Niklas Mat

I det senaste avsnittet av matprogrammet ”Niklas Mat” i SVT var det tema frukost. På menyn fanns allt ifrån müsli och scones till pocherade ägg i tomatsås och kallbryggt te. Ja ni läste rätt, i detta frukostprogram var det teet som tog plats och kaffet fick ta sitt och lämna frukostbordet!

Niklas inledde sitt lilla föredrag om te med en mening i stil med denna: ”När man passerar tehyllan i en matvarubutik är det som att gå igenom en dofttvålsavdelning.” Han pratade om alla konstgjorda doft- och smaktillsattser i dessa teer. Han fortsatte att berätta om hur han på sina tidigare resor i Asien fått ta del av en helt annan tekultur. Hela och osmaksatta blad, en total upplevelse och en kultur som på vissa sätt liknar vinkulturen.

När jag såg detta blev jag mycket glad. Det var inte särskilt omfattande information, men med tanke på att programmet ses av många människor tror jag att flera fått upp ögonen för en annan tevärld än den de befinner sig i just nu. Mer te-kultur till folket!

För att se avsnittet kan ni gå in på SVT och titta på frukostavsnittet.

Annonser

Ginseng Oolong från Cayote

Detta Ginseng Oolong kommer från nätbutiken Cayote där det kostar 53 kronor för 100 gram. Ginseng Oolong kallas också för Ren Shen och är rullade oolongblad överdragna med ginseng och/eller lakritsrot. Det finns många olika prisklasser av Ren Shen och 125 kronor per hekto är inte alls ovanligt. Jag har druckit riktigt bra Ren Shen som smakade sötlakrits och riktigt dåligt Ren Shen som bara smakade surt. Detta te ser ut precis som Ren Shen brukar, men smaken är på många sätt annorlunda.

Jag har bryggt i ganska stor kanna med 90-gradigt vatten låtit varje bryggning dra i 3 minuter. Detta är ett väldigt förlåtande te!

Den första bryggningen blir inte så söt men väldigt mjuk på ett gräddigt sätt. Smaken påminner mer om vanilj än lakrits/ginseng. Det finns en fruktighet som av aprikos och persika. Jag kommer att tänka på fruktyoghurt.

Andra bryggningen blir mörkare och mera mogen i sin fruktsmak. Nu tänker jag snarare på kanel än på vanilj. Tredje bryggningen smakar ännu mer av kanel och nu märks även element av kakao. Fjärde bryggningen smakar mörkt och kanel.

Detta Ren Shen smakar mer mörkt oolong än ginseng, men det är gott!

(Cayote har varit vänliga nog att skicka mig gratis smakprov i utbyte mot recensioner. Tack!)

Sencha Kumpu från Ippodo

Fullständigt namn: Kumpu Extra-Premium Quality

Köpt hos: Ippodo

Pris: 15.59 Euro för 100 gram (cirka 160 kronor)

Butikens beskrivning: ”For the sencha connoisseur with a discerning taste, Kumpu is an excellent choice. With its characteristic elegant fragrance and fresh, sweet aftertaste, Kumpu offers devoted sencha tea lovers a superlative tea at an attractive price. … Kumpu is a true connoisseur class sencha that is a favorite among our patrons.

Jag fick en liten burk Sencha Kumpu av Tebloggaren vid vårt senaste tebyte. Till historien hör det faktum att Tebloggaren är en Asamushi-person medan jag är en Fukamushi-person. Våra omdömen blir därefter.

För att ge en så opartisk bild som möjligt av Kumpu Sencha kan jag säga att det är lågmält vegetabiliskt med god lågmäld sötma och smak av sesam. Det är mycket milt. 1 msk blad går lika bra som 1 tsk, 60 eller 70 grader spelar ingen roll, tiden är inte heller så noga även om överbryggning förstår ger beska. Kort sagt, det är ett lättbryggt te på grund av sin fromma framtoning. Och här kommer partiskheten in. Ett lättångat Asamushi bor vara just milt, men jag kan inte låta bli att längta efter den rättframma grönsakschocken hos ett Fukamushi.

Jag njuter av Kumpu Sencha, inte tu tal om saken, men när det kommer till kritan är detta inte min kopp Sencha. Hade detta varit ett Fukamushi hade bilden här under visat en grön dryck som omöjliggjort varje chans att koppens botten. Men nu är Kumpu inget Fukamushi och Tebloggaren är ingen Fukamushi-person, så jag kan bara tacka för smakprovet och rekommendera Kumpu till alla Asamushi-älskare därute.

Joonktollee från Stockholm Tea Centre

Fullständigt namn: Joonktollee SFTGFOP
Härkomst: Assam, Indien
Köpt hos: Stockholm Tea Centre
Beskrivning: ”Från välkända Joonktollee kommer det här téet, som på samma gång är fylligt, men mildare än andra assamtéer. Rekommenderas.”
Pris: 86 kronor per hekto
Bryggmetod: 1 tsk teblad, 95 grader, 2-2½ min

Bladen är stora och trasiga med hög andel ljusa och fjuniga toppskott. De torra bladen har en stark och söt doft av frukt. De våta bladen har en doft av smör, nöt och russin.

Det finns teer som smakar så gott att jag njuter, men det finns andra teer som smakar så gott att jag inte kan koncentrera mig på något annat än smaken, så gott att när koppen är tom sitter jag förstummad och häpen och undrar vad som hände. Det finns helt enkelt goda teer och underbara teer. Joonktollee tillhör de underbara teernas sällsynta skara.

När jag dricker min första kopp har jag ingen koll alls på hur länge teet har bryggt och jag förbereder mig på en fasanfull beska. Istället sitter jag sådär häpen och förundrad och det tar flera klunkar innan jag kan börja sätta ord på smaken, först blir det bara kortslutning. Det smakar bra Assam – druvor, vin, russin, mörkt – men här finns toner av kola och en mjölkaktig mjukhet som smeker gommen. Dessutom finns smak av muskatell som för tankarna till Darjeeling. Den vanliga strävheten i teer från Assam och Nilgiri finns, men denna strävhet är dämpad av mjukheten, likt en skarp kant som polerats tills den blivit skön att röra vid. Eftersmaken är lång och gräddig med toner av russin och vin.

Jag tyckte mycket om Assam Pengaree Summer Tips från Chaikahana, men Joonktollee passar mig ännu bättre. Jag har alltid varit svag för mjuka teer och när denna mjukhet dyker upp i ett Assam och är lika övertygande som i ett ljust oolong, då är jag såld. Joonktollee är ett te med mycket levande smak. Det är ett te jag vill dricka varje dag. Nu känner jag mig helhjärtat övertygad om Tekoppen + Assam = Lycka.

Paris kanske?

För någon vecka sedan kom min fästman/sambo hem med en tidsskrift vid namn ”Plaza”. En massa inredning, design och mode. En hel del fina grejer, men inga wow-upplevelser… Tänkte jag!

Min käresta bläddrade fram en sida och sa kolla här. Och till min överraskning fanns där ett riktigt guldkorn. Det var helt enkelt en notis om ett nyöppnat japanskt tehus i Paris. Jugetsudo är namnet och är det första internationella tehuset med sina rötter i ett Edo-periods tehus i Solens rike. Inredningen beskrivs som något ”nära fulländning” och på gatuplan kliver man in i butiksdelen där vi kan köpa olika gröna japanska teer från ett område nära Fuji förpackade i ”utsökt designade emballage och kärl”. En våning ner finner vi utställningar och annat, även möjlighet att delta i den klassiska japanska teceremonin.

För er som vill veta mer kan ni kolla in på: jugetsudo

Kaley Valley från Stockholm Tea Centre

Fullständigt namn: Kaley Valley FTGFOP

Köpt hos: Stockholm Tea Centre

Beskrivning: ”Ett välkännt (sic!) plantage som producerar ett storbladigt aromatiskt te med en rund smak. Bladen är kastanjefärgade med silvriga toppar. Smaken har en ton som påminner om svarta vinbär.”

Pris: 73 kronor per hekto

Bryggmetod: 80 grader, 1 min, 2 bryggningar, förvärmd kanna (3 dl)

Detta te skördades 2008 och jag gissar att det är från andra skörden eller höstskörden. Det påminner mycket om Stockholm Tea Centre’s höstskörd från Margaret’s Hope, men är lite enklare i smaken. Annars är likheterna stora, främst i den starkt bäriga smaken som för mig är helhjärtat blåbär.

Kaley Valley är friskt, fräscht, lätt och sött. Smaken är inte kraftig men däremot väldigt tydlig, det är verkligen inget lågmält te. Blåbärsmaken är så uppenbar att det skulle kunna vara smaksatt, men det smakar inte alls artificiellt. Munkänslan är mjuk och len. Det finns smöriga och nötiga nyanser och ett bett av citrus.

Ett enkelt och inte så himlastormande Darjeeling, men blåbärssmaken tillför något väsentligt i jämförelse med t.ex. North and South Fairtrade’s First Flush. Redan den underbart aromatiska doften visar att teet är färskt och/eller väl förvarat. För sitt modesta pris är detta ett utmärkt vardags-Darjeeling, som får det att vattnas i munnen och som är lätt att få sug efter.

Honey Orchid Lone Bush från Funalliance

Detta Honey Orchid Lone Bush (= FengHuang DanCong MiLan Xiang) kommer från Funalliance i Hong Kong och kostar 6 dollar för 3,5 oz, alltså 50 kronor per hekto i dagens valutakurs. Jag brukar i vanliga fall hålla mig på långt avstånd från så billiga DanCong, men Funalliance brukar vara bra i sin prisklass.

Bladen är stora och hela, mörkbruna i torrt skick och grönbruna ganska ojämt oxiderade efter bryggning. De torra bladen doftar fuktigt (!). När de läggs i en varm gaiwan doftar de nötigt, malt, honung. Det finns ett uttalat ”sting” i denna doft. Drycken doftar kolsyra, öl och honung.

För att det ska bli någon smakstyrka krävs att jag använder så mycket blad att min gaiwan är nästan full när bladen har expanderat. Jag har bryggt med 95-gradigt vatten och ganska korta bryggtider (30, 30, 30, 45, 45, 45, 50, 50). Dryckens färg är gulorange med röda nyanser.

Precis som det fanns ett sting i doften finns det ett sting i smaken, närmare bestämt ett varmt alkoholsting som får mig att tänka på Stockholm Tea Centre’s Baozhong, men detta te är uppenbart mer oxiderat. Smakprofilen är annars ganska typisk för Mi Lan Xiang. Ibland blommig men oftast honungssöt och fruktig. Det finns ett lite träigt element i smaken. En lätt beska träder fram vid minsta antydan till överbryggning. Även utan antydan till överbryggning är det ett kraftigt te med mycket smakstyrka.

Tidigt i sessionen är eftersmaken nötig, smörig, mättad. Senare påminner den om vaniljpudding och mot slutet finns bara själva vaniljelementet kvar i eftersmaken. Vid bryggning 6 börjar teet bli varmt i smaken och mera vattnigt. Mer än 8 bryggningar är ingen idé att göra även om teet fortfarande har en del smak kvar.

Detta är ett gott Mi Lan, men det utmärker sig inte. Mi Lan från In the Mood for Tea kostar mer men förblir min favorit.