Japanskt jade-dagg

Som ni kan läsa några inlägg bakåt här på bloggen hade jag finbesök av min medbloggare och hans kärlek. Det var uttalat att här skulle drickas te (vilket det inte behövs någon kristallkula för att förutspå!) och så blev det. Vi drack en hel del te och det var en härlig spark i baken för min del. Jag har nämligen lidit (utan att egentligen reflekterat över det) av en tepression på några månader.

Idag kände jag dock att det var på tiden att jag bryggde mig något. En oslagbar känsla bara det, efter en tepression! Så så blev det och snart följer en kort reflektion/recension. Men först ett litet sidospår. Medan jag bryggde och drack mitt te kände jag ett starkt sug efter att bidra till bloggen med ett inlägg om teet jag drack och min återfunna telust. Något som är ganska unikt för mig som i praktiken inte är en bloggare alls! Så jag loggade in (vilket krävde trial-and-error-metoden!) och det första jag ser är den gräsligaste temuggen jag skådat på länge! Jag ber om ursäkt för min kommentar redan i förväg, Sebastians kärlek, men då vi träffats och du sett min egen teservis förutsätter jag att du möter detta med ett leende! Hur som helst känns nu detta inlägg som ett måste snarare än ett spontant sådant!!!

Det te jag nyligen drack var ett Tanabe Gyokuro köpt hos ITMFT. Jag har under åren som kund där ställt frågan om japanska teer och ständigt fått svaret att det är ”på gång” men att de vill hitta en seriös leverantör i Japan. Ett svar som verkligen inger respekt för deras verksamhet! Men så när jag var där senast hade de så fått igång ett litet sortiment japanska teer och då beslutade jag att införskaffa detta te.

Jag bryggde teet i en mindre glaskanna och mängden blad var sådan att det täckte botten och lite därtill. Jag använde 65-gradigt vatten och lät varje bryggning ta ca 3 minuter. De torra tebladen är djupt gröna och fint rullade, doften antyder sötma och grönska. Tevätskan är knappt märkbart grön i tonen och luktar inte så mycket. Den första bryggningen förvånar mig verkligen, det är en djup grönska som möter mina smaklökar och varken algigheten eller sötman jag förväntar mig tar plats (även om de finns där). I följande två bryggningar skiftar detta en aning så att algigheten träder fram och grönskan backar en aning. Den tredje bryggningen avslöjar att det börjar bli dags att sluta brygga på dessa blad nu. En spännande gyokuro-upplevelse som breddar min erfarenhet. Jag gillar verkligen när sötman framträder men detta var en annan dimension av gyokuro som jag uppskattade. Det är djupa smaktoner rakt igenom och teet lämnar smak efter sig i både mun och hals.

Nu ser jag fram emot mer japanskt te från ITMFT och hoppas att de även börjar ta in tetillbehör som kan berika just drickandet av teer från Solens rike!

Annonser

Grönt

Sedan min kombo flyttade ut och min sambo kom hem har jag haft en liten tesvacka. Jag har dock inrättat en tehörna i mitt kök med både förvaring, plats för tebricka och utrymme att slå sig ner och njuta av en testund. Det enda som inte vill sig är plats för och ström till Aquagraden. Men det går bra ändå!

Såhär post-födelsedag (födelsedagen var 18/3) bryggde jag igår imorse ett Sencha som min gode vän Yoshi har importerat åt mig. I förra veckan bryggde jag te för första gången på ett tag och då var det ett En Shi Yu Lu (d.v.s. ett kinesiskt Gyokuro) som instinktivt blev mitt val. Detta är ganska intressant med tanke på att jag är en inbiten oolongfantast. Det känns som att det gröna, och ångade, teet passar in på mitt liv och min sinnesstämning just nu, fråga mig inte varför. Om detta håller i sig har jag ju en del goda vårskördar att avnjuta. Frågan är hur jordbävning, tsunami och härdsmälta påverkar de japanska vårskördarna och teplantagen…

Vårskörd eller inte. Jag hoppas att Japan klarar sig ur detta på bästa möjliga vis. Under tiden kan jag bara dricka mitt Sencha med ännu mer tacksamhet än vanligt.

Gyokuro från KIKI

Sort: Japanskt grönt te
Namn: Gyokuro
Härkomst: Samidori, Japan

Köpt hos: KIKI
Bryggsätt: Förvärmd kyusu, lite mer än täckt botten, 2 dl  vatten, 65 grader, 1 min bryggning
Utseende: Verkar ganska ångat, inte så hela eller långa blad
Torr och varm doft: Söt grönska
Dryckens doft: Sötare, intensivare än den torra och den varma
Smak: Mjuk, oljig, lätt sötma, djup grönska. Påminner vagt om buljong. I andra bryggningen mera örtigt. I tredje bryggningen något tunnare.  
Sammanfattande utlåtande: Mycket gott! Ett av de bättre Gyokuro jag druckit. 

Gyokuro från Kiki – Smakprov

När jag var hos Kiki fick jag ett litet smakprov av ett Gyokuro som de inte vanligtvis säljer, eftersom det är för dyrt. Det ska vara odlat helt utan gödning och ingen bevattning heller, bara regnvatten. Försäljaren förklarade att den speciella smaken hos Gyokuro beror på aminosyror och att gödsel ökar mängden aminosyror och därmed ger mer av Gyokuro-smaken, så detta skulle vara lättare i smaken.

Den torra doften är lätt och söt, den varma doften uppvisar spenatliknande grönska. Jag har haft två sessioner med det här teet, en med och en utan Fredrik som sällskap. Båda bryggningarna skedde med 65-gradigt vatten, 1½ dl kanna och mer än täckt botten. Drycken blir mycket ljust gul, nästan färglös.

I min ensamma session hade den första bryggningen en lätt grönska med smak av smör. Den var ren, elegant och mycket god. Andra bryggningen hade mer gyokurosmak (den fick brygga längre). Teet var strävt på tungan och uppvisade en tung, murken grönska. Tredje bryggningen var ganska tunn och samtidigt mjuk och sträv.

I sessionen med Fredrik hävdade han att de torra bladen doftade som violtabletter och att den varma doften var typisk för japanskt grönt. Första bryggningen fick enligt Fredrik en djup, lätt grönska. Andra bryggningen kom vi överens om att den var sträv men mjuk. Jag hittade dock en god eftersmak som Fredrik inte fann. Tredje bryggningen var tunn men spenatig.

Allt som allt, ett gott gyokuro, lite tråkigt med en så tunn tredje bryggning. Det märks på blad och dryck att detta är lättångat vilket känns positivt.

Tanabe Gyokuro från In the Mood for Tea

In the Mood for Tea är specialiserade på kinesiskt te men säljer även ett mindre urval av japanskt te: Sencha, Gyokuro och Matcha. Fredrik köpte Matcha och Tanabe Gyokuro när vi sist var där. Jag har druckit detta gyokuro två gånger, en gång med och en gång utan Fredrik. Båda gångerna har jag haft en 1½ dl kanna, 65-gradigt vatten och lite mer än täckt botten. Den torra doften är supergod enligt Fredrik och vi kom båda överens om att den har en grönska som påminner om spenat i gräddsås. Den varma doften fick Fredrik att tänka på matchachoklad. Själv har jag aldrig ätit matchachoklad så jag vet inte om det stämmer. Drycken får en grön och klar färg med viss grumlighet som, tillsammans med de lite smuliga bladen, visar på en högre grad av ångning än i det nyss recenserade exklusiva gyokuro-teet från Kiki.

Första bryggningen i min session med Fredrik har en tjock munkänsla och en tung grön smak. Andra bryggningen är lättare men ändå med en tung grön smak och en sträv och grön eftersmak, enligt mig. Enligt Fredrik är munkänsla tunnare och vi tycker båda att här finns en mjuk strävhet. Den tredje bryggningen är tunnare. Jag tycker att eftersmaken är väldigt sträv utan grönsakssmak, Fredrik tycker tvärtemot att den har mycket smak av grönsak och väldigt lite strävhet. Observera att den strävhet vi talar om är som hos ett matcha, alltså inget negativt.

I min ensamma session tyckte jag att den varma doften var ”söt grönska” och att första bryggningen var mäktig men lätt och med en oljig grönska. Andra bryggningen var lättare, sötare och mindre grön. Tredje bryggningen var mjuk, mycket lätt och med lite smak.

Återigen, ett gott Gyokuro men tråkigt att tredje bryggningen är så tunn.

Gyokuro Superior från Te-Centralen i Östersund

Kvaliteten framgår redan av doften. Fräsch och grönsaksstark. Jag brygger i endeciliterskanna med 55-gradigt vatten och frikostigt med mörkgröna blad. 30, 10, 20 och så fortsatt tjugo tills bladen börjar ge upp efter fem eller sex bryggningar.

Brygden blir grumlig och gulgrön. Första bryggningen smakar sött och grönt, som sockerärtor, ganska lätt. Nästa är tung grönska, sparris och kronärtskocka, en aning beskt men samtidigt en gräddighet som tar udden av beskan och gör den god. De följande bryggningarna visar samma karakteristiska smak av japanskt grönt, men blir lättare undan för undan.

Precis så här vill jag att mitt Gyokuro ska smaka! Jag har druckit ett bättre, men det här är riktigt bra. Pluspoäng till Te-Centralen i Östersund för att de förvarar det i kylskåp. De hade flera kvaliteter på Gyokuro och detta var den högsta. Priset är jag tyvärr ovetande om då det är en gåva, men det lär ha varit ganska så högt.

Just därför

Igår bryggde jag flera omgångar bra gyokuro och insåg varför jag i vanliga fall bryr mig om att dricka bra te: För att det är så mycket mer än bara en kopp med någonting varmt och hyfsat gott. För att det utmanar, öppnar nya perspektiv och ger en helt annan tillfredsställelse.

Förresten, på en föreläsning om livsåskådning på min sjuksköterskeutbildning pratade föreläsaren om att värden – det viktiga, det som gör livet värt att leva – är olika och att en person kan ha fotboll som sitt största värde, medan en annan har familjen. Jag skrev ”Te! Böcker!” i marginalen till mina föreläsningsanteckningar. För visst är det så att vissa saker som inte kan tyckas så avgörande för andra är meningen med livet för just mig. Och ett liv helt utan bra te vore visserligen värt att leva – men inte i riktigt lika hög grad som ett liv fyllt av bra oolong och annat gott!