Tebyte?

Jag känner att jag har ganska mycket te som skulle behöva drickas upp innan vårskördarna. Har någon därute lust med tebyte? Mejla mig (sebastian punkt tekopp snabela gmail punkt com) så kan vi jämföra listor och dela adresser.

/Tekoppen

Annonser

Insikt och småprat

Jag insåg just att jag postade mitt/vårt 580:e inlägg här. Det har tagit mer än fyra år – men det har ändå blivit en del!

256 inlägg är recensioner dessutom. Det ni. Jag tror mig ha recenserat samma batch flera gånger ganska sällan, så det torde innebära ungefär 250 unika druckna teer under de här åren. Plötsligt känns mitt tedrickande inte lika fattigt.

Att bloggen har gått på sparlåga under långa perioder – och just nu under alltför lång tid – kan dock inte förnekas, men väl förklaras med att jag har haft alldeles för mycket annat för att ge den tiden åt mitt tedrickande. Bra teer har alltför sällan blivit köpta och ännu mer sällan druckna. Recensionerna har inte skrivit sig. Kanske har jag också haft för hög ambitionsnivå. Velat skriva ordentligt om varje bryggning och med inte alltför fula bilder.

Min tebloggarkollega har också haft alldeles för fullt upp. Nu försöker jag ändå köpa te. Dricka te. Och recensera te. Potentiellt bra te. Att jag har fått ett presentkort på In the Mood  gör ju inte saken sämre. Hade tänkt ta mig dit igen. Dock blev det inte så. Men jag tänker ta mig dit, både för deras chaiblandning, andra utlovade televeranser och för att hembringa en tekanna jag blev alldeles otroligt kär i…

Man Lai Shan Gu Shu från In the Mood for Tea

2012-12-17 03.42.25c 2012-12-17 03.44.49c 2012-12-17 03.45.10c 2012-12-17 03.56.29c

Namn: Man Lai Shan Gu Shu.

Tesort: Sheng puerh (lösvikt), gamla träd (Gu Shu).

Härkomst: Yunnan, Kina.

Skördat: Våren 2010.

Inköpt hos: In the Mood for Tea.

Pris: 186 kr hektot = Billigt!

Försäljarens beskrivning: Detta te är ett sheng pu-erh tillverkat av en lokal bonde i Man Lai Shan och består av en exceptionellt plockning från träd som är ca 300 år gamla. Detta te har en lång klar och kraftfull smak med mycket qi. Smakupplevelsen ramas in på ett naturligt sätt av en balanserad torrhet och bitterhet.

Bryggparametrar: 100 grader. Förhållandevis lite blad (se bilder). Gaiwan, 1 dl. Mestadels blixtbryggningar. (Såg sedan att In the Mood for Tea rekommenderar 90-95 grader, så jag får nog göra en återbryggning med den temperaturen.)

Utseende: Tvinnande svarta och ”vithåriga” blad. I blött skick ser de ganska så hela ut, en del kvistar med mindre blad men mest lite större blad.

Torr doft: Örtig och skarp på ett friskt sätt.
Våt varm doft: Fruktig. Mustig på ett wuyi-sätt snarare än puerh.
Dryckens doft: Platt men mjuk, aningar av fruktighet.

1: 10 s. Fruktig! Aprikos. Men på ett vattnigt och varmt sätt. En viss träighet och ett örtigt sting. Djup, mörk eftersmak som fyller strupen, toner av kola. Mycket angenämt.

2: Blixt. Örtig beska. På gränsen till oangenämt, men mest strävt och lite uppiggande.

3: Blixt. Ännu beskare, påminner nu om aska snarare än örter. Nära gränsen till att bli riktigt oangenämt men inte riktigt över den. Eftersmaken är också torr och asksmakande, men faktiskt på ett riktigt trevligt sätt.

4: Blixt. Fortfarande beskt, men inte alls så otrevligt och fruktigheten har återvänt.

5: Några sekunder längre än blixtbryggning. Fruktigheten är kvar, mer beskt än i bryggning 4 men ändå en trevlig beska.

6: Några sekunder längre än blixtbryggning. Nu är beskan ersatt av sträv träighet, smaken känns ganska tunn och okomplex men eftersmaken är träigt trevlig.

7: Några sekunder längre än blixtbryggning. Beskan är nu lite starkare, något mera örtig än träig, men helt klart trevlig. Det känns dock som att inte mycket annan smak än beskan finns i teet just nu och att när den tar slut så blir det tämligen fattigt.

8: 15 s. Ordentlig beska som samtidigt känns harmlös och försvinner direkt. Som en väldig kort visit som nästan inte märks.

9: Även nu väldigt beskt men på samma, snabbt försvinnande sätt.

Jag ger upp på teet nu men kommer definitivt att prova med annan vattentemperatur – antagligen har jag helt enkelt misshandlat detta stackars te å det grövsta! Ändå var det en ganska trevlig bekantskap på sitt sätt.

Farväl till ett te

Jag bloggar nästan alltid om teerna jag nyss har köpt.

Jag försöker blogga om varje te med bilder och ordentlig recension när jag har bildat mig en uppfattning (och hunnit/orkat plåta).

Men ibland har jag också bloggat när ett te tar slut och sammanfattat min relation till just det teet, en te-nekrolog helt enkelt.

Idag tog jag farväl av Shui Jin Gui från In the Mood. Ett fint Wuyi som jag oftast har slarvbryggt i stor kanna och sällan gongfuat tillsammans med. Men detta te har klarat slarvigheten väldigt bra och gett mig otroligt smakrika testunder.

Tack för det. Nu: vidare. Jag har några lösviktspuerh i tehyllan som verkar lovande. Och en massa annat gott och mindre gott som väntar på omdöme. Så håll utkik!

/Tekoppen

En Shi Yu Lu Yi Ji från In the Mood for Tea

2012-12-15 02.53.12c 2012-12-15 02.53.57c 2012-12-16 05.46.48c 2012-12-16 05.51.07c 2012-12-16 05.51.20c

Det är länge sedan jag drack grönt te. Rättelse: det är länge sedan jag drack bra grönt te. Med detta En Shi Yu Lu Yi Ji från In the Mood for Tea har jag dock återfunnit all min tidigare gröna passion. Det här hamnar i min tekanna varje dag numera och lär så göra tills mina gram tar slut.

Detta är alltså Enshi Yulu, kinesiskt grönt te från provinsen Hubei som utmärker sig från mängden genom att vara ångat (ångat är annars den vanliga processmetoden i Japan). Jag har köpt Enshi Yulu från ItMfT även tidigare, men detta te är skördat våren 2012 (pre-Qing Ming) och kostar 218 kronor hektot, vilket får anses väldigt billigt.

Jag har bryggt i omväxlande liten och stor kanna (1,5 dl vs 4 dl) och har fått bra te med båda kannorna, men kanske något bättre i den lilla kannan. Medelmåttigt sparsamt med blad (om det nu säger något…) och så 75 grader i 45 s till 1 min. Bladen är förresten väldigt vackra – gröna och stora, tvinnade ser det ut som.

Teets doft är mustig, mättad och mycket söt och fruktig. Smaken i den första bryggningen är är också söt och fruktig, påminner om Baozhong – alltså mer åt fruktigt grönt oolong-hållet – och har en bra balans av mjukt och strävt, gräddigt och oljigt.

Lite starkare bryggt framträder mera grönska, med spenatsmak, men mycket sött. Eftersmaken är mycket mustig och grön.

I senare bryggningar framträder en mörkare, nästan besk grönska som är mäktig och sträv, helt utan sötma.

Jag har fått ut 3 bra sessioner varje gång av detta te som – tack vare ångningen – påminner mer om Sencha. Ett väldigt bra Sencha, vill säga, för det här är ett väldigt bra grönt te. Åtminstone enligt mina smaklökar.

/Tekoppen

Tetema förgyller det mesta

Under dagen har jag slitit med en hemtenta i XML/SKOS (Extensible Markup Language/Simple Knowledge Organization System). XML är bara regler för hur man ”märker upp” en text med element och attribut och organiserar den på ett fungerande sätt. SKOS är en bra grund för att göra hierarkiska scheman över koncept, med definitioner och bredare/smalare begrepp.

Jag skulle göra ett SKOS-schema, skrivet i RDF/XML, över valfritt ämne. Självklart valde jag te. Och plötsligt var det ganska lekande lätt (förutom att jag råkade öppna i fel program vilket totalförstörde koden och tog flera timmar att fixa) att göra ett SKOS-schema. För när jag kunde börja på nivån ”Te”, gå ner till ”Grönt te”, ”Svart te”, ”Oolong” och så vidare ner till specifika tenamn, då var det riktigt kul att organisera kunskap-

Det vill säga: allt blir bättre av te – både som dryck och som kunskapsområde!