Lagrad Tie Guan Yin från 1998

Det här är ett mycket annorlunda oolong, elva år gammalt. Under dessa år har det lagrats och ”då och då varsamt rostats över glödande kol”, enligt In the Mood for Tea som också uppger att teet har utvecklat ”ett djup med smak och aromer av bränt socker och kaffe”. Ursprung är Kina, närmare bestämt Anxi i Fuijan. Priset är ganska högt – cirka 300 kronor per hekto, har jag för mig att min medbloggare Fredrik sade. Det var nämligen han som köpte teet och i ren besvikelse sålde det vidare till mig när det inte uppfyllde hans förväntningar.

De torra bladbollarna är av flera olika storlekar, men främst är de nattsvarta. Hur många gånger bladen än bryggs expanderar de aldrig särskilt mycket och de behåller sin svarta färg. Jag har bryggt i gaiwan med 95-gradigt vatten och fått 12-16 bryggningar som alla har varit ganska korta. Drycken blir orange, brun eller svart beroende på bryggstyrkan. Jag föredrar detta te när det är svagt, även om det är gott också i stark form.

Hur smakar då elva år gammalt Tie Guan Yin? Ja, inte har det några likheter med ett färskt, förstås. Bladens doft påminner om fuktig källare med lite kryddiga nyanser. Själva smaken är träig, sockrig och mjuk med drag av kanel och karamell – men allra mest framträdande är smaken av mint och choklad som tillsammans gör att varje kopp påminner om After Eight, men på ett trevligare sätt än när svart te har smaksatts med mintolja och kakao.

Mer sällsynta – men ibland uppdykande – är rostade, fruktiga och jordiga smaker som kan ta formen av äpple, vanilj eller alkohol. Detta är nämligen ett te med stor skillnad mellan olika bryggningar vilket, tillsammans med teets allmänt annorlunda framtoning, gör det väldigt spännande. Priset är förstås en avskräckande faktor, men 20 gram eller så räcker till flera sessioner och rekommenderas absolut för den som vill dricka något utöver det vanliga.

Ett annat lagrat oolong går att läsa om här.

Okayti – ett underbart Darjeeling

Asketen twittrade om Okayti First Flush och fastän han inte verkade helt nöjd blev jag nyfiken. Han var vänlig nog att ge mig smakprov av detta te och dessutom av fyra andra, vilket har gjort de senaste veckornas tedrickande betydligt roligare. Tack Asketen! Jag fick intrycket av att han köpt sitt Okayti hos Chaikhana, men på deras hemsida finns enbart ett Okayti Second Flush.

När jag lägger de grönskiftande bladen i en uppvärmd kanna doftar de kronärtskocka men också lite rostat. Efter att ha bryggts i 75-80 grader varmt vatten i 1-1½ minut doftar de smör, nöt, sesamfrö och kronärtskocka. Smaken är väldigt uttalad och otroligt god. Munkänslan är subtilt mjuk på ett gräddigt sätt, samtidigt som det finns lagom mycket skärpa. Jag kommer att tänka på Baimudan, men samtidigt är smaken väldigt typisk för ett First Flush. I vissa bryggningar vandrar tankarna till blodapelsin. Teet är uppfriskande – klart, lätt och rent. Eftersmaken är väldigt speciell och jag kan bara beskriva den som kolsyrat vatten.

Jag brukar föredra mörkare Autumnal Flush, men detta First Flush är helt i min smak.

Gyokuro från Sing tehus

Det var min medbloggare Fredrik som besökte Sing Tehus i Köpenhamn och tog med sig detta Gyokuro till stockholmska breddgrader, så jag ska överlåta åt honom att lämna en mer utförlig rapport, men jag kan skvallra om att det är väldigt gott med en underbar sötma, grönska och smak av hav. Priset ligger på 215 svenska kronor per hekto. Jag har bara druckit billigare Gyokuro tidigare och det märks verkligen skillnad. Tidigare var jag inte så förtjust i Gyokuro – nu inser jag att jag bara inte hade smakat ett som var tillräckligt bra.

Johan & Nyströms butik vid Södra Station

Ganska nära Södra Station har Johan & Nyström öppnat en egen butik efter att tidigare bara ha haft återförsäljare, bland annat Kaffecompagniet och Bönor & Blad. Jag gick in där i förra veckan för att titta på tesortimentet och insupa atmosfären. Butiken verkade väldigt ambitiös, precis som hemsidan. Snygg inredning om än väldigt mycket åt det rostfria, kliniska hållet.

I ett hörn av butiken fanns massor med metallburkar och jag tittade och luktade på de teer som verkade intressanta, främst oolong-teer. Det var en ganska dyster syn. Till exempel var det som kallades Dong Ding ojämnt rullade, bruna bollar som luktade surt. Just sur doft är något jag förknippar med lågkvalitativa oolong. Long Jing var också snarare brunt än grönt. O.s.v. O.s.v.

Över huvud taget fanns det inte ett enda te där som jag kunde tänka mig att betala pengar för. Istället köpte jag en påse hela kaffebönor efter att ha talat en stund med den kaffetokige expediten och fått tips om gratis kaffeprovningar i deras regi som jag absolut tänker bevista. De verkar kunna sitt kaffe – men jag önskar att jag kunde säga samma sak om deras Dong Ding.

Havregrynsgröt med matcha

Koka gröt på 1 dl havregryn. När gröten är färdigkokt, sikta 1 tsk matlagnings-matcha genom en tesil och rör ner matcha-pulvret i gröten. Tillsätt valfri uppiffning, t.ex. pumpafrön, hackade hasselnötter, hackad aprikos eller riven mörk choklad. Extra gott blir det om man inte har i salt när man kokar gröten utan istället strör över grovsalt när den är färdigkokt.

Tro det eller ej, men matcha-gröt är inte bara ett annorlunda sätt att få i sig matcha, det är också en utmärkt frukost!

Rou Gui från In the Mood for Tea

Rou Gui är ett klippte (Yancha) från Wuyi-berget i Fuijan, Kina. Rou Gui betyder kanel, vilket inte är något sammanträffande – kanelaktighet är den typiska smaken hos ett te av denna typ. Detta Rou Gui kommer från In the Mood for Tea. Jag köpte 30 gram som räckte till 3 gong fu-sessioner i gaiwan, och varje session gav cirka 12 bryggningar. Bladen i torrt skick är mörkbruna men skiftar i grönt. De blöta bladen är gröna men ganska kraftigt oxiderade.

Smaken utvecklas verkligen mellan bryggningarna, men sammanfattningsvis kan sägas att teet är mjukt, lent och smörigt med en god honungssötma och ett lite skarpt bett i eftersmaken. Tillsammans med honungssötman finns en underliggande syrlighet. Samspelet mellan syra och sötma får mig att tänka på blodapelsin. Här finns den typiska kanelsmaken, men inte alldeles självklart – hade jag inte vetat att kanelsmaken ”borde” finnas här hade jag nog haft svårt att sätta ord på den. I övrigt kommer jag ibland att tänka på kola eller karamell. Teet har bra kropp och det är klart och rent.

Starkare bryggt blir färgen mera rödbrun än orange och smaken blir dovare med lite inslag av kol. Sötman blir då mörkare, mer som mörk sirap än honung, och det tillkommer smakelement av trä. Munkänslan blir mera sträv än mjuk och smaken blir mera robust.

I de mellansena bryggningarna tunnas smaken ut och inslaget av honung framträder riktigt starkt, det känns verkligen som om jag har rört ner akacia-honung i teet.

Jag är inte så välbevandrad när det gäller Yancha, men jag har tidigare druckit Rou Gui från Song som hade en mera enkel och (föreställer jag mig) klassisk Rou Gui-smak av kanel. Detta Rou Gui är mera komplext och mångsidigt, men jag kan nog känna det som en fördel att ha druckit ett mindre komplext Rou Gui tidigare. Exakt hur bra In the Mood for Tea‘s Rou Gui står sig i jämförelse med andra teer av samma typ får någon mera erfaren Yancha-drickare avgöra, men jag är helt klart nöjd med detta te och önskar bara att jag hade haft mer.