Sakura

Det klassiska vårtecknet: plommonblom, äppelblom, men framförallt körsbärsblom – sakura. I Japan börjar det bli för sent för Hanami, beundrandet av körsbärsblom, men här hos oss är det hög tid att ge sig ut och njuta av träd som liknar moln. Då kan man också ha i tankarna att sakura är besläktat med begreppet ”mono no aware”, att vara medveten om förgängligheten.

Vad gör detta inlägg på en teblogg, kan man fråga sig, men te är så mycket mer än en dryck. Te är del av en kultur med rika traditioner, där allting är sammanvävt. Dessutom finns ett säkert vårtecken i tevärlden: sencha smaksatt med körsbärsblommor.

Barnet i gungan
håller i handen en gren
med körsbärsblom
– Issa

körsbärsblomman
syns återvända till grenen –
en fjäril!
– Moritake

Vinden från berget
beströdde insjöns yta
med vita blomblad.
Mörkblank skilde dem slingan
av en roddbåts kölvatten.
– Kunai-Kyo

Kväll med körsbärsblom –
och ännu en livsdag hör
till det förgångna.
– Issa

Människofåglar.
Äppelträden blommade.
Den stora gåtan.
– Tomas Tranströmer

Issas och Kunai-Kyos dikter är översatta av Per-Erik Wahlund. Moritakes dikt är översatt av Kaj Falkman. Alla foton är tagna av Tekoppen.

Long Jing Organic från Cayote

Här kommer ännu ett smakprov från nätbutiken Cayote

Pris: 183 kronor / 100 g

Doft: De torra bladen doftar lätt vegetabiliskt, men de är inte så aromatiska. När de läggs i förvärmd kanna doftar de sparris, kronärtskocka och broccoli. Den färdiga drycken doftar sött.

Parametrar: Kanna, 70 grader, 1 min

Smak: Väldigt vegetabilisk och med stark sötma. Känns som ett Mao Jian eller något annat sött kinesiskt grönt te. Nötigheten som ofta finns hos Long Jing lyser med sin frånvaro.

Slutsats: Jag är inte så förtjust i riktigt söta gröna teer, så jag tvingas konstatera att detta inte är min sorts Long Jing. För den som gillar sötma i vegetabiliska teer är detta Long Jing säkert perfekt, men jag letar vidare.

Bei-Pu Bai Hao Oolong från Hou De

Namn: ”Bei-Pu Bai Hao Oolong (Oriental Beauty)”
Köpt hos:
Hou De Asian Art
Pris: $18.50 för 57 gram

Utseende: De torra bladen är brunsvarta med inslag av vita fjuniga toppskott (Bai Hao). De våta bladen är små men väldigt hela på grund av att de skördats för hand.

Övrigt:
Handskördat orostat mörkt oolong från Taiwan, skördat sommaren 2008

Session 1
Parametrar: Förvärmd kanna (3 dl), 90 grader, 1, 2 och 3 min
Doft: Malt, humle, sött, mörkt, råg, honung, kolsyra
Smak: Första bryggningen smakar Yunnan Gold – mörkt, sött, nötigt, mjukt, fylligt och mättande. Eftersmaken är söt. Munkänslan är bra men det finns lite dammiga tendenser som jag inte riktigt gillar. Andra bryggningen blir mjuk och smörig med smak av nougat, väldigt gott! Tredje bryggningen blir svagare men fortfarande god.

Session 2
Parametrar: Mer blad än i session 1, annars samma parametrar
Doft: Det färdiga teet doftar kolasås, ganska mycket som ett svart te men sötare. Doften påminner om pajdeg, socker och blåbär.
Smak: Kakao, blåbär. Mycket komplex och rik smak som är samtidigt frånstötande och angenäm. En smak jag minns med förundran och kan återuppleva med full klarhet tre dagar senare. Tre smakrika och bra bryggningar. Jag kommer att tänka på vissa mörka Darjeeling med blåbärssmak men den här smaken är tusen resor mer komplex.

Slutsats
Jag har aldrig tidigare druckit äkta Bai Hao/Oriental Beauty och det här var ingen dålig början. Den billiga kopia jag har druckit förut har gjort mig övertygad om att den äkta varan måste vara underbar. Jag blev inte besviken, men denna recension är skriven utifrån enbart två sessioner (tack för smakprovet, Tebloggaren!) och jag känner att mer experiment med parametrar och bryggkärl hade kunnat leda till helt annorlunda resultat. Ett mycket spännande och intrikat te som ger intryck av att rymma stora möjligheter till smakvariation.

Iri-Bancha från Ippodo

Jag kan säga det direkt: om du inte gillar Lapsang kommer du knappast att gilla Iri-Bancha. Detta te, särskilt populärt i Kyoto, är nämligen ett bancha som rostats så hårt att det framstår som rökt. Doften påminner dels om tobak (askkopp, rökares andedräkt) och dels om rökt ål. Bladen är stora, hela och ganska olika i färg, antagligen beroende på att alla blad inte har blivit lika hårt rostade. Den färdiga drycken är gulaktig.

Jag är ganska kluven till Lapsang – ibland är det underbart, ibland vedervärdigt. När jag är på rätt humör är Iri-Bancha också alldeles underbart. Jag skulle säga att det är snäppet bättre än de billiga Lapsang som är lättåtkomliga i Sverige.

Detta Iri-Bancha är köpt hos Ippodo där det kostar 25 kronor för 200 gram. Tack till Tebloggaren för smakprov!

Läs Tebloggarens recension av samma te

Tumsong First Flush från Stockholm Tea Centre

Fullständigt namn: Tumsong FF-2009
Köpt hos: Stockholm Tea Centre
Pris: 120 kr per hekto

De torra bladen har samma doft som Tukdah First Flush, en doft som jag tyvärr måste kalla ”ostädad offentlig toalett”. När de gröna bladen läggs i en förvärmd kanna avger en betydligt mer njutbar doft av färska grönsaker. Kronärtskocka, brysselkål, broccoli, blomkål. Doften under bryggning är en blandning mellan ’torr doft’ och ’varm doft’. Bryggt med 70-gradigt vatten blir detta ett klassiskt First Flush men med mycket grönsaks-smak. Smaken är klar, frisk och ren – men. Någonting saknas. Jag får ingen lust att brygga en andra kanna, jag får ingen lust att dricka det igen. Det känns mest tråkigt.

Så trots att First Flush inte brukar göra mig lycklig när det bryggs som svart te höjer jag temperaturen till 90 grader. Nu blir smaken annorlunda. Mera offentlig toalett än grönsaker. Inte alls angenämt. Något av kålsmaken finns kvar, men utan det färska. Mer som kokt vitkål. I buljong. Väldigt spännande. Men. Vill jag ha något som smakar kokt vitkål i buljong kokar jag hellre vitkål i buljong än köper ett färskt First Flush.

I en sista desperat vilja att gilla det här teet sänker jag temperaturen till 80 grader och ber en bön till tegudarna. Denna gång doftar teet starkt av apelsin och kryddnejlika. Även smaken har ett kryddigt sting. Annars är den ganska så typisk Darjeeling, ren och klar, men det känns som att flera smaklager är helt tomma. Smaken är inte alls komplex.

2009 har förutspåtts bli ett dåligt First Flush år och profetiorna verkar ha slagit in. Jag hade erbjudit mig att skicka ett smakprov till Asketen men kände mig generös, så han fick allt jag hade kvar. Det blev tydligen en välkommen gäst i hans hem, så slutet gott, allting gott.