sencha, om än allt annat än högsta kvalitet

Grönt

Sedan min kombo flyttade ut och min sambo kom hem har jag haft en liten tesvacka. Jag har dock inrättat en tehörna i mitt kök med både förvaring, plats för tebricka och utrymme att slå sig ner och njuta av en testund. Det enda som inte vill sig är plats för och ström till Aquagraden. Men det går bra ändå!

Såhär post-födelsedag (födelsedagen var 18/3) bryggde jag igår imorse ett Sencha som min gode vän Yoshi har importerat åt mig. I förra veckan bryggde jag te för första gången på ett tag och då var det ett En Shi Yu Lu (d.v.s. ett kinesiskt Gyokuro) som instinktivt blev mitt val. Detta är ganska intressant med tanke på att jag är en inbiten oolongfantast. Det känns som att det gröna, och ångade, teet passar in på mitt liv och min sinnesstämning just nu, fråga mig inte varför. Om detta håller i sig har jag ju en del goda vårskördar att avnjuta. Frågan är hur jordbävning, tsunami och härdsmälta påverkar de japanska vårskördarna och teplantagen…

Vårskörd eller inte. Jag hoppas att Japan klarar sig ur detta på bästa möjliga vis. Under tiden kan jag bara dricka mitt Sencha med ännu mer tacksamhet än vanligt.

Nya koppar!

Hittade dessa två av märket Rice på en bosättningsaffär. De kostade 59 kronor styck och fanns även gula och gröna. Jag älskar deras japanska framtoning och kommer att använda dem till Sencha, som här på bilden. Detta Sencha var dock Shincha från förra året och inte alls särskilt smakrikt. Nu har jag väl nästan missat årets skördar, men än är det inte för sent!


Sencha Kumpu från Ippodo

Fullständigt namn: Kumpu Extra-Premium Quality

Köpt hos: Ippodo

Pris: 15.59 Euro för 100 gram (cirka 160 kronor)

Butikens beskrivning: ”For the sencha connoisseur with a discerning taste, Kumpu is an excellent choice. With its characteristic elegant fragrance and fresh, sweet aftertaste, Kumpu offers devoted sencha tea lovers a superlative tea at an attractive price. … Kumpu is a true connoisseur class sencha that is a favorite among our patrons.

Jag fick en liten burk Sencha Kumpu av Tebloggaren vid vårt senaste tebyte. Till historien hör det faktum att Tebloggaren är en Asamushi-person medan jag är en Fukamushi-person. Våra omdömen blir därefter.

För att ge en så opartisk bild som möjligt av Kumpu Sencha kan jag säga att det är lågmält vegetabiliskt med god lågmäld sötma och smak av sesam. Det är mycket milt. 1 msk blad går lika bra som 1 tsk, 60 eller 70 grader spelar ingen roll, tiden är inte heller så noga även om överbryggning förstår ger beska. Kort sagt, det är ett lättbryggt te på grund av sin fromma framtoning. Och här kommer partiskheten in. Ett lättångat Asamushi bor vara just milt, men jag kan inte låta bli att längta efter den rättframma grönsakschocken hos ett Fukamushi.

Jag njuter av Kumpu Sencha, inte tu tal om saken, men när det kommer till kritan är detta inte min kopp Sencha. Hade detta varit ett Fukamushi hade bilden här under visat en grön dryck som omöjliggjort varje chans att koppens botten. Men nu är Kumpu inget Fukamushi och Tebloggaren är ingen Fukamushi-person, så jag kan bara tacka för smakprovet och rekommendera Kumpu till alla Asamushi-älskare därute.

Sencha-macka

En sen kväll bredde jag min nattmacka efter att ha druckit åtskilliga koppar Sencha Gin. Plötsligt kopplade min halvtrötta hjärna ihop dessa två fenomen: macka + sencha = sencha-macka! Jag blandade använda senchablad med hoummus och använde som pålägg. En lyckad kreation, säkert bräddfull med nyttigheter men framförallt riktigt god! Alla som gillar sencha skulle nog kunna uppskatta detta. Dessutom är det ett väldigt ekonomiskt tillskott av smak och vitaminer. Avnjutes helst med mörkt bröd och en persiljekvist.

Två sencha

Ujinotsuyu är ett varumärke vars teer finns i många av Japans affärer. Deras sencha kommer i varierande kvaliteter: Kin (guld), Gin (silver) och Midori (grön). Jag har provsmakat Gin och Midori, köpta hos Japan Food and Kitchen på Swedenborgsgatan.

Sencha Midori är ruskigt billig (33 kr/hg) och Sencha Gin är bara snäppet dyrare (44 kr/hg). Billigt och bra går inte alltid hand i hand, så jag var nyfiken på hur goda dessa vardags-sencha skulle visa sig vara.

Sencha Midori är väldigt lätt att brygga. Det verkar ge optimalt resultat med 90-gradigt vatten i 1 minut och blir lättare bittert med lägre temperatur. Sencha Gin blir bra med 80-gradigt vatten men tål högre temperatur förvånansvärt väl.

Båda teerna har en gulaktig färg, vilket borde visa att de är lätt ångade. Midori doftar gräsigt och lite algigt, Gin doftar nötigt. Midori smakar ”grönt te” och inte så mycket mer. Lite gräddigt, lite vegetabiliskt.

Sencha Gin har en mjukare smak med nötighet och sötma. Det påminner mer om Longjing än om Sencha, mer har inte Longjings mildhet. Jämfört med Sencha Midori är smaken mer nyanserad, mer intressant och helt enkelt mer tilltalande. Gin håller också bättre för upprepade bryggningar.

Sencha Midori passar när jag inte har möjlighet att mäta vattentemperatur, men jag kommer inte att köpa det fler gånger. Mitt hekto Sencha Gin kommer jag att dricka upp med glädje men antagligen inte köpa mer av. Däremot kommer jag att prova andra sorters te från Ujinotsuyu. För att få riktigt bra kvalitet måste man söka sig till andra jaktmarker – som O-Cha, Ito-En och andra nätbutiker – men Ujinotsuyus teer känns som en bra ”grundkurs”.

Fukamushi Sencha från Den’s tea

Tebloggaren gav mig en burk fukamushi (shincha som ångats extra mycket) när vi hade vårt första tebyte. Enligt Den’s tea borde jag använda 170 mililiter 70-gradigt vatten, 1 tesked teblad och 30 sekunders bryggning. Detta åtföljde jag noggrant, men resultatet blev blekt och tidsökning gjorde inte saken bättre.

Min hypotes var att jag använde för liten mängd blad. Alltså tog jag, trots en inre röst som skrek i protest, mina sista två teskedar fukamushi och fyllde tesilen. 70-gradigt vatten. Dragningstid: tills teet blev grumligt, ca 30 sek.

Äntligen! Sencha. Det känns i hela munnen – gom, strupe, under tungan. Halvtimmeslång eftersmak. Starkt vegetabilisk, som nykokt kronärtskockbotten. Lite oljig, lite gräddig, mycket mjuk. Svag beska, men den lurar långt i bakgrunden och förhöjer bara smaken. Mm, njutning!

Det är för sådana här stunder som jag envisas med att dricka teer som har krångliga namn och inte låter sig behandlas hur som helst. Stunderna när jag lyckas närma mig teet på rätt sätt, när det blommar upp och fäller ut sina smaker.

Tebloggarens recension av samma te