Organic Matcha Kauro Supreme

Detta är ekologiskt matcha från O’Cha. Jag har gjort fyra skålar hittills och får väl säga att jag inte är särskilt imponerad. En gång blev drycken visserligen väldigt god, men den starka sesamsmaken jag kände då har aldrig återkommit. Jag undrar om den var ett påhitt av min fantasi? Två gånger har jag fått ett ganska intetsägande resultat och en gång blev drycken rent vämjelig. Pulvret blandar sig inte särskilt väl med vattnet utan skiktar sig snabbt.

Smaken är lätt besk och lite grönsaksaktig, men inte alls som min första matcha: sencha gånger tusen. Orsaken till min besvikelse är kanske att detta är usucha (tunn matcha). Jag har en känsla av att koicha (tjock matcha) skulle passa mig bättre. Hursomhelst är doften gudomlig: en bladning av surt och sött, hallon och citrus. Enda problemet med att sniffa matcha är att nästippen blir grön…

Beredningsanvisning: Koka upp vatten för att värma skål och chasen (bambuvisp). Torka ur skålen tills den är helt torr. Sikta 1 kryddmått matcha, t.ex. genom en finmaskig tesil. Häll över 120 ml 80-gradigt vatten (1 dl + 1 msk + 1 tsk). Vispa med chasen tills du får ett fint skum:

Slutsats: Om man vill bli nöjd med sitt matcha krävs mer än att beställa något hyfsat dyrt från Japan. Jag ger inte upp, men gnisslar tänder över den hopplösa inhemska marknaden för matcha. Nästa gång jag köper matcha blir det nog från House of Tea, om så bara för att uppmuntra svenska initiativ.

Annonser

2 puerh i juletid

Vid sitt besök i Kina köpte min bästa vän några mini-tuocha, enligt uppgift fem år gamla. Jag hade inga höga förväntningar, men de fingertoppsstora tekakorna visade sig vara ganska trevliga. Smaken är en blandning av de fiskiga och svampiga drag som är typiska för billigt shu, samt de söta rödvinstoner som jag associerar med högkvalitativt shu. Profilen är ganska komplex och tillfredsställande. Överbryggning verkar inte vara lätt att åstadkomma och tebladen håller för många bryggningar – smaken blir bättre för varje bryggning, eller kanske jag lär mig uppskatta den mer?


Vid mitt och Tebloggarens senaste tebyte fick jag dessutom ett puerh från In the Mood for Tea som inte hade fallit Tebloggaren i smaken. Detta puerh heter Yongde är inte hopbakat till kakor utan säljs i lösvikt. Det känns väldigt typiskt för ”vanlig shu”. Priset ligger på 90 kronor för ett hekto. Om man gillar shu är Yongde ett trivsamt vardagste med mörkt brunröd färg och doft av rutten svamp. Smaken är träig, jordig, varm, lätt rökig med en lätt sötma, en gräddig mjukhet och lite torr munkänsla. Som så många svarta puerh framkallar det en fascinerande blandning av attraktion och avsmak.

Rosenknoppar

Detta örtte består av hela torkade rosenknoppar. Det kommer från Kina och är inköpt på plats av min bästa vän, som var vänlig nog att ge mig små smakprov av många olika teer som hon hade fått med sig hem.

Jag har berett knopparna med 85 graders vatten och direkt i koppen utan sil. Den färdiga drycken är mycket ljus, nästan genomskinlig men av en gul nyans som har lätta rosaaktiga inslag. I torrt skick doftar knopparna rosor, inte så konstigt kanske… De blöta knopparna doftar blommigt men med ett grönsaksaktigt inslag. Den färdiga drycken doftar växtligt och påminner om kronärtskocka.

Smaken är subtil med en tydlig sötma i eftersmaken. Det finns en skärpa som samtidigt är väldigt mjuk och avrundad, lite oljig. Dryckens profil är ganska fyllig och mättande. Jag hade nog väntat mig att örtte gjort på rosor skulle smaka parfymerat eller sliskigt, men det är väldigt lätt och eteriskt och absolut angenämt.

Ett trevligt och välsmakande örtte som gör mig på gott humör. Det passar bra att dricka när man känner för något subtilt som skonar smaklökarna. Jag kan också tänka mig att det passar utmärkt till något sött.

Gabriel Glas

Onsdagen innebar ett besök till In the Mood for Tea för att handla tekanna. Den var till min mamma, en försenad födelsedagspresent. Hon hade faktiskt önskat en glaskanna på eget bevåg, vilket inte var så strategiskt. Det borde nämligen vara allmänt känt vid det här laget att alla bra tebehör brukar välja att flytta in i mitt teskåp. De har ju så mycket bättre sällskap där.

Dessutom tyckte jag mycket bättre om kannan än vad dess rättmätiga ägare gjorde. En enkoppskanna visade sig nämligen vara precis vad jag behövde. Mina kannor är så groteskt stora att de inte fungerar så bra, men denna behändiga lilla knubbiga raring är faktiskt precis vad vissa teer behöver.

Invigningsteet: en blommande boll från House of Tea. Dessutom ett dop, för självklart måste kannan ha namn – och vad kan vara mer passande än Gabriel Glas?

Med från butiken fick Gabriel Glas en egen liten stuga att bo i. Den ska inredas med fin kudde så att han trivs. Och vi ska nog uppleva många trevliga bryggningstillfällen framöver.

Min första Chasen

Tebloggaren lät mig vara med på en beställning från O’Cha. Valet av tesort var givet eftersom jag har velat skaffa matcha ända sedan jag drack det första gången på Etnografiska muséets teceremoni. Alltså beställde jag Organic Kauro Supreme.
Men när jag tänkte öppna den lilla burken stod jag inte ut med tanken på att vispa fin matcha med vanlig köksvisp, utan beställde en chasen (tevisp av bambu) från House of Tea. Eftersom de råkade ha terea för tillfället, var det ju givet att köpa Dong Ding och Tie Guan Yin också – teskåpet var nämligen tomt på grön oolong. Därmed råkade jag bryta mitt teköpsstopp, men det är jag inte särskilt ledsen över. Tvärtom – varje gång jag utökar teskåpsinnehållet är jag glad som ett barn på julafton.

Qimen Red (Qi Men Hong)

De torra bladen doftar rostigt järn med en ton av äpple. De blöta bladen doftar rökigt. Själva teet har en underbart djup honungsarom. Med 95 grader varmt vatten och öppen sil får jag tre bra bryggningar. Smaken är mjuk och len, tankarna far till honung och rostad säd. Munkänslan är lite torr.

Jag har också bryggt i gaiwan, med 90 graders vatten och 5 bryggningar (20, 20, 20, 30, 40 sekunder). De första två bryggningarna blev då allra bäst och ganska annorlunda sinsemellan. Den allra första bryggningen var mjuk och djup med smak av gräddchoklad. Smaken var mycket mättad och fyllde hela munnen och näsan. Gräddigheten och mjukheten fick mig att tänka på ett ljust oolong.

Den andra bryggningen däremot var sötare med fruktig smak av vindruvor och en rökig eftersmak. Bryggning 3 och 4 var lite mindre intressanta utan några speciella kännetecken. Bryggning 5 var mer intressant.

Detta Keemun från Funalliance är det bästa jag har druckit – en påminnelse om hur gott Keemun kan vara.

Tie Luohan från In the Mood for Tea

Tie (鐵) betyder järn och Luohan (羅漢) är det kinesiska ordet för arhat. Arhat är en buddhistisk term och används om människor som börjar bli fria från hat och egoistiskt begär men har en bit kvar innan de når bodhisattva-stadiet och därefter upplysning.
Tie Luohan är ett av de mest kända klippteerna (yancha). Yancha eller Wuyi Yancha kommer från berget Wuyi i Kina, eller närmare bestämt Fuijan. Mitt Tie Luohan är köpt hos In the Mood for Tea. Eftersom jag inte äger en yixing-kanna har jag bryggt i gaiwan med 95-gradigt vatten. Jag har gjort 8 bryggningar (30, 20, 30, 40, 50, 60, 90 och 120 sekunder).

Här finns en smak jag inte blir riktigt klok på. Och framförallt finns det så mycket mer än smaken. En känsla av att vara dåsigt lugn, lite snurrig, nöjd och belåten. Tie Luohan är djupt, fylligt och mycket mättande. Efter att jag har druckit en deciliter dröjer det en lång stund innan jag har lust att brygga mer, för att upplevelsen dröjer kvar och är alldeles för starkt för att jag ska kunna öka den.

Smakutvecklingen är ganska liten men ändå märkbar mellan bryggningarna. Själva grundsmaken är mjuk, smörig och rostad. Ibland kommer det fram en sötma som är starkt sockrig eller påminner om karamell eller bränt socker. Ibland kommer det en vag aning av fruktighet, kanske persika, kanske aprikos.

Vissa bryggningar är på gränsen till överbryggda och då kommer aningar av kol framsmygande i smakens utkanter, men inte särskilt negativt utan mer som den brända ytan på rostat bröd. Andra bryggningar är mjukare och mer ”lagom”.

Tie Luohan är inte ett te jag dricker varje dag men ett bra val för speciella tillfällen, när jag vill ha mer upplevelse än bara en god smak. Även priset (ca 200 kronor per hekto) gör detta te till något utöver det vanliga & vardagliga. Jämfört med Rou Gui, ett annat känt oolong från Wuyi, så finns många gemensamma nämnare. Personligen föredrar jag Tie Luohan.