GaoShan JinXuan oolong (Alishan)

Fortfarande lördag, fortfarande inte i rätt sinnesstämning för att fotografera det jag bloggar om. Men jag har tagit mig tid att brygga och smaka yttreliggare ett te från min (eg. vår eftersom min medbloggare fanns med på ett hörn) beställning.

Det här teet doftar precis vad jag förväntar mig hos ett JinXuan: lätt, mjölkigt och en aning sötma. Även detta blad är rullade till små (men aningen större än LuanZe:t) gröna pärlor. Jag brygger i princip som i mitt senaste inlägg men med lite mindre blad och lite längre bryggtider. Första bryggningen är full av mjölkiga toner även om detta är ett väldigt ljust och lätt oolong. Mjölkigheten är inte alls sådan att det lutar åt tillsatser utan mer en bakgrundssmak som genomsyrar teet. Mot slutet av tredje bryggningen har mjölkigheten mer och mer dragit sig tillbaka och lämnar plats åt en behaglig och lätt grönska. Jag upplever att teet nu gjort sitt då detta lätta oolong nu blivit för lätt. Något som troligen kan rådas bot på med en större mängd blad i framtiden. Något jag verkligen gillar med det här teet är dess värme som fyller hela kroppen och dröjer kvar ett bra tag efter sista koppen. En egenskap hos vissa oolonger jag personligen gillar skarpt! Även detta te har stora fina blad som visar på kvalitet och ger mer till min teupplevelse.

Det tredje teet jag beställde, utöver de teprover Teamaster skickat med, är ett taiwanesiskt grönt (BiLuoChun). Men det ska jag avvakta ett tag till innan jag öppnar!

Annonser

Interiör

Så här ser vårt köksskåp ut. Mer tegrejer än ätgrejer och matlagningsgrejer. Och tegrejerna, ja de är en salig blandning av Muminmuggar och gaiwaner. Mer tepryttlar finns dessutom här och var annars i vår pytteetta, men jag tyckte ändå att den här bilden sammanfattade hela tillvaron av en teälskare och en tenörd i samma rum.

GaoShan LuanZe oolong (Alishan)

Igår kom min (efterlängtade) beställning från Teamasters (teamasters.blogspot.com). Jag beställde lite porslin, några teer och en större kanna med alkoholbrännare för att koka upp och hålla vattnet varmt.

Då det är lördag idag har jag ”ledig dag” och har inte orken att fotografera allt som kom med i packetet. Men det kommer såsmåningom!

Jag har i vart fall smakat ett av de taiwanesiska oolonger jag beställde och är lite osäker på vad jag tycker. Det är ett höghöjdste skördat i april i Alishantrakten. Det går under namnet/kategorin LuanZe, något jag inte kan minnas att jag prövat tidigare.

De torra bladen är väldigt fint rullade till små gröna pärlor men doftar inte särskilt gott. Det är en grönskakig/jordig doft med en lätt sötma. Jag bryggde teet i en mindre kanna och på 90 gradigt vatten. Jag använde riktigt med blad och aningen kortare bryggningstider. Första bryggningen smakar i stort sätt som det doftade, bara mildare. I följande två bryggningar avtar den smaken mer och mer för att lämna plats åt lite blommiga toner. Men den där smaken finns med där och jag vet inte alls vad jag tycker om den. Antingen är det något nytt, som inte motsvarade mina förväntningar, och som jag kan vänja mig vid. Eller så har jag hittat en tesort som jag troligen inte kommer köpa igen. Vi får helt enkelt avvakta, prova igen och se vad som händer! Jag kan däremot ge teet beröm för sin rika färg (både blad och vätska) samt de stora, hela, fina bladen som vittnar om hög kvalitet och handplockning.

Eventuellt kommer min medbloggare falla för detta te?

Koucha från Sing Tehus

Jag har velat köpa House of Tea’s Koucha (japanskt svart te), men det har inte gått att beställa. Döm därför om min glädje när Fredrik undrade om jag ville köpa något från Sing tehus i Köpenhamn och de hade Koucha, som kostar 58 danska kronor (68 svenska kronor) för 40 gram.

Bladen är ganska små, inte så hela och genomgående svarta utan gyllene inslag. Jag har bryggt i en kanna som rymmer 2,5 dl och använt 95-gradigt vatten. Först blev jag lite besviken på resultatet som kändes som ett medelgradigt Assam, men andra gånger har teet haft klassisk Assam-smak, men också en mycket tilltalande mjukhet och Keemun-liknande chokladdrag. Allt som allt är jag väldigt glad över att jag testade det här teet. Jag är alltid nyfiken på indiskt oolong, japanskt oolong och helt enkelt alla teer som är ovanliga med tanke på sitt ursprungsland.

Darjeeling Imperial Oolong från Chaikhana

Detta Darjeeling Imperial Oolong kommer från Chaikhana, tyvärr minns jag inte prisklassen men antagligen 200-300 kronor per hekto. Bladen är stora, hela och vackra i nyanserna grönt, grått, brunt och nästan blått. I uppblött skick syns hur pass hela de är. Jag har bryggt i en kanna som brygger 2,5 dl med 80-gradigt vatten och 1-2 minuters bryggning. Antalet bra bryggningar har varit 2-3. Detta är ett lättbryggt te som sällan blir överbryggt. Doften är fruktig och mäktig men smaken är ännu bättre – en djup smak av honung gör detta te till ett av de bästa jag druckit på länge. Darjeeling-teer är ju oftast inte oolong och jämför jag med taiwanesiska eller kinesiska oolong smakar detta te som ett mörkt oolong trots att bladen är så pass gröna. Smakvidden är förhållandevis liten, houngstonerna dominerar, men denna smak är så pass komplex att det ändå känns som ett väldigt högklassigt te.