Te i Japan – En introduktion

Igår hade jag och min medbloggare vår första föreläsning i sommarkursen ”Te i japansk kultur” på Stockholms universitet. Vår lärare Jouni Elomaa är lektor i japanska studier i Åbo och utbildad temästare enligt Urasenke-traditionen. Han började med att beskriva kursens innehåll: ”Chadō som konstform, samt dess kopplingar till kultur, religion och samhälle.” Chadō eller chanoyu kallas i västvärlden ‘teceremoni’, vilket enligt läraren är en felöversättning – den korrekta formen är ‘tekonst’. Framöver hade jag tänkt blogga om tekursen, i form av inlägg med mina renskrivna föreläsningsanteckningar. Någon ute i cyberrymden kanske är intresserad. Obs! Jag har säkert missuppfattat vissa saker.

Förhistoria och tidig historia

Kinesen Lu Yu (733 – 804) skrev Cha Jing, den första boken om enbart te. Enligt honom odlades te överallt i det kinesiska kejsarriket redan tidigt under Han-dynastin (ca 206 f.Kr. – 8 e.Kr.). Cha Jing blev ganska tidigt känd även i Japan. Lu Yu skrev bland annat: ”Om en man konstant dricker te kommer han att få vingar och kunna flyga; om han dricker det tillsammans med lök kommer han att minska i vikt.”

Under Tang-dynastin (618-907) var teet i Kina huvudsakligen dancha, tekakor. Dancha är det första te som man lär känna i Japan, i och med att kinesisk kultur kommer till Japan tillsammans med buddhismen. Från 800-talet finns japansk poesi där te nämns. 894 blev det en brytning med mindre kontakt med Kina och mindre intresse för Kina och för te, men fortfarande användes te i buddhist-tempel. Teet var ofta smaksatt med mullbär, ingefära eller salt.

1100-talet och 1200-talet

Te kom till igen Japan under Kamakura-perioden (1185-1333) när munken Eisai (1141-1215) återvände från en resa till Kina. Eisai förde med sig Zenbuddhism men också tepulver, matcha, som blev den viktigaste teformen i Japan. Det finns i hela chadons historia en koppling till Zenbuddhismen, men Zen och te är skilda ting. Eisai skrev en bok, Kissa Yōyō Ki, där han presenterade en taoistisk bakgrund till te. Det finns fem grundelement varav ett är kopplat till bitter smak och främjar hjärtat. Eftersom hjärtat är kroppens viktigaste organ och eftersom te är den främsta källan till bitter smak är Eisais budskap: Drick te! Eisai rekommenderade te smaksatt med mullbär. Eisai serverade också te till Shogun när denne hade fruktansvärd huvudvärk efter flera dagars supande. Shogun sägs ha blivit bättre.

Myōe (1173-1232) började odla te i Japan i början av 1200-talet, i Toganoo-regionen. Det spreds sedan till andra regioner.

Annonser

4 thoughts on “Te i Japan – En introduktion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s