Allt möjligt i en salig röra

För tillfället är jag i en sits där jag bytt mig till en massa kul te och köpt en massa kul te, men inte hinner/orkar/valfritt svepskäl prova något annat än de gamla välkända. När jag inte dricker Yellow Label på min praktikplats, vill säga…

Men livet är inte helt telöst. Nu i helgen beställde jag te från Jing Tea i Kina, tillsammans med Shomen och dessutom träffade jag en nytillkommen kommentator, xenonin, på Grace för att dricka te, byta te och köpa Grace 12-teer-i-en-låda. Förra gången jag gick till Grace och försökte köpa sade de nämligen åt mig att vänta i femton minuter medan de gick ner i hämtade något på lagret åt en annan kund och sådan kundservice måste man ju bojkotta. Den här gången var det dock inga problem, fast xenonin hade visst fått fel teer i sitt. Illa. Te är inget man fumlar med. Eller hur?

Förra helgen träffade jag en bloggens kommentatorer i tunnelbanegångarna under Fridhemsplan för att byta påsar och burkar. Några kids som sålde majblommor kom fram och frågade om det var godis. Vi sade att det var te. De tyckte: T? Vad är det? Jag försökte förklara att det bara är te, som man dricker, men jag vet inte riktigt vad de trodde… de försökte i alla fall köpa av oss men vi släppte förstås inte ifrån oss ett enda litet gram 😉

Mina föräldrart undrade förresten vad det var för liten påse med örter och något liknande en pipa som kom med posten. De gladde sig verkligen åt att den inte passerat tullen utan bara skickats runt inrikes. Det rörde sig förstås om Yerba Mate och en bombilla, nämligen gratisprov från den här intressanta sidan: www.yerba.se. Nu sitter jag här med en kopp och väntar på att vattnet ska svalna tills jag slipper skåla mig. En rapport kommer. Håll er till tåls så länge.

Två gröna från In the Mood

Vid mitt senaste besök hos In the Mood for Tea lockades jag att köpa två kinesiska gröna teer, även om det inte direkt är säsong. Jonas övertygade mig om att de var fräscha nog och riktigt bra för sin prisklass. Det blev alltså Huangshan Maofeng och Gunpowder. Särskilt det senare var jag väldigt tveksam inför, eftersom jag aldrig druckit ett gott Gunpowder, men liksom med allting så är det skillnad på och te. Det här skulle vara ett bra Gunpowder som inte hade mycket gemensamt med de sämre varianterna. Förhoppningsfull gick jag hem och började brygga.

Huangshan Maofeng (se bilden) har långsmala, orullade blad. Jag har bryggt i halvliterskanna med 75-gradigt vatten och låtit dra i 1-1½ minut. Resultatet är ett milt, lätt te med rökiga nyanser, torr munkänsla och inte så mycket grönska. Gott och lättdrucket, men inte vad jag egentligen är ute efter när jag köper grönt.

Gunpowder har mindre, bredare och förstås rullade blad. Jag har bryggt dels i halvliterskanna med 75-gradigt vatten, dels i gaiwan med gong fu-teknik och funnit att gaiwan var att föredra eftersom det verkligen lockar fram den lätta grönsakssmak som finns i detta te. I övrigt är rökigheten densamma som hos Huangshan Maofeng, men grönskan, en renare profil och en mjukare oljigare munkänsla gör att jag föredrar Gunpowder.

Det är alltid kul när ens fördomar kommer på skam och förstås extra roligt när ett billigare te visar sig vinna en jämförelse! Båda dessa kinesiska gröna är billiga och särskilt Gunpowder är värd sitt pris, men vill man ha riktig grönska och smörighet är det bäst att leta i andra delar av den gröna tevärlden. Själv längtar jag verkligen efter årets Longjing och Shincha!