Uppdatering i största allmänhet

Bäst att inte ropa ”HALLÅ”, för då skulle det väl eka i detta tomma bloggrum. Ett stort ursäkta! framförs härmed till alla eventuella besvikna läsare – det vill säga, alla som hade varit läsare om det funnits något att läsa. Varken jag eller Fredrik har riktigt varit på humör för te (påklistrad skrattsalve-effekt).

I mitt eget fall har jag drunknat i kaffe-träsket denna höst och sällan haft ro att verkligen sätta mig och finbrygga te i gaiwan, så det te som druckits har varit av den bekväma sortens vardagste bryggt i stora kannor. Passande för en fullbokad tillvaro, men inte så mycket att blogga om.

Nu är jag dessutom i en prekär situation: jag har nästan inget te kvar och behöver göra en stor beställning, men vill vänta tills mitt ekonomiska klimat blivit lite mildare. Jag har önskat mig presentkort i teaffärer av så många som möjligt inför julen, så jag får hoppas på det. Ceylon från Konsum och Chai Assam från Ica är visserligen gott, men i längden blir det nog lite tunt.

Men några ljus finns det i tetröttheten och vintermörkret:

1) Jag och min blogg-kollega ska ses och brygga te ihop någon gång under julledigheten. Då ska jag överlämna en te-relaterad (dock inte drickbar) julklapp och i gengäld ska Fredrik bidra med något bra te.

2) Jag ska köpa lite teklappar i sista minuten och chansen finns ju att något till det egna teskafferiet slinker med av bara farten.

3) Jag hade en god vän här igår och fick då tillfälle att ta fram minikanna, sätta in vattenkokaren på 55 grader och brygga ett högkvalitativt Gyokuro från Te-centralen i Östersund. Hur jag har kunnat ha det här teet (öppnat!!!) i kylen i ett par månader utan att dricka det mer än en endaste gång, det går vare sig att förklara eller förlåta. För vi snackar riktigt, riktigt gott grönt te med den rätta japanska smaken.

Fredrik hälsar ”Tack för i år! Snart kommer våren och med det vårskördar”. Och jo, det är väl det enda konstruktiva. Sluta ångra alla vårskördar som inte hanns med i år – och se fram emot de kommande!

Ps. Till vår trogna läsare Johanna: Tack för pepp! Din julklapp är teistisk…

Yellow Needle från Te-Centralen

Detta gula te är inköpt hos Te-Centralen i Östersund, som ligger lite för långt bort för täta besök. Tyvärr, för Te-Centralen verkar vara en bra butik. Jag hade t.o.m. planerat att ta mig till Östersund, enkom för att undersöka utbudet, men min mamma hade ärende dit och via telefonkontakt valde jag tre teer. Ett av dem var Yellow Needle, gult te från Yunnan. Namnet syftar på Silver Needle, alltså Bai Hao Yin Zhen, och de torra bladen ser i mångt och mycket ut som detta högkvalitativa vita te: toppskott täckta med fina vita fjun. Skillnaden i utseende är ändå markant: här finns en hel del äldre, grönbruna skott.

Bladen doftar sött och starkt som olivolja. Jag har oftast bryggt ganska västerländskt med en halv liter 85-gradigt vatten och dragningstider uppemot 5 minuter. Liksom ett vitt te är Yellow Needle mycket milt och svårt att överbrygga om man inte har extrema mängder blad eller för varmt vatten (85 är det högsta möjliga).

Smakresultatet är ganska vardagligt men alldeles, alldeles underbart: honungssötma och en fruktighet som påminner om tonerna av aprikos och persika i Baozhong och vissa Dancong. Yellow Needle känns helt enkelt som ett mellanting mellan grönt te, vitt te och oolong. Det tar slut farligt snabbt och fanns det mer att inhandla i Stockholmstrakterna skulle jag genast skaffa mig ett hekto till.

En ytterligare anledning att skaffa mer – förutom att det helt enkelt är ett riktigt gott te – vore att få experimentera mer med bryggning i gaiwan. Jag provade först när jag hade blad kvar för en session, men resultatet var riktigt intressant. Den doft av olivolja som är så framträdande hos de torra bladen träder här fram i smaken som blir mindre lätt att gilla, men mera djup och komplex än vid västerländsk bryggning.