Just därför

Igår bryggde jag flera omgångar bra gyokuro och insåg varför jag i vanliga fall bryr mig om att dricka bra te: För att det är så mycket mer än bara en kopp med någonting varmt och hyfsat gott. För att det utmanar, öppnar nya perspektiv och ger en helt annan tillfredsställelse.

Förresten, på en föreläsning om livsåskådning på min sjuksköterskeutbildning pratade föreläsaren om att värden – det viktiga, det som gör livet värt att leva – är olika och att en person kan ha fotboll som sitt största värde, medan en annan har familjen. Jag skrev ”Te! Böcker!” i marginalen till mina föreläsningsanteckningar. För visst är det så att vissa saker som inte kan tyckas så avgörande för andra är meningen med livet för just mig. Och ett liv helt utan bra te vore visserligen värt att leva – men inte i riktigt lika hög grad som ett liv fyllt av bra oolong och annat gott!

Annonser

Tepression

Jag skulle kunna skylla på att jag inte har råd att köpa riktigt te just nu. Men vänta – allt riktigt te jag har hemma men inte ens gör slut på, hur förklara det?

Jag skulle kunna skylla på mycket. Men det allra värsta är vetskapen som ändå finns där någonstans inombords och som jag faktiskt bara kan erkänna: jag trivs helt enkelt utmärkt med chailatte, Yerba Mate, mintchoklad-te, lågkvalitativt Ceylon och annan ondska just nu. Jag trivs med saker som smakar gott men ganska simpelt och som kräver 0 % hjärnsubstans att göra i ordning.

Hur står det till med teandet hos andra? Är det bara jag som är teprimerad?