Fyra teer från Grace Tea House

Jag köpte ju en låda med 12 små smakprov av olika teer när jag senast besökte Grace Tea House. För att fördela graserna tänkte jag recensera dem fyra i taget. Här är den första omgången.

Dark Tea Pu Er – Old Pu Er (loose) Exclusive
Luktar ful-shu. Smalar ful-shu. Inget ont om det, jag gillar halvtaskig shu-puerh. Men exklusivt? Eh, nej. Inte direkt.

Green Date Tea
Det här har jag alltid gillat tidigare och det är lika gott nu 🙂

Bohea Souchong Longan Taste
Smakar som vanlig Lapsang, gott och rökigt, men longan-smaksättningen märks inte alls.

Ginseng Oolong
Gott och sött, ett trevligt smaksatt oolong för mindre högtidliga tillfällen.

Fortsättning följer…

Annonser

Spontant smakprov

Häromdagen när jag kom hem låg det ett litet paket i brevlådan. Och paketet innehöll det finaste som paket kan innehålla: te! Nämligen en liten påse Bi Luo Chun Special Grade 2010 från Te-Centralen i Östersund. Helt spontant hade Amanda Hemmingsson, som driver både Te-Centralen och Stockholm Tea Centres webb-butik, skickat ett smakprov. Det finns inget som förgyller en dag mer än så 🙂 Nu ser jag fram emot att smaka det här lovande teet och återkomma med mina intryck. Drick väl så länge /Tekoppen

Bao Zhong från In the Mood

Bao Zhong, Baozhong, Pouchong, Pao Chung är ett taiwanesiskt orullat oolong som brukar påstås vara det grönaste oolong man kan hitta. Tidigare har jag recenserat Pouchong från Johan & Nyström samt Pao Chung från Stockholm Tea Centre.

Bao Zhong från In the Mood for Tea är definitivt det mest ”prisklassiga” Baozhong jag har testat. Bladen är krusiga och mörkt gröna med oxiderade kanter. De doftar starkt och karakteristiskt av frukt – mango, persika, aprikos. Precis den doft jag väntar mig av Baozhong och lika underbar som jag kräver. Jag brygger i en liten kanna (100 ml) med blad som fyller lite mer än en tredjedel av kannan och en vattentemperatur på 85 grader. Första bryggningen får dra i en minut och de följande i 30-40 sekunder.

Första bryggningen har en gummiaktig munkänsla med smak av honung, müsli och grönska. Det smakar mer som Gao Shan än Bao Zhong men är otroligt gott!

Andra bryggningen smakar parfymerat sockervatten och samma gäller för bryggning tre och fyra. Inte alltför oävet, men långtifrån det smakdjup och de rymder som jag drunknade i när jag sörplade i mig första koppen.

Det här var min andra session med detta Bao Zhong och minnet från den första är att det smakade gott men svagt. Sessioner skiljer sig helt enkelt och jag ser fram emot min sista på de här bladen. Kanske blir jag mera nöjd då? Nu kan jag inte undgå att känna mig besviken – att ett te ger flera bryggningar ska jag ju innebära mer än så här!

Återkoppling – Mengding Huangya från In the Mood

Jag har bloggat tidigare om Mengding Huangya, ett kinesiskt gult te som jag köpte på In the Mood for Tea men blev gruvligt besviken över när jag bara lyckades få det att bli en bitter grönsakssoppa. Därför blev det liggande länge, men en gång när jag gick till ItMfT berättade jag om misslyckandet och fick tips om att prova igen, eftersom de menade att det har mått väl av lagring och mist en del beska.

Sagt och gjort, hem gick jag och bryggde. Jag fick på känn att en västerländsk bryggning skulle bli bra – fråga mig inte varför, men så sade tetentaklerna och de hade rätt. 85-gradigt vatten, halvliterskanna och 1-1½ minuts bryggning gav ett gott te som påminde starkt om Long Jing men också hade vissa egenskaper som påminde om oolong och vitt te. Ingen strålande teupplevelse, men helt klart njutbart. Hade jag experimenterat ännu mer med gongfu hade det kanske till och med blivit underbart. Vem vet? Nu är mitt Mengding Huangya helt slut, men jag är glad att vi fick en fin sista tid tillsammans.

Senchaholic: Jag ser fram emot att höra vad du tyckte om smakprovet! 😉

Ut ur tepressionen

Jag tror att jag kan börja se mig som frisk från min svåra tepression. Visserligen är det länge sedan jag var inne på teachat och jag är inte sådär särdeles intresserad av att läsa tebloggar, teböcker eller annat tenörderi – vilket sannolikt är besläktat med min ovilja i största allmänhet mot att läsa något vettigt. Däremot dricker jag te på ett självklart sätt igen. Jag bloggar inte stup i kvarten. Jag har inte alltid tid eller ork till att sitta ner och verkligen fokusera, föra anteckningar och fotografera – men jag brygger, dricker och njuter. Den här veckans har jag gjort slut på mitt Bai Hao Yin Zhen från House of Tea och hade fina stunder med de sista grammen, även om jag bryggde respektlöst på västerländskt sätt. Nu sitter jag och brygger gongfu och igår hamnade jag bland stjärnorna när jag drack Gopaldhara FF (se recension här inunder). Jag börjar se temängderna här hemma som aningen mer lockande än tyngande. Jag är helt enkelt en ganska så passionerad tedrickare igen och det gläder mig.

Gopaldhara FF från House of Tea

Bild från www.houseoftea.se

Doften är underbar, frän på det alldeles rätta Darjeeling-sättet. Jag brygger i halvliterskanna med 95-gradigt vatten, ospecifierad tid och utmärkt resultat trots denna nonchalanta behandling.

Teet är friskt, klart och rent med god kronärtskocks- eller sparrisaktig grönska och en oljig munkänsla med smak av olivolja. Smaken är mörk och djup med bra qi som skänker värme, välbefinnande och avslappning. Det finns också ett element av kolsyrebubblig känsla på tungan som jag gärna ser hos Darjeeling.

Kort sagt: Allt jag vill ha hos ett first flush finns här och till skillnad från många av sina likar är Gopaldhara FF otroligt lättbryggt, det vägrar att bli överbryggt.

Denna recension uttryckt i ett enda ord skulle lyda: Underbart!

Pris: 179 kr / 50 g

Beauté Académique 1 från Chaikhana

Beauté Académique 1 är ett taiwanesiskt te köpt hos Chaikhana. Jag fick det från Xenonin som inte hade uppskattat det. Tack! Chaikhana marknadsför Beauté Académique 1 som ett exklusivt te, speciellt framtaget för att likna äldre taiwanesiska teer som inte längre tillverkas.

De torra bladen är rullade bollar, ganska mörka i färgen. De doftar inte alls, kanske för att de förvarats i papperspåse. När jag lägger dem i en liten förvärmd kanna ger de ifrån sig en mycket angenäm rostad doft som får mig att tänka på nötter.

Intressant är hur detta oolong balanserar på gränsen mellan att vara mörkt och ljust. Beroende på om det behandlas som ett grönare eller ett mörkare oolong kommer det också att bli helt olika i sin smakprofil. Spännande! I övrigt är det ett oolong som vinner på västerländsk bryggning, snarare än gongfu. Med gongfu-teknik föredrar jag att brygga det mörkare, medan det är alldeles underbart gott och ljust med västerländsk bryggteknik. Även västerländskt bryggt kan det dock bli mörkt.

I mörkt skick påminner det om Shui Xian, med en rostad och lite syrlig smak med sting i och en mörk djup sötma – men jag kommer också att tänka på ett second flush Darjeeling eller ett Sikkim Temi, kanske särskilt på grund av de kolsyrebubbliga tendenserna. I ljust skick är smaken vagare med en blommig, lite sockrig sötma och en gummilik munkänsla. Någon anmärkningsvärd eftersmak hittar jag inte utan det är i mångt och mycket ett te som äger rum ”här och nu”.

Hur man än brygger Beauté Académique 1 tycker jag att det är gott och lätt att njuta av. Däremot skulle jag inte alls ha gissat rätt när det gäller prisklass. Det vare sig ser ut som, doftar som eller smakar som ett te värt 279 kronor hektot. Inte heller förstår jag vad som är så speciellt med teet. Det är gott och lätt att brygga, men inte utmärkande på något sätt. För att jag skulle ha stegat bort till Chaikhana och köpt det här teet skulle det ha krävts något mer. Något extra. Nu är det knappast ett te jag kommer att minnas eller längta efter – men däremot ett te jag kommer att njuta av tills det tar slut.