Långt inlägg – 2009 Song Nan Nuo Shan Ji Di från House of Tea

2009 Song Nan Nuo Shan Ji Di från House of Tea är ett grönt puerh (sheng) från Meng Hai i Yunnan – närmare bestämt från Nan Nuo-bergen i Xishuangbanna. Teet kostar 999 kronor för en kaka på 357 gram som är traditionellt stenpressad för hand. Bladen är en vårskörd från 2009 och träden som används är gamla och vilda. Inga kemikalier används vid odlingen. Tack till House of Tea för ett 15 grams smakprov! Nedan följer min upplevelse av teet.

Det torra teet är en bit pressad puerh-kaka bestående av gråa, bruna, militärgröna och svarta blad, med hög andel håriga toppskott. I uppblött skick visar de sig vara ganska trasiga men med inslag av hela blad. Det är förhållandevis lätt att ha isär kakan som har en bitsk doft av hö och gödsel. De blöta bladens doft är frän och grön medan dryckens doft är frän och gräddig.

Jag brygger med 95-gradigt vatten och cirka 5-7 gram te i gaiwan. Jag förvärmer koppar och gaiwan. Första bryggningen på 20 sekunder är mild, god, mjuk, söt och lite fruktig. Därefter följer 12 blixtbryggningar, det vill säga: jag häller bort vattnet från bladen så fort som möjligt. Andra bryggningen är mera smakrikt men utan beska. Smaken är buljongaktig och mjuk med kraftig kropp. Eftersmaken är lätt obehaglig. Tredje bryggningen har en mera frän smak, träaktig med lite gödselkänsla och nyanser som för tankarna till multnande höstlöv, men fortfarande ingen beska. God eftersmak men med lite bittra tendenser som efterhand övergår i en smakrik gräddighet.

Fjärde bryggningen är fruktig och smakrik med ett beskt bett. Jag tänker på grönt te från Yunnan och vissa Baozhong-oolonger. Denna bryggningen är god och har en angenäm eftersmak. Femte bryggningen är mycket smakrik och ganska besk, men inte på ett otrevligt sätt, snarare väldigt strävt. Sjätte bryggningen har bra smakstyrka, på gränsen till beskt. Sjunde, åttonde och nionde bryggningarna är fruktiga men väldigt fräna. Jag bestämmer mig för att byta till en dubbelt så stor gaiwan eftersom det inte ryms så mycket vatten nu när bladen har svällt.

Tionde bryggningen är smakrik och lite frän, mycket sträv och lite bitsk på ett ganska trevligt och uppiggande sätt. Eftersmaken är stickig som av kolsyra men övergår snart i en angenäm fruktighet. Elfte bryggningen är god, mjuk, gräddig, djup och fruktig med smak av sesam. Här finns en viss strävhet men ingen antydan till beska. Jag väntar nu åtskilliga timmar innan jag dricker vidare.

Tolfte bryggningen är söt, mild, träig, och lite sträv med ett väldigt lätt rökigt drag. Själva smaken har tunn kropp, eftersmaken har kraftigare kropp och är ganska så angenäm. Trettonde bryggningen är ungefär likadan, men godare och med tydligare fruktiga tendenser.

Från och med nu upphör jag med blixtbryggningarna. Fjortonde och femtonde bryggningen får dra i 10 sekunder vardera. Fjortonde bryggningen är ganska besk, men inte på ett otrevligt sätt. I övrigt smakar den som tolfte och trettonde bryggningen. Femtonde bryggningen har en lättare beska men en bra smakrikedom och en riktigt bra chaqi – jag genomfars av en lyckokänsla och harmoni när jag dricker.

En natt och en halv dag hinner passera innan jag fortsätter sessionen. Sextonde bryggningen får dra i 15 sekunder och blir mild, söt och god. Fruktigheten är stark och har nu en tydlig tendens åt apelsinjuicehållet. Sjuttonde bryggningen (20 sekunder) är mera smakrik och fruktig, med samma smak av apelsinjuice men också med en viss träighet. Artonde bryggningen (25 sekunder) är mycket smakrik och starkt fruktig med en djup, dov eftersmak.

Från och med nittonde bryggningen (25 sekunder) börjar smaken tunnas åt. Tjugonde bryggningen (30 sekunder) har måttlig smakrikedom men är tydligt uttunnad. I tjugoförsta bryggningen (40 sekunder) uppträder plötsligt en god och stark rökighet. Tjugoandra bryggningen (45 sekunder) har en svag rökighet, men inte mycket smak i övrigt och jag väljer att avsluta.

Allt som allt var det en mycket trevlig session, uppiggande och intressant. Jag är verkligen ingen sheng-kännare, men jämfört med Chun Min Sheng 2005 (läs recension här) kan jag se flera gemensamma nämnare. Dock föredrar jag 2009 Song Nan Nuo Shan Ji Di, trots att detta är ett ännu yngre sheng.

Annonser

Ännu mera te

Min mor kom hem från Sydafrika igår och hade med sig diverse inköp, bland annat fyra teer. Ett örtte (Buchu), en burk med English Breakfast (mest för burkens skull), ett paket green rooibos med chaikryddor, samt ett stort paket ekologisk Rooibos Espresso som alltså ska bryggas i espressomaskin. Det blir kul att testa! Vardagsteer allihop, men trefligt i vilket fall =))

In the Mood for Tea och ny gaiwan

Efter några koppar kaffe hade jag tänkt mig en kanna Assam Nahorani, men när jag väl skulle göra iordning teet drabbades jag av ett outsläckligt sug efter gyokuro, så det var bara att byta 95-gradigt vatten mot 60-gradigt och halvliterskannan mot en deciliterstor kanna. Nu sitter jag här och njuter av gräddig grönsakssmak. Men orsaken till att jag skriver ett blogginlägg är att jag var på Odenplan häromdagen och kikade in hos In the Mood for Tea för att höra om de kan försöka laga min Aquagrad som glappar och är svår att få igång. Jodå, det var inga problem, jag får komma förbi någon dag med den så gör de vad de kan.

Ärendet slutfört, alltså, men när jag nu var inne i detta te-tempel för första gången på ett halvår kunde jag ju omöjligt gå därifrån utan te. Alltså dröjde jag kvar, provsmakade några teer och bestämde mig för 30 gram Bao Zhong, 20 gram Zhengshan Xiaozhong och 40 gram Yunnan Gold. När sedan notan visade sig hamna på mindre än 200 kronor tyckte jag att jag kunde unna mig en gaiwan också. Det fanns nämligen en handmålad gaiwan i fint porslin som jag kärade ner mig alldeles väldigt i, trots att den egentligen var i minsta laget. Så elegant. Så… gullig! Och bara 155 kronor. Jag lyckades knappt ha dåligt samvete efteråt, så nöjd var jag med det oplanerade inköpet.

Här är den:

Gyokuro Superior från Te-Centralen i Östersund

Kvaliteten framgår redan av doften. Fräsch och grönsaksstark. Jag brygger i endeciliterskanna med 55-gradigt vatten och frikostigt med mörkgröna blad. 30, 10, 20 och så fortsatt tjugo tills bladen börjar ge upp efter fem eller sex bryggningar.

Brygden blir grumlig och gulgrön. Första bryggningen smakar sött och grönt, som sockerärtor, ganska lätt. Nästa är tung grönska, sparris och kronärtskocka, en aning beskt men samtidigt en gräddighet som tar udden av beskan och gör den god. De följande bryggningarna visar samma karakteristiska smak av japanskt grönt, men blir lättare undan för undan.

Precis så här vill jag att mitt Gyokuro ska smaka! Jag har druckit ett bättre, men det här är riktigt bra. Pluspoäng till Te-Centralen i Östersund för att de förvarar det i kylskåp. De hade flera kvaliteter på Gyokuro och detta var den högsta. Priset är jag tyvärr ovetande om då det är en gåva, men det lär ha varit ganska så högt.

Mitt teköp

Shui Hsien. Ett gott och mörkt budget-oolong som jag köpt flera gånger förut och alltid varit lika nöjd med.

Nuvara Eliya Op. Jag var riktigt sugen på svart Ceylon-te och det här lät bäst.

Nahor Rani. Ett Assam som Asketen har rekommenderat upprepade gånger och som jag därför ville prova.

Sikkim Temi. Jag tyckte ju riktigt mycket om Sikkim Temi från House of Tea. Det här är mycket billigare, så hur håller det för en jämförelse?

Kukicha. Har köpt det förut och gillat, så det verkade vara ett säkert kort.

Rose Congou. Jag är svag för kraftigt svart te smaksatt med rosenblad!

Nepal Emerald Green. Det mest högkvalitativa i den här omgången (cirka 100 kronor hektot). Jag är nyfiken på grönt te från Nepal och vill hitta ett riktigt bra sådant. Det här ser enormt häftigt ut – bildbevis kommer så småningom – och jag hoppas att det uppfyller mina förhoppningar.

Just nu sippar jag på en kopp Sikkim Temi och hoppas få upp lite recensioner inom kort, innan den här bloggen slutar andas helt…

Nu är det dags!

Nu till sist har telängtan blivit för stor och teförråden för tråkiga. Nu är det dags att fylla dem! Så om allt går enligt planerna kommer jag hem ikväll med 650 gram grönt, svart och oolong. Det får bli från Stockholm Tea Centre som ligger nära min skola och har skapligt bra te för en billig penning. Ungefär den ambitionsnivån känns lagom just nu. Men senare fram ska jag jädrarna göra en beställning från House of Tea och snart kanske jag till och med vågar smyga in hos In the Mood for Tea… har inte varit där på väldigt, väldigt länge och det känns minst sagt märkligt.

Alltså: projekt Börja Dricka Te På Riktigt Igen är igång. Fast än så länge sitter jag här och dricker mitt mintchokladte, som visserligen är gott – men ändå. Jag längtar tills ikväll!

Kreativa tepåsar

Det var egentligen Shomen som postade detta på Twitter, men om någon har missat – här är länken!

Clever and Creative Tea Packaging

Annars fortsätter jag gå runt och vara allmänt teprimerad. Försöker göra slut på teerna jag har hemma så att jag kan köpa in massa nytt. Det vore kul. Och kanske en nytändning? Ja, vem vet. Teprimerad tänker jag inte vara i all evighet, det är en sak som är säker!!