Buddist (Foucha) från Bönor & Blad

”Ett livligt och färskt vårplockat grönt te med lätta gräsiga undertoner och en mjuk lång eftersmak. Det här berömda teet är ekologiskt certifierat och härstammar från Putuo Mountain. Där ligger ett av Kinas mest omtalade buddistkloster, bekant som Putuo Fuocha. Teet, som går att brygga flera gånger, odlas på sluttningarna runt Huiji-templet och resultatet kallar invånarna Buddhist. Ursprung: Zhejiangprovinsen, Kina.”

Så beskriver Bönor & Blad sitt premiumte Buddist. Trevligt att få veta provins och berg! Googling ger informationen att detta te kallas fo cha eller foucha. Bönor & Blad är uppenbarligen något förvirrade och får det att låta som att klostret heter Fuocha, men det heter – som de själva säger i nästa mening – Huiji. Här är en underbar bild från detta kloster, tagen av Ondřej Žváček.

Detta Foucha ger tre bra bryggningar och är väldigt förlåtande. Med 70-75 grader varmt vatten kan man brygga det i princip hur länge som helst utan att få fram bitterhet. Man får ha tålamod och låta teet dra i minst tre, gärna fem minuter. Då blir färgen som bärnsten och smaken optimal: otroligt mjuk och mild, ett mellanting mellan gräddigt, smörigt och nötigt. Gräsigheten är nästintill obefintlig men kan anas långt i bakgrunden. Sötman är subtil. Eftersmaken är lång och trevlig, en gräddig känsla i munnen som dröjer kvar i tio minuter.

Teet påminner väldigt mycket om Long Jing, men är något mer nedtonat och defintivit mer förlåtande. Priset hos Bönor & Blad (95 kr per hekto) känns väldigt rimligt. Jag rekommenderar ”Buddist” till alla som gillar Long Jing och till alla som är nyfikna på bra kinesiskt grönt te. Det är förresten fascinerande att smaken kan bli så lik Long Jing när bladens utseende är helt annorlunda. Dessa blad är pyttesmå och vridna. Vid en första titt liknar de mest ett svart te som Keemun, men färgen är mörkt grön med inslag av vithåriga knoppar.

Jag har sagt det förut men säger det igen: Jag uppskattar verkligen att Bönor & Blad bemödar sig om att ha högkvalitativa tesorter i sitt sortiment. De kommer att få fler besök av mig framöver – jag ser fram emot att dricka alla deras premiumteer.

Annonser

White Downy från Chaikhana

White Downy kommer från den kinesiska regionen Guangxi och kallas ibland ”Lin Yun White Downy” – Lingyun är en provins i Guangxi. Namnet White Downy är den engelska översättningen av Bai Hao.

Hos Chaikhana och en hel del andra försäljare klassas White Downy som grönt te, hos Stockholm Tea Center och vissa andra kallas det vitt te. Att placera White Downy i de vita teernas skara känns inte helt ologiskt eftersom det innehåller en stor mängd outslagna knoppar, vars vita behåring gett teet dess namn.

Smaken är uttalat fruktig och påminner om aprikos eller persika. Det finns subtila nötiga inslag. Ett litet beskt bett kommer lätt fram, men med 70 graders vatten och kort bryggtid blir teet mjukt med lagom sötma. Jag påminns både om Bai Mu Dan och Fenghuang Dancong Milan Xiang. Bladen ger 2-3 bra bryggningar.

Slutsats: Drickes med nöje och rekommenderas!

Pleiku från Chaikhana

Något som alltid irriterar mig otroligt mycket är när jag inte kan få tag på information om ett te jag dricker. Så är fallet med ett te från Chaikhana, nämligen Pleiku. Det enda jag vet är att teet kommer från Vietnam och att det är halvoxiderat, alltså oolong. Uppenbarligen har det fått sitt namn från provinsen Pleiku där man bedriver teodling.

Liksom många andra oolong är bladen rullade till bollar, men smaken är inte lik någon osmaksatt oolong jag någonsin druckit. Däremot finns stora likheter med Ren Shen, alltså oolong smaksatt med ginseng. Dock syns det tydligt att dessa bladbollar inte har blandats med ginsengpulver.

Vissa drag har teet gemensamt med andra oolong, men allra mest dominerande är en starkt lakritsliknande smak. Teet är inte särskilt komplext och det vinner inte på att bryggas i gaiwan. Som ett annorlunda oolong är det intressant, men det känns som ett vardagste vilket jag vill minnas att priset avspeglade.

Vattenkokare!

I och med att jag fått en ny vattenkokare som är snäppet proffsigare än min OBH Nordica så undrar jag om någon vill ha denna gratis? I utbyte mot ett te kanske…

Kokaren passar bra för den som vill få en uppfattning om vattentemperatur. Kokaren fungerar så att den visar vattnets temperatur på en termometer. Jag brukar koka upp det till strax under kokpunkten och sedan tillsätta kallvatten om jag vill ha t.ex. 70 grader.

Kokaren rymmer 1,7 liter och den är i bra skick även om den har varit använd nästan ett år. Enda felet är lite kalkavlagringar inuti men vid intresse gör jag självklart rent den så mycket det bara går.

Nypris ca 600 kronor.

Te-presenter

Idag fyllde Tekoppen 20 år på jorden. Tekoppens anhöriga hade fattat vinken om vad som är viktigt här i livet, så presenterna bestod – förutom böcker och film – av följande:

1. Presentkort på ItMfT. En skatt som jag ska vakta lika noga som en drake sina guldägg eller en katthona sina ungar. My preciousss…!

2. Aquagrads vattenkokare. Äntligen kan jag ställa in 60 eller 75 eller 80 eller 95, och få just den temperaturen. Dessutom kan vattnet hållas vid samma temperatur längre stunder. Kommer att göra det dagliga drickandet betydligt bekvämare!

3. Teet Buddist från Bönor&Blad. Gott! Det platsar bra i kinesisk grön te-tradition men är sammantidigt lite annorlunda. Recension kommer så småningom.

Den stackars släkting som kom hit för att fira mig torterades med oräkneliga koppar te. Nu är jag ensam och nöjd med dagen. – Dags att avsluta festligheterna med lite oolong!

Selected oolong (Ying Kee Tea House)

Bekantas bekanta skänkte mig detta te, inköpt i Hong Kong. Tusen tack! På påsen står inget annat än att det rör sig om kinesiskt oolong. Inte heller på tillverkarens hemsida finns mer info.

Jag har bara hittat några få hänvisningar till Ying Kee Tea House på engelskspråkiga sidor, även om de verkar vara en etablerad och kvalitativ tillverkare. Detta beror antagligen på att Ying Kee riktar in sig på marknaden i Hong Kong och Japan. Teerna kan inte beställas över internet och det finns inte ens mejladress till företaget, bara telefonnummer.

Teets doft gjorde mig skeptisk: skarp, kemikalisk, som målarfärg. Det färdiga teet däremot har en nötig och rostad doft som sprider sig i hela rummet – extremt aromatiskt! De blöta tebladens doft är syrlig.

Vid kortare bryggningar blir teet lätt, sött, mjukt, fruktigt, runt och lättdrucket med bra eftersmak. Smakutvecklingen mellan bryggningarna är tydlig men med kontinuitet. Tonerna av karamell, grädde och kola känns mycket tilltalande. Teet klarar cirka 6-7 bra bryggningar. Den första bryggningen blir syrlig och bryggning 2-3 får en torr munkänsla, men 4 och 5 är riktigt delikata.

Vid lite längre bryggningar blir teet inte lika gott, men ändå ganska intressant. Ett sting, kraftig och mustig kropp, honungslik sötma, angenäm fruktighet som jag associerar till äpple eller körsbär, lång eftersmak. Överbryggning ger drag av kol och en tunn, subtil rökighet.

Efter att ha druckit några koppar sitter jag lugn och lite dåsig med den mjuka eftersmaken i munnen. Njutning!

Gyokuro från NK

Detta är första gången jag dricker Gyokuro (玉露), ett japanskt te som skiljer sig från sencha genom att man använder särskilda buskhybrider som dessutom skuggas i några veckor innan skörd. Skuggan gör teet mindre bittert och ger högre koffeininnehåll än i andra gröna teer. Gyokuro betyder ungefär ”jadefärgad dagg”.

Jag köpte mitt Gyokuro i NK:s tebutik där det kostade 99 kronor hektot – väldigt billigt. Tebladen har en skarp men mjuk doft av spenat. De ser ut att vara välhanterade.

Med svalt vatten (60 grader), 2-3 teskedar blad och en minuts bryggning blir teet ljust gulgrönt till färgen, mycket milt med en uttalad sötma. Eftersmaken är smörig, mättande, mjuk och nötig. De vegetabiliska/gräsiga dragen är väldigt svaga, mer en aning än en smak. En vän som säger sig ogilla grönt te tyckte mycket om det. Även jag själv blev väldigt förtjust.

Med längre bryggtider kryper det fram en märklig smak – väldigt vegetabilisk men samtidigt väldigt söt – som är ganska stark och känns ovanlig. Med denna långa bryggning är teet inte lika enkelt att uppskatta, men på sätt och vis mer belönande.