Änglamarks Ceylon

En morgon när jag kände för vanligt svart frukostte tassade jag in i mina föräldrars kök och snodde en förpackning Änglamarks Ceylon i lösvikt. Jag hade inte så dåligt samvete, för de verkade ha glömt bort teets existens.

Jag har tidigare bara druckit detta te i påsform och aldrig tänkt så mycket på smaken. Lösvikten kändes först mindre angenäm, men på ett särskilt sätt som gjorde mig nyfiken. Och mycket riktigt, efter första koppen blev det snabbt en andra och sedan drack jag det flera gånger om dagen i flera dagar.

Detta Ceylon är smörigt och nötigt, med samma tunga sötma som Darjeeling First Flush, White Downy eller Pai Mu Tan. Vid längre bryggning dyker det upp rökiga inslag. Det är olikt all Ceylon jag druckit förut, men smaken är väldigt trevlig. Närmaste smak-släktingen jag kommer att tänka på är Yunnan Gold.

Alltid lika roligt när man hittar gott te som är lättåtkomligt, ekologiskt och förhållandevis billigt!

Teer med fruktsmak

Jag skulle vilja tala om teer med fruktsmak, teer som är smaksatta för att smaka som frukt. Frukt-smaksatta teer. Du måste förstå att de är inte frukter. De är teer. Men de smakar som frukt. Eller? De har namn som jordgubbskiwi, citronbär, apelsinmango, vildkörsbär, björnbär och tranbär. De smakar som frukt. Och de låter som frukt också, eller hur? Men det är de inte. De är te. Frukt-smaksatta teer. Och ärligt talat så förstår jag inte det här.

Jag har alltid tyckt att om du letar efter fruktsmak, om du är genuint intresserad av någonting som smakar frukt och befinner dig på te-avdelningen, så har du kommit fel. Mitt råd är att om du söker något som smakar frukt, var på den säkra sidan – köp frukt. Min erfarenhet är att frukt nästan alltid visar sig vara en pålitlig källa till fruktsmak.

Ett annat tips om du letar efter fruktsmak skulle kunna vara fruktjuice. Fruktjuice görs genom att man pressar ut juicen ur frukt. Uppenbarligen har juicen som rinner ut ur frukten fruktsmak. Det kanske är därför de kallar den fruktjuice. Det smakar inte te. Vill du ha tesmak behöver du skaffa te.

Låt oss summera detta: Om det är fruktsmak du vill ha så är frukt aldrig fel. Eller, som jag har påpekat, fruktjuice. Beställ inte te. Te har tesmak. Det är inte som frukt. Det är mer som te. Om du vill ha te, tycker jag att du ska beställa te. Det är något helt annat. Det kallas ”dricka te”. Har du märkt, förresten, att det inte finns te-smaksatta frukter?

(George Carlin, 1937-2008)

Menat som humor, ej som förolämpning. Jag måste erkänna att jag drack ”Grön Guava” på ett hotell i Göteborg och det var ganska… gott. Men det smakade inte grönt te. Det smakade varm artificiell guava.

Pouchong (Baozhong)

Inköpt: Bönor & Blad (teet verkar komma från Johan & Nyström).

Pris: 125kr/hg.

Pouchong kallas också för Bao Zhong, Baozhong och Pao Chung. Det brukar definieras som ett väldigt grönt oolong men kallas ibland för mellanting mellan grönt te och oolong.

De torra bladen är tvinnade, men inte rullade, ganska gröna i färgen och med tung blommig doft. De blöta bladen är ganska stora och gröna men inte så hela. Jag använder så hett vatten som möjligt och en matsked torra blad, som i blött skick fyller min gaiwan nästan till hälften. Det går också att använda dubbelt så mycket blad och kortare bryggningar, men det är slöseri i mina ögon.

1: 2 minuter. Ljust gulgrön färg. Doftar mycket speciellt. Växtligt, fuktigt, blommigt. Doften väcker starka förväntningar på smaken. Smaken är väldigt tung och mättande. Inte genast angenämt, men väldigt intressant och allt godare ju mer jag dricker. Oljigt. Smaken fyller hela munnen och känns även i strupen. Ganska bra eftersmak. Sötman är majsaktig, fruktigheten påminner om mango och melon. Jag kommer att tänka på en sorbet med grädde och mango som jag älskade att göra för några år sedan. Ibland anar jag vanilj. Smaken och aromen är mycket, mycket stark.

2: 1 minut. Samma smakprofil men mer nedtonat, lite klarare, kallare, krispigare. Mer lättdrucket. Mer växtlighet. Dock lite fattigare känsla efter första bryggningens aromatiska smakexplosion.

3: 3 minuter. Tyngre, blommigare smak. Munkänslan är något torrare. Blommigheten får mig att tänka på syrener och parfym. Smaken är mycket växtlig.

4: 5 minuter. Fruktigare, mjukare smak. Lättdrucket och mycket angenämt.

5: 6 minuter. Lättdrucket, oljigt, mjukt och runt. Smaken börjar tunnas ut men påminner om gräddkola.

Vad jag har förstått ska man inte vänta sig fler bryggningar än så här från ett Pouchong, så jag är nöjd. Detta är definitivt det godaste te jag har druckit som kommer från en ”vanlig” tebutik, men det står sig även väldigt väl i jämförelse med de flesta högkvalitativa oolong jag har smakat. Jag köper sällan samma te två gånger, eftersom jag vill gå vidare och smaka andra sorter, men detta Pouchong kommer jag att köpa mer av så fort mina femtio gram har tagit slut. För den som gillar blommiga teer är det optimalt.

Ekologiskt kvalitets-te från Song

Jag var nyss i Göteborg och besökte Göteborgs Te & Kaffehandel i Nordstan. De hade ungefär samma lösviktssortiment som de flesta tebutiker, om än ett imponerande stort utbud av teburkar. Dessutom stod, på en hylla, fyra förpackade teer av märket Song. Ekologiska teer från svensk återförsäljare. Och inga dåliga teer heller: Bai Hao Yin Zhen och Rou Gui, samt Tie Guan Yin och ett grönt te med namnet Wu Lu.

Förpackningarna var mycket stilrena och informationen på förpackningarna förklarade de olika teernas egenskaper och tillverkning på ett enkelt men inte alls förenklat sätt. Bara det faktum att det stod ”ooxiderat” istället för ”ojäst” gör mig lycklig.

Priserna låg på 79 kronor för 30 gram för alla de fyra teerna. Jag valde Rou Gui, ett wuyi yancha som jag aldrig har smakat.

Tydligen finns dessa teer i två Stockholms-butiker:
Kaffe & Te Tradition Birger Jarlsgatan 90 08 – 24 40 50
Thehuset Danielsson Kungsgatan 51 08 – 21 65 66

Om teet är så gott som jag hoppas, kommer jag att svimma av lycka.

Smaksatt á la Mariefred

Förra helgen var jag och firade min sambo hos hans familj i Mariefred. Mariefred är en mycket mysig stad med små gågator och massvis med små butiker. En av dessa minibutiker heter ”Två Goda Ting” och inriktar sig på högkvalitets kaffe och choklad, men även en del te!

Självklart var jag tvungen att undersöka utbudet så jag stod en bra stund och stirrade på tehyllan. De hade en hel del svarta teer, en del roiboos och lite grönt. Utöver detta hade de en serie smaksatta teet av ett märke vid namn Blend. Dessa blandningar innehöll allt ifrån grönt till puer, det enda som fick mig att tveka var priset, 59 kr/hektot, vilket jag kände var lite väl billigt.

Som tur är bor sambons familj praktiskt taget över butiken så jag sprang upp och googlade fram Blends hemsida. Efter att ha tittat på sidan och även bett min medbloggare om ett godkännande ilade jag ner för att köpa ett hekto i alla fall. Tyvärr hade de inte den ”Indian chai” som jag gärna ville ha men butiksägaren var snäll nog att lägga en beställning åt mig! Jag valde att köpa en blandning vid namn ”Truffle Blanc” medan jag väntar på leverans.

Blandningen innehåller svart te, macadamianötter, vit choklad, cocosflarn och vanilj. Teet doftar oerhört sött och nästan godisaktigt. Jag har nu druckit det ett antal gånger och känner mig faktiskt väldigt nöjd. Det är inte samma upplevelse som en gaiwan med DongDing men det är ändå ett mycket trevligt te, just på grund av sina milda och söta smak. I en stor mugg med en skvätt mjölk och en sked honung blir detta te en perfekt bot mot både halsont och höstdepp!

Att återupptäcka kvalitetste

Den senaste veckan har jag bara druckit vardagste. Okej te, till och med gott, men inte exceptionellt, inte komplext, inte häpnadsväckande. Billigt te – min snåla plånbok har varit väldigt nöjd. Även jag har varit hyfsat tillfreds. Tills igårkväll när jag insåg vad som hänt: jag har druckit mindre och mindre te, blivit mindre och mindre intresserad. Te är inte kul längre.

Därmed fick jag nog. Inget mer medelmåttigt te, jag vill ha smakupplevelser som skimrar. Jag gick genast och bryggde pouchong i min gaiwan. Vilken skillnad! Härmed ska jag hänge mig åt tevärldens kronjuveler, tills den sorgliga dag då jag inte har råd med äkta njutning.

Nu ser jag fram emot slutet av november när jag fyller år. Jag har nämligen önskat mig böcker, tebricka, Aquagrad, en temugg – och 20 sorters te.

DanCong Gui Hua

Senast jag var hos In the Mood for Tea hade deras utbud av DanCong breddats avsevärt. Tyvärr fanns inte den kvalitet av Mi Lan Xiang som jag sökte. Istället fick jag tips om Gui Hua DanCong som skulle vara bra för sin priskklass (ca 100 kr/100 g). Jag blev nyfiken eftersom jag gillar oolong smaksatt med osmanthusblommor (”gui hua”). Ett DanCong vars arom liknar osmanthus verkade lovande.

Det torra teets doft är nötig, smörig, fruktig och blommig – allt på samma gång. Det färdiga teets doft och doften under bryggning är parfymerat blommig. Teets färg är ljusgul till mörkgul. Bladen är förvånansvärt stora och hela med en vacker brungrön färgskiftning.

Teet har ett gott sting och är runt och mjukt. Mycket kropp, matigt, nötigt. Smaken liknar jasminpärlor. Subtil eftersmak men väldigt trevlig ”efterkänsla”: en lenhet i munnen och strupen.

Eftersom teet är luftigt och bladen stora är det svårt att dosera. Det är lätt att ta bara pyttelite för mycket blad vilket ger beska, men i lagom mängd känns detta ”bett” snarare positivt än negativt.

Jag har lätt att uppskatta detta DanCong. Det når inte samma höjder som Mi Lan Xiang men ärmysigt, trösterikt och stämningsfullt. Ja, faktiskt ganska ljuvligt! Inte så komplicerat, men ett te som sänker mig i glad halvdvala. Och det är ju inte fy skam.

Tebloggarens recension av samma te