Sälj-fällor

Något jag tänker på ibland är de texter på internetbutiker och liknande som ska få kunden att fastna och klicka på köp-knappen. Det finns några fällor där som det kan göra ont att falla i. Till exempel denna:

Darjeeling, 42 kr/100 g
En äkta indisk Darjeeling från Himalayas sluttningar. Darjeeling kallas för ”teernas champagne” och räknas som ett av de allra bästa teerna i världen. Du kommer att förstå varför när du dricker det här delikata teet.

(Texten är skriven av mig och är bara ett exempel, men erfarenheter både av att vara kund och av att själv skriva säljande texter säger mig att den är ganska så typisk.)

Det säljs 40 000 ton te under namnet Darjeeling i världen varje år, samtidigt som det bara produceras 10 000 ton äkta Darjeeling. I det här fallet kanske ”äkta indisk Darjeeling” snarare betyder ”äkta indisk” än ”äkta Darjeeling”? Och hur många tror att vem det än är som myntade begreppet ”teernas champange” tänkte på en billig variant utan angivet plantage? Förresten, hur många tror att en av de allra bästa teerna i världen någonsin kostar 42 kronor hektot?

Ett påhittat exempel till, skrivet enligt en princip som jag har stött på alldeles för ofta:

Long Jing, 70 kronor/100 gram
Long Jing är ett av Kinas mest kända gröna teer och entusiaster världen över väntar spänt på vårens skördar varje år. Long Jing betyder ”drakkällan” och är namngett efter en vattenkälla i Xihu där äkta Long Jing produceras. Idag finns det många oäkta kopior ute på marknaden, men fortfarande smakar Long Jing från Xihu allra bäst. Enligt de riktiga kännarna ska Long Jing bryggas i vatten från drakkällan i Xihu, men köp vårt högkvalitativa Long Jing och se själv om det inte blir minst lika gott med svenskt kranvatten!

Den texten innehåller inga direkta lögner. För faktum är att om man plockar sönder argumenten så påstås det ingenstans att just detta Long Jing är äkta och producerat i Xihu. Det är bara lätt att tro så, eftersom vi är vana att koppla ihop saker som sägs. Om du kommer försent till jobbet och säger ”Tråkigt att bli en hel timma försenad, jag hatar när bilen krånglar, de här jävla Volvomotorerna är ju fan hopplösa” så har du ju egentligen inte påstått att det finns något samband mellan bilmotorn och det faktum att du inte kom i tid. Men jag förstår din chef om h_n ändå utgår från att biltrubbel är orsaken.

Annonser

Tukdah FTGFOP 1 från Chaikhana

Sort: First Flush
Härkomst: Darjeeling, Indien
Köpt hos: Chaikhana
Pris: 169 kronor per hekto

Tukdah FTGFOP 1 är ett First Flush från Tukdah-plantaget i Darjeeling. Jag har köpt mitt Tukdah hos Chaikhana där det kostar 169 kronor per hekto. Enligt Chaikhana ska teet ha den klassiska smaken av Darjeeling med inslag av vanilj, persika och blommor, samt en lätt rostad karaktär. Jag undrar om Tukdah är en av de teer som skulle ha smakat bättre förra året, i lite färskare skick? Asketen tycker mycket om Tukdah och övertygade mig om att köpa det.

Enligt Chaikhana ska detta Darjeeling bryggas med 95 grader och 3 minuter. Det blev ganska odrickbart. Jag sänkte temperaturen till 90 grader och tiden till cirka 1 minut. Då fick Tukdah en mjuk och smörig smak av honung och kastanj. Starkare bryggt framträdde ett sting av väldigt lågmäld beska. Ibland vid svagare bryggning dök det upp grönsakssmaker, framförallt kronärtskocka och sparris, men oftast var detta ett ganska okarakteristiskt te som bara smakade Darjeeling First Flush, sådär i största allmänhet och utan att utmärka sig på något sätt. Bara någon gång emellanåt var teet på så strålande humör att det gav riktiga smakkickar. Till exempel en tredje bryggning som exploderade i mörk karamellsötma full av ”brända” smaker som balanserade bra med sötman, så att varje klunk gav en känsla av bränt socker. Dessa gyllne stunder var i allra högsta grad angenäma men jag hittade inte hittat den gyllene formeln utan upplevede mitt Tukdah First Flush som ganska ”lynnigt”. Det verkar ge mig en oförglömlig kopp när det har lust och strunta i det annars.

Så en dag tittade på bladen som jag strax skulle brygga och tänkte: vänta nu, det här är ett väldigt grönt First Flush. Vad händer om jag behandlar det som ett grönt te? Så jag sänkte temperaturen till 70 grader och bryggde i en minut. Smaken blev blommig, grön, växtlig, mjuk och mycket söt. Eftersmaken var som socker. Det fanns ett nötigt inslag som verkligen påminde om Long Jing, men teet i sin helhet var betydligt sötare och hade en viss dimension som inte finns i Long Jing. Som om det jag kallar nötighet i själva verket är nötighet blandad med karakteristiska Darjeeling-smaker. Hursomhelst var det mycket gott och påminde mig om hur mycket jag längtar efter slutet på april då Grace Tea House börjar få in 2009 års skörd av Xihu Long Jing

Med 75 grader och 1½ respektive 3 minuter blev det två bryggningar till som också var goda men ganska annorlunda. Mörkare färg och starkare smak, mörkare sötma, snarare fruktigt än blommigt, lite gräddigt och ganska komplext. Jag kommer definitivt att fortsätta brygga Tukdah som ett grönt te och har fått ännu en påminnelse om hur stor påverkan bryggparametrarna har på smaken.

Dagens citat

I förra veckan hamnade jag framför en kopp te i en liten källarlokal full av ultrakristna nykterister. Det spelades musik, bra musik. En av verserna var te-relaterad och jag tänkte därför dela med mig av den här:

Join me for a cup of tea
Let’s talk it over
and you’ll see
things might clear up

(ur låten Join me av Gabriella Hansson)

Själva den här grejen med te-citat fick tankarna att vandra till mitt favoritcitat om te, ur filmen Death at a funeral:

– Would you like a cup of tea, Sandra?
– Tea can do many things, Jane, but it can’t bring back the dead.

Kommer du att tänka på något bra te-citat? Skriv en kommentar! Själv ska jag dricka lite Tukdah First Flush, för att få tentastressen att kännas en aning mer guldkantad.

Te-rea

Psst, alla därute som inte orkar vara utan japanskt te tills shincha-säsongen blommar upp, ni har väl inte missat att Yuko Ono Stockholm just nu lockar med 30 % te-rea? Inte pinfärska teer, förstås, men det säger ju sig självt. Läs mer här. Jag passade på att beställa ett japanskt oolong som jag spanat in i flera månader och som nu hade blivit 60 kronor billigare. Med tanke på att detta är ett mörkare oolong känner jag ingen stress alls över hållbarheten utan ser bara fram emot att få testa japanskt oolong för första gången.

90’s Select Aged NanTou Oolong

Inköpt: Hou De
Härkomst: NanTou i Taiwan
Skörd: okänd, någon gång under 90-talet
Pris: 17,5 dollar för 2 oz (56 gram)
Här är teets sida i HouDe’s internetbutik

Tydligen är detta ett väldigt annorlunda lagrat oolong. Det har inte rostats varje år för att behålla fräschören utan rostats en enda gång i flera månader och sedan lagrats i ett antal år. HouDe beskriver teet som ”Surprisingly warm character and smooth liquor. Slightly acid taste balances well with a licorice-like sweetness. Very good brewing strength, can last more than 8 cups”. Hou De har flera andra lagrade oolong, men detta råkade vara både det billigaste och det som lät bäst.

Min reaktion när jag luktar på de torra bladbollarna uttrycks bäst i ett enda ord: Oj! En ganska frånstötande lukt som är sötsyrlig och får mig att tänka på härsken ketchup. Det doftar verkligen inte färskt. När jag suttit och sniffat en stund kommer jag att tänka på asiatiska eller arabiska matbutiker där doften av många olika kryddor och matvaror blandas till en enda doft-soppa. Doften är helt enkelt mycket speciell, jag har aldrig ens i mina vildaste fantasier föreställt mig att te kan dofta så här. Dessutom är det en extremt aromatisk lukt som verkar sprida sig i hela rummet så fort jag öppnar påsen. Det finns ett lakrisaktigt inslag och lite rökiga nyanser.

Jag brygger med 95-gradigt vatten i gaiwan med så mycket blad att de täcker botten i torrt skick och fyller halva kärlet i vått skick. Drycken är gul med röda toner. De våta bladen doftar först ungefär som de torra, men efter några bryggningar är deras doft istället träig och rökig. De torra bladbollarna är mörka, nästan svarta. De utvecklade bladen är militärgrönbruna, medelstora och ganska hela.

1. 30 s. Sötlakritssmak. Eftersmaken innehåller ett sötsyrligt drag som påminner om doften. Ingen beska.

2. 20 s. Mindre komplex smak. Mindre sötma. Mer ”vanlig rostad oolong”. Den sötma som finns är mer balanserad, inte alls lika stark. Pikant blommighet i smakens avslutning. Smakkroppen har en persikoaktig fruktighet. Eftersmaken påminner om ketchup-doften.

3. 30 s. Mycket mindre smak, men mörkare orangeröd färg som kvarstår under resten av bryggningarna. Ordentligt nedtonad på alla sätt.

4. 45 s. Lite mer smak, men mycket mindre än 1 och 2. Ganska gott ändå.

5. 80 s. Stark smak, men snarare fruktighet och rutten ketchup än lakritssötma.

6. 2 min. Starkare smak, nästan chokladaktig. Detta är den godaste bryggningen sedan de två första.

7. 3 min. Som tidigare, men mer sötma och en antydan om beska.

8. 5 min. Svag men god smak med stark eftersmak av lakrits.

Detta är ett mycket fascinerande oolong som rekommenderas till alla som har hunnit dricka mycket vanligt oolong och vill testa något annorlunda. Du bör inte vara alltför känslig för okonventionella smaker. Precis som med puerh är smaken hos detta lagrade oolong både tilldragande och frånstötande på samma gång. Gott, men sannolikt ett te som är lätt att tycka illa om. Jag kan inte påstå att jag älskar det eller längtar efter fler koppar, men jag är väldigt glad att jag provade och det kommer nog passa att ta fram någon gång ibland när smaklökarna vill ha något utmanande.

Födelsedagspresent! (Taiwanesiskt oolong)

För någon vecka sedan var min medbloggare här och fick då både smaka och ta med sig lite av mitt DongDing från ItMfT. Vi kollade även på HouDe’s hemsida och planerade en gemensam beställning med Tebloggaren. Då det närmade sig min 20-årsdag fick jag välja min present bland alla spännande teer!

Jag valde ett rostat DongDing oolong vid namn ”2008 Winter DongDing Master Traditional Wood-roasted Oolong”. Jag köpte även en present till mig själv i form av en teservis i porslin (bilder på denna kommer senare!). Nu har jag fyllt 20 och som tur var hade båda mina presenter kommit till Sverige och min medbloggare som var med och firade min stora dag hade med sig dessa! Och för omväxlingens skull tänkte jag nu göra en recension av detta nyanlända te (ni har nog märkt att jag inte är så haj på att recensera tesorter utan föredrar att skriva mer allmänt om tekultur)!

Torra blad: Doftar DongDing fast mindre ”fräscht” och mer mineraligt/jordigt. Till formen är de precis som DongDing rullade till fina små knytar/bollar, dock är dessa mycket mörkare gröna än normalrosten. Det luktar verkligen rostat, nästan lite bränt till och med.

Bryggmetod: Jag bryggde mitt nya te i min nya servis, alltså mindre porslinskanna och porslinskoppar. Jag började på 90 grader men minskade efter första bryggningen till 85. Använde mig av GongFu-metoden.

Färg och doft: Till färgen är detta te mycket vackert gyllengult och den lilla doft som går att insupa skiljer sig inte mycket från ett normalrostat DongDing.

Bryggning 1: Smaken är mineralig precis som normalrosten men med mindre växtlighet/grönska och mer rost. Jag tycker att det under denna bryggning är svårt att få en klar uppfattning så jag fortsätter brygga.

Bryggning 2: Denna gång är det plötsligt mycket att ta in och jag blir positivt överraskad över att det nu finns så mycket att recensera! Jag brukar vanligen inte tycka att första och andra bryggningen är så himla olika utan uppskatta båda. Nu smakar det klart rostat, nästan så att man kan se vedelden framför sig när man sippar i sig teet. I övrigt finns nu en antydan till växtlighet men det jag är mest nöjd med är att denna bryggning smakar mer i alla avseenden!

Bryggning 3: Nu har rosten backat lite och pang så slår växtligheten in! Jag brukar vanligtvis inte vara så glad när detta sker men i kombination med det rostade så smakar det mycket bra.

Bryggning 4: Sammanfattar denna sista bryggning med ordet: Mix. Det smakar rätt balanserat rostigt, mineraligt och växtligt. Fortfarande värt att drickas och njutas men jag anar en lite beskhet i bakgrunden som kanske skulle ha blivt för stor vid en ytterligare bryggning.

Med tilltugg: Till den fjärde kannan smakar jag även en bit av mammas nybakade mockarutor, som jag snott med mig hem, med en sista kopp te. Det funkade faktiskt väldigt bra! Även om det var spännande och lite lustigt att blanda den lilla kaffesmaken från mockarutan med det rostade.

Jag tyckte mycket om den tydliga smak som stannar kvar länge i halsen efter att jag druckit detta te. Det är en speciell smak av vedeldat och aska men det smakar absolut inte konstigt. Jag skulle inte säga att den här rosten är bättre än normalrosten då jag tycker att de är helt olika. Detta klassas enligt HouDe som ett tungt rostat oolong och jag rekommenderar alla som tycker om DongDing eller andra rostade teer att överväga en beställning!

Yunnan Gold vs Yunnan Gold

Jag råkar ha två Yunnan Gold hemma, ett ganska billigt från Rosson Tea (B) och ett ganska dyrt från In the Mood for Tea (A). A är cirka dubbelt så dyrt som B även om jag inte minns de exakta siffrorna. Jag kom på tanken att det vore intressant med en jämförelse mellan teerna. Är det värt att betala dubbelt så mycket för ett Yunnan Gold från In the Mood for Tea?

Blad: B har mindre och trasigare blad med mindre behåring och färre toppskott. A är en skönhet att iaktta medan B ser ut som vilket halvkvalitativt svart te som helst.

Doft, torra blad:
A doftar smörigt, nötigt, ljust, njutningsfyllt och mycket aromatisk. B doftar nästan inte alls, men det kan bero på A förvarats i en försluten aluminiumpåse i en metallburk medan B förvarats direkt i metallburk.

Doft, våta blad: A doftar maltigt och friskt, som spannmål, mörkt och runt. B doftar dävet och fuktigt, påminner mer om puerh.

Doft, dryck: Både A och B har nästan ingen doft alls, mest värme från vattenångan.

Färg, dryck: B blir betydligt ljusare.

Smak A: Mörkt, runt, mjukt. Mycket kropp och styrka. Eftersmaken är mjuk och lite sötsyrlig. Här finns pepprigheten som man ofta talar om hos Yunnan Gold. Mjukheten är närmast smörig. Smakprofilen är ganska lågmäld. I smaken – och särskilt i eftersmaken – finns en kolsyrebubblig känsla. Ett mörkt och starkt te men helt utan beska, det är uppenbarligen inte överbryggt, tvärtom finns en ljuvlig sötma som av mörk sirap. För varje klunk växer min uppskattning och jag fylls av tillfredsställelse och ro. Det vill säga: bra cha qi!

Smak B: Chokladsmak. Rökighet. En fruktighet som snarare är övermogen än frisk, men på ett positivt sätt. Eftersmaken är ganska typisk för svart te, sträv och lite torr. Trevlig sötma. Påminner lite om ett ljust Darjeeling men har samtidigt karaktär av Yunnan. Inte så komplext men intressant och gott.

Uthållighet: Båda ger 2-3 bra bryggningar.

Slutsats: A är helt klart en mer komplex och kvalitativ variant men B känns som ett bättre val om man vill dricka Yunnan Gold varje dag. B är helt enkelt ett väldigt bra vardagste medan A är en svåröverträffad delikatess. Båda fyller sin funktion på ett utmärkt sätt och båda är teer jag gärna skulle köpa igen, men en jämförelse kan inte bli mer givande än så. Det är som att jämföra en diamant och en sten du hittat på stranden – båda har sin charm, men de kan inte ersätta varandra.