Te i Japan – Chanoyu och wabi-sabi

Wabi-sabi, som är en del av den japanska estetiken, innebär enkelthet och imperfektion. Wabi hyller det som är visset och frostskadat, dess årstid är höstens slut och tankarna ska gå till förgänglighet. Wabi är direkt, enkelt och välvilligt. I Silverpaviljongen i Kyoto finns ett terum som heter Dōjinsai. Namnet härstammar ur orden dō (samma/jämn) och jin (välvilja). Att rummet kallades ”jämlik välvilja” visar på jämlikhetsidealet inom wabi, som dock var mer av ett ideal i teorin än något som genomfördes i praktiken.

Det typiska terummet är 4½ tatami stort, cirka 9 kvadratmeter. En tatamis storlek varierar i olika delar av Japan, men en typisk tatami kan vara 95 gånger 190. Proportionerna är alltid 1:2.

Sōan kallas den terums-stil som är enkel, men även i den tidigare stilen shoin var bergseremitens stuga idealet. Man skulle gå till terummet och lämna världen, det skulle inte vara ens vardag. Idealen kommer från buddhismen och litteraturen.

Tesamlingens måltid heter kaiseki. De tecken som idag används för kaiseki betyder varm sten, ett namn som kommer sig av att munkar inom buddhismen hade varma stenar mot magen för att inte bli hungriga under meditationen. Kaiseki innebär äta så mycket att man inte blir mätt men inte är hungrig längre. Ibland kallas måltiden furumai, som betyder gästfrihet.

Den viktigaste temästaren efter Shukō var Takeo Jōō (1502-1555). Han var inte krigare eller religiös profil utan machishu, vanlig stadsbo, alltså en del av den nya tepubliken. Jōō var en duktig poet, mästare i renga (kedjedikt). Han adopterade vissa estetsiska poesi-ideal till tekonsten. Jōō var elev till Jushmi Sōgo som var en extremist på så sätt att han avskrev all kinesisk påverkan och all lyx. Sōgo i sin tur var elev till Murata Shukō. Jōō skrev texten Wabi No Fumi, ett viktigt tedokument som riktade sig till hans elev Rikyu. För Jōō kom inspirerationen främst från Solgudinnan i Shinto-traditionen, inte så mycket från buddhismen. Jōō menade att solgudinnans helgedom är byggd av bambu, inte av guld, och till henne offrar man ris, inte guldbrokad. På samma sätt borde tekonsten vara fri från lyx.

Det viktigaste i tekonsten är mötet mellan människor. En ständigt återkommande fras är Ichigo ichi ‘e – ”En gång i livet, en träff”. Allt är unikt, stunden återupplevs aldrig, därför måste vi leva här och nu.

Annonser

2 thoughts on “Te i Japan – Chanoyu och wabi-sabi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s