Lu An Gua Pian från House of Tea

Namn: Lu An Gua Pian
Försäljare: House of Tea
Pris: 99 kronor för 70 gram
Skörd: 16 maj 2009
Härkomst: An Hui, Kina

Lu An Gua Pian brukar klassas som ett av Kinas tio mest kända teer. Hur det än ligger till med den saken är Lu An Gua Pian absolut ett av Kinas största gröna teer. Det tillverkas inte av toppskott utan av vuxna blad. Detta Lu An Gua Pian består av sönderskurna blad som är mörkt grågröna och krusiga i torrt skick och uppvisar olika gröna nyanser i blött skick. Det färdiga teets färg är gul med en illgrön ton. Doften är söt och nötaktigt.

Jag har tillrett teet i gaiwan med alltifrån 70-gradigt till 90-gradigt vatten och tider mellan 20 och 40 sekunder per bryggning. Detta är ett te som är otroligt svårt att överbrygga och även när det är uttalat beskt är det drickbart och till och med gott. Oftast är det väldigt subtilt, mjukt och rent med en lätt sötma och en lätt vegetabilisk smak. Det finns en skärpa i smaken men väldigt nedtonat. Jag kommer ofta att tänka på milt Sencha.

Jag har alltid hållit mig borta från Lu An Gua Pian eftersom jag fått intrycket av att det är väldigt svårbryggt, men det här teet är nog det mest lättbryggda gröna teet jag någonsin druckit. Det är också mycket gott och otroligt prisvärt. Den här recensionen är baserad på ett gratis smakprov från House of Tea, men en förpackning Lu An Gua Pian kommer med största sannolikhet att finnas med i min nästa beställning från dem.

Annonser

Kvick terapport: Mugicha!

Jag drack en kanna Mugicha igår, nämligen Hisiwa Mugicha på påse, från Ishikawa. Importerat till Sverige av Yuko Ono. Tack Per Brekell som för tusen år sedan gav mig det här smakprovet. Mugicha är alltså inte te från Camellia Sinesis; det är gjort på spannmål, närmare bestämt korn. Smaken är väldigt god, rostad men – för mina smaklökar – mera komplext och djupt än rostade japanska teer från Camelia Sinesis, som t.ex. Houjicha. Mugicha är kort sagt ett väldigt bra te för kvällen när man inte alls vill få i sig koffein, men ändå vill dricka något riktigt gott.

Sikkim Temi Special Organic från House of Tea

Sikkim Temi Special Organic säljs hos House of Tea och är ett svart indiskt te från Sikkim i Indien, skördat i slutet av mars i år. Det kostar 199 kronor för 70 gram. Min recension är baserad på ett smakprov. Bladen är små och av olika färg – bruna, gråa, gröna. De har en lätt behåring. När de läggs i en förvärmd kanna avger de en underbar doft av rostat spannmål och rostade hasselnötter. Det doftar som Darjeeling-teer men snäppet godare och mörkt som en höstskörd trots att detta motsvarar en First Flush. I bryggt tillstånd visar sig bladen vara medelsmå, bruna och gröna, ofta ganska trasiga med med vissa hela blad.

House of Tea rekommenderar 100 grader varmt vatten, vilket jag aldrig skulle använda annat än till puerh. Detta är trots allt ett te som mer liknar Darjeeling än andra svarta teer, så jag följer min magkänsla och brygger i en halvliter 80-gradigt vatten med 7 gram te. Jag brygger tre gånger: 1 minut, 1 minut igen och sedan 2 minuter. Den tredje bryggningen har fortfarande god smakstyrka men jag bedömer att en fjärde skulle bli för tunn så jag bryter sessionen där.

Första bryggningen smakar smörigt, nötigt, maltigt, mörkt, mjukt och rostat. Det finns en väldigt svag, angenäm antydan till grönsakssmak. Jag kommer att tänka på Keemun, Yunnan Gold och andra kinesiska svarta teer samtidigt som det finns mycket Darjeeling-karaktär i detta te. Skärpan är svag och det finns ingen som helst beska. Teet har en klar men kraftig kropp med många smaklager och toner av kolsyra. Eftersmaken är sötsyrlig och kakao-aktig.

Andra bryggningen blir lite kraftigare, mera sötsyrlig och med en torrare munkänsla. Samtidigt är det gräddigt och fortfarande helt utan beska. Eftersmaken är uttalat kolsyre-bubblig.

Tredje bryggningen är sötare, strävare och mera gräddig med eftersmak av kolsyra och sesam.

Sammanfattningsvis hittar jag ingenting alls att anmärka på i detta te. Underbart gott och väldigt intressant. Sikkim Temi Special Organic är visserligen inte billigt, men heller inte orimligt dyrt för ett högkvalitativt, ekologiskt te som specialbeställts av butiken.

Teprovning på lek

Vad gör man när man har en lugn stund på jobbet? Jo, provsmakar teer ur det gemensamma köksskåpet, förstås!

Rooibos African Spice från Yogi Tea
Tepåsar. Smakar Chai. Något annat finns inte att säga. Rooibos? Jaha, om du säger det så. Ganska svag smak över huvud taget. Ett helt okej te som jag antagligen skulle dricka utan att tänka så mycket på det.
Betyg: 3/10

Mackwoods Single Estate Fine Tea
Löste. BOP (Broken Orange Pekoe) från Labookellie Estate i Nuwara Eliya, Sri Lanka. Ganska gott! Kraftig kropp men inte alls bittert. Jag är glatt överraskad! Dricker gärna detta Ceylon-te i mindre högtidliga sammanhang.
Betyg: 5/10

Vit fläderdröm från Kobbs
Löste. Bai Mu Dan smaksatt med fläder och äpple. Äckligt! Uäck.
1/10

Ekologiskt te med rabarber- och vaniljsmak från IKEA FOOD
Löste. Äckligt! UÄCK!
Betyg: 0/10

Orientalisk kanel från Friggs
Tepåsar. Smakar blaskig varm äppeljuice. Kanel, verkligen? Okej/drickbart, men ganska fadd smakupplevelse.
Betyg: 2/10

Alltså:

Bottenpris
till Ekologiskt te med rabarber- och vaniljsmak från IKEA FOOD.

Toppenpris
(allt är relativt!) till Mackwoods Single Estate Fine Tea.

Bai Hao Yin Zhen Superior Organic från House of Tea

Namn: Bai Hao Yin Zhen Superior Organic
Säljs hos: House of Tea
Pris: 159 kr/70 gram
Försäljarens information: ”Detta vita teet är skördat våren 2009 och odlat på ett ekologiskt sätt på en ekologiskt certifierad gård. Teet är soltorkat och helt och hållet tillverkat och plockat för hand. Teet är kultivar Fu Ding Da Bai Hao, bladen är ludna och gröna.”

Bai Hao Yin Zhen, som ofta kallas Silver Needles, är ett höggradigt vitt te bestående enbart av toppskott. Bai Hao Yin Zhen ska inte förväxlas med det oolong som heter Bai Hao. House of Tea säljer tre Bai Hao Yin Zhen och detta är den mellersta kvaliteten om man ser till priset. De övriga två är Bai Hao Yin Zhen och Bai Hao Yin Zhen Ji Pin. Jag har inte smakat någon av dem och jag har bara druckit ett Bai Hao Yin Zhen tidigare. Det finns recenserat här.

Detta Bai Hao Yin Zhen har fina gröngråa och väldigt hela blad med stor mängd Bai Hao, ”vitt hår”. Jag har bryggt gongfu i gaiwan med 90-gradigt vatten och fått 5 bra bryggningar. En första bryggning som är 40 sekunder lång ger ett gulaktigt te med överväldigande, oljig sötma som påminner om kakdeg och är mer intressant än angenäm. En andra bryggning på 30 sekunder blir däremot lätt, mjölkig och med gummiaktig munkänsla. Då påminner detta vita te väldigt mycket om ett ljus oolong, t.ex. ett Gao Shan, men det är mera subtilt och har också en väldigt svag och god frän smak som inte står att finna i oolong. De senare bryggningarna blir gräddiga, mjuka och lätta.

Tack till House of Tea för smakprov av detta te!

Qi Lan från In the Mood for Tea

Qi Lan är ett klippte (Wuyi Yancha) från Wuyi-berget, på gränsen mellan Fuijan och Jiangxi i Kina. ”Qi Lan” betyder sällsynt orkidé och Qi Lan brukar beskrivas som ett väldigt milt klippte. Det stämmer absolut för detta Qi Lan från In the Mood for Tea.


Bladen är medelstora, mörkt oxiderade och lätt vridna. Efter bryggning visar de sig vara mestadels militärgröna med vissa helt bruna blad. Jag har bryggt gongfu, vilket kräver mer blad än man kan tro eftersom detta är ett så milt klippte, men även västerländskt vilket gav ett förvånansvärt gott te. Klippteer är inte direkt en kategori teer som jag förväntar mig att de ska bli bra annat än med gongfu-metod, men så gör ju också priset (som jag har för mig låg någonstans mellan 200 och 300 kronor per hekto) att det inte känns sådär jättevärt att brygga västerländskt och bara få en bra och en ganska svag bryggning på samma blad som ger kring tio intressanta gongfu-bryggningar.

Starkt bryggt blir teet rödbrunt och har en stor komplexitet med god rostad smak, lågmäld mörk sötma, smörig mjukhet och nötsmak som påminner om brända mandlar. Munkänslan är lite torr.

Svagare bryggt blir teet väldigt lätt och mjukt, oljigt med drag av ros och kardemumma.

Detta Qi Lan är gott och köpvärt, men jag föredrar de lite kraftigare klippteerna som Tie Luohan.

Mengding Huangya från In the Mood for Tea

Det här är säkert ett riktigt bra te – på något sätt, i någons ögon. Mina smaklökar gjorde dock revolution, hur jag än försökte brygga. Jag klarade inte av att tömma en enda kopp. Grönska tycker jag om, men inte som är; blaskig eller bitter, utan någon rikedom eller komplexitet. Billigt var det inte heller, detta gula te som jag länge sett fram emot. Besvikelsen är alltså total, men förhoppningsvis kan de återstående grammen hitta ett kärleksfullt hem hos någon som vet att uppskatta dem.