Men varifrån kom det här teet egentligen??!!

Gick igenom mitt gamla skafferi hemma hos mina föräldrar då jag misstänkte att det fanns en del te och kaffe där som borde slängas, eftersom det stått sedan jag flyttade för mer än ett år sedan. Jag har gått igenom skafferiet minst tre gånger sedan dess och undan för undan tagit med mig allting av värde. Trodde jag.

Men nu öppnar jag en plåtburk och hittar ½ (145 gram) puerh-kaka, uppskattningsvis sheng. Med omslag och allt. Som jag glömt att jag hade, och aldrig verkar ha recenserat. Xenonin, var det du som gav mig denna för några (3?) år sedan? Det verkar inte finnas någon annan förklaring…

Men men. Alltid trevligt. Jag får väl provbrygga imorgon och den som vill får gärna smakprov. /Tekoppen

Varning utfärdas!

Jag har sett te från The Colonial Tea Company på nätet och funderat på om deras svarta teer skulle kunna vara drickvärda. Så såg jag de fysiska burkarna på ICA, och tog med mig två hem. Lapsang Souchong brukar ju vara gott, även i mindre dyra versioner. Och jag gillar svart te som har fått vila med rosenblad.

Så fort jag öppnar förpackningarna stinker det rök respektive äcklig parfym. Och teerna är inte ens i närheten av att vara drickbara. Det slutar med att jag slänger allt teet, sköljer burkarna med kokhett vatten och vinäger så att lukten försvinner, blöter bort lapparna och använder burkarna.

Men nästa gång köper jag hellre två burkar från början.

Ett besök på In the Mood for Tea

Notering

ImageImageImageImage

En gaiwan, för att hjälpligt ersätta de två som ena katten har lekt ner i golvet. Två Yunnan-teer av olika kvalitet, för jämförelsens skull. Ett TGY och så det enda Wuyi Yancha som fanns inne, och som smakade ljuvligt i butiken.

Det vill säga: In the Mood for Tea har öppnat igen efter sommarsemestern. Och jag har varit där för att påminna mig själv om att jag faktiskt är teentusiast och att mitt nuvarande teförråd är patetiskt. Nu återstår bara att komma igång med det fokuserade tebryggandet…