Ett te-under

Jag kokar upp vatten till 90 grader, sköljer kannan och koppen, lägger i Wenshan Baozhong-blad, insuper aromen, häller över vattnet – och går därifrån. En halvtimme senare kommer jag på att skulle inte jag brygga te och så går jag dit. Och ser de uppsvällda bladen i vattnet. Jag hade inte varit snål med blad heller, så det är med bävan jag häller upp det mörkt gula teet i koppen och försiktigt smakar.

Det smakar alldeles underbart. Blommigt, mjukt, fruktigt som mango och med en enormt liten beska.

Jag vill inte påstå att jag har infört ett nytt sätt att brygga te, men jag är fortfarande förundrad.

Te, tekanna, teburk – T(r)eenigheten

Igår gick jag till In the Mood for Tea för att köpa mer Bao Zhong. Vi kom fram till att jag nog hade haft vinterskörden hemma och att vårskörden var lite sämre, men efter provsmakning kunde jag konstatera att den var bra nog för sina 195/hg och jag köpte 30 gram. Det gjorde också kompisen jag hade med mig som blev mycket förtjust och skulle skaffa en gaiwan. Själv köpte jag en underbar tekanna för 145 kronor, som höll på att ta slut i lagret så jag är glad att jag hann:

Egentligen är det helt fel kameravinkel för den framhäver inte att kannan är ganska mycket högre än den är bred. Hon rymmer 1½ dl, häller fint men lite långsamt och ska få heta Elvira.

Och den här Klimt-burken köpte jag för ett tag sedan på Bönor & Blad:

Bao Zhong-chock

Jag har börjat brygga mer och mer te i gaiwan men inte hittat några direkta kärlekar bland det jag lekt med ur skafferierna. Inte förrän jag tog fram en glasburk ur kylen som det låg en bottenskrapa Baozhong i. Helt fel miljö tänkte jag och hade inga vidare förväntningar. Men – oj! Vilken doft! Vilken arom! Smaken var kanske sekundär men underbart oljig och doften blev en del av smakupplevelsen. Närmare den totala teupplevelsen än så har jag svårt att tänka mig komma.