Extra frälst!

Igår kom det smakprov av MeiShan JinXuan Extra Rostad som Antonio (Temystik) var generös nog att skicka mig då det var slut på In the Mood for Tea!

Till smaken var teet i grunden likt normalrosten av samma te (se i ett äldre inlägg). Dock var gräddigheten ”djupare” och mycket mer påtaglig. Den smakar inte mer gräddkola utan vad det rör sig om är nog snarare mer ”grädd” än mer ”kola” så att säga.

Jag är nu helt såld på detta te och kommer antagligen att skänka bort min normalrost till min medbloggare och möjligen några andra vänner. Detta inte för att det var av sämre kvalitet utan snarare för att jag vet att jag med all sannolikhet kommer att köpa extrarosten så snart den kommer in och att jag då inte kommer att dricka av det normalrostade.

Vill ännu en gång tacka Antonio för hans oerhört goda handling!

Annonser

Två sencha

Ujinotsuyu är ett varumärke vars teer finns i många av Japans affärer. Deras sencha kommer i varierande kvaliteter: Kin (guld), Gin (silver) och Midori (grön). Jag har provsmakat Gin och Midori, köpta hos Japan Food and Kitchen på Swedenborgsgatan.

Sencha Midori är ruskigt billig (33 kr/hg) och Sencha Gin är bara snäppet dyrare (44 kr/hg). Billigt och bra går inte alltid hand i hand, så jag var nyfiken på hur goda dessa vardags-sencha skulle visa sig vara.

Sencha Midori är väldigt lätt att brygga. Det verkar ge optimalt resultat med 90-gradigt vatten i 1 minut och blir lättare bittert med lägre temperatur. Sencha Gin blir bra med 80-gradigt vatten men tål högre temperatur förvånansvärt väl.

Båda teerna har en gulaktig färg, vilket borde visa att de är lätt ångade. Midori doftar gräsigt och lite algigt, Gin doftar nötigt. Midori smakar ”grönt te” och inte så mycket mer. Lite gräddigt, lite vegetabiliskt.

Sencha Gin har en mjukare smak med nötighet och sötma. Det påminner mer om Longjing än om Sencha, mer har inte Longjings mildhet. Jämfört med Sencha Midori är smaken mer nyanserad, mer intressant och helt enkelt mer tilltalande. Gin håller också bättre för upprepade bryggningar.

Sencha Midori passar när jag inte har möjlighet att mäta vattentemperatur, men jag kommer inte att köpa det fler gånger. Mitt hekto Sencha Gin kommer jag att dricka upp med glädje men antagligen inte köpa mer av. Däremot kommer jag att prova andra sorters te från Ujinotsuyu. För att få riktigt bra kvalitet måste man söka sig till andra jaktmarker – som O-Cha, Ito-En och andra nätbutiker – men Ujinotsuyus teer känns som en bra ”grundkurs”.

Chockrosa saltsmak

Kashmiri Chai går under många namn, t.ex. Noon Chai, Namkeen Chai och Pink Chai. Det sägs vara populärt i Pakistan och innehåller bakpulver och salt. En kemisk reaktion mellan dessa två komponenter gör drycken rosa.

Självklart är varianterna oändligt många, men gemensamt tycks vara att tebladen kokas i upp till två timmar. Lite vatten i taget slås på och reduceras. När drycken är färdig tillsätts mjölk. Ibland har man även i socker, kardemumma, hackade nötter och hackad torkad frukt.

Jag provade att göra Kashmiri Chai en dag när jag var alltför förkyld för att kunna uppskatta flyktiga aromer. Jag behövde starka smaker och var nyfiken på denna chai, ovanlig vid våra breddgrader. Jag använde Darjeeling som baste och mandelmjölk istället för komjölk. Den rosa färgen blev inte riktigt så stark som jag hade förväntat mig.

Första klunken är onekligen en chock, men väckte ändå mersmak. Knepet tycks vara att dricka bara litegrann i taget för att inte överväldigas. Då är Kashmiri Chai en annorlunda och ganska god upplevelse. Med socker, kardemumma och malda cahewnötter i är det mycket mer njutbart. Sältan och sötman balanserar varandra väl.

Måtten på ett ungefär:
1 ½ liter vatten

2 tsk Darjeeling
½ tsk bakpulver
2 tsk salt
2 dl ”mjölk”

Extra ingredienser till hälften av drycken:
½ tsk kardemumma
2 tsk socker
½ dl pulver av malda cashewnötter

Chun Ming Sheng 2005

När jag senast besökte In the Mood for Tea ville jag köpa puerh, men fick rådet att komma tillbaka senare eftersom de väntade en stor leverans. För att inte försmäkta fick jag dock med mig ett smakprov hem: en bit sheng från 2005. Fabrikanten är Chung Ming och teet säljs bland annat av Yunnan Sourcing. Jag tror att In the Mood for Tea hade bestämt sig för att inte ta in detta sheng i sortimentet.

I komprimerad form


Bladen under bryggning


Teets färg

Det torra teets doft är jordigt, fuktigt, multnande – men till skillnad från shu puerh är doften frisk. De blöta bladen doftar rökigt och kryddigt. Jag brygger teet i förvärmd gaiwan med så korta bryggningar som möjligt för att inte beskan ska ta över. Första bryggningen har rökig arom, liten kropp, ganska mycket sötma och en mjuk smak med antydan om frukt. Det känns som om jag har blandat fruktigt oolong, Keemun och en gnutta lapsang. Mycket tilltalande.

Andra bryggningen är mer träig och lite jordig med en antydan av läder. Känslan i munnen är väldigt torr, den rökiga aromen känns mer framträdande och ”köttig” medan de söta och fruktiga inslagen saknas. Eftersmaken är en aning besk.

Tredje bryggningen blir överbryggd och får en skarp smak av aska. Trots beskan är det drickbart. Fjärde bryggningen är underbryggd, söt och lite mjölkig, bra kropp. Femte bryggningen är överbryggd, sjätte är underbryggd. Sjunde är jordig och träig och lite söt. Den åttonde bryggningen är den dittils godaste, både fruktig och jordig med sötma. Jag gör tolv bryggningar men de blir alltmer svaga, bara jordigheten återstår och till sist är även den så tunn att jag slutar brygga.

Detta är mitt första sheng någonsin så jag är långtifrån expert, men jag anar att det är synd att dricka det så ungt – om fem till tio år är det antagligen mycket mer njutbart. Att dricka detta sheng i sitt ”spädbarnsstadium” var en givande upplevelse för mig som bara druckit shu förut – puerh är verkligen en variationsrik kategori av teer.

Jag och min relation till te

Nu har jag skrivit en hel del inlägg om te och mina reflektioner kring detta och nu känner jag att det är läge för en presentation av mig och min relation till te och tekulturen. Som en inledning tänkte jag dela med mig lite så här har ni en höstbild tillsammans med en nyskriven höstig dikt.

Höstens ankomst 

I månad nio
September
Sjunker solen långsamt
Astmatiskt kippar vi
Efter de sista strålarna

Som lövträd snyter vi
Ut allt klorofyll
Exploderar rödgult
En glimt av skönhet
Tänder vi i
Den grå verkligheten

Nakna
Och frusna
Står vi ensamma
Standby
Väntan på ljuset

 

Åter till det egentliga temat: Min intima relation till te!

Jag har alltid varit en trogen tedrickare och påste med en sked honung och en skvätt mjölk har aldrig suttit fel. Jag har aldrig druckit en hel kopp kaffe då jag inte klarar av smaken. Däremot kan kaffebönor doppade i choklad eller en skvätt kaffe i chokladbollarna inte vara helt fel. Varm choklad i alla dess former och temperaturer är för mig något jag inte skulle kunna leva utan! Fram till i våras var det alltså påste och varm choklad som gällde men sedan började jag upptäcka att det fanns mer att utforska inom teets värld. Min nära vän upptäckte Grace Tea House och nyfiket smög jag mig dit och blev förtrollad av stämningen och inredningen i butiken/serveringen. Jag förklarade för Grace att jag inte tycker om det kinesiska gröna teet och fick med mig ett smakprov av ett så kallat TieGuanYin oolong. Jag fick även en utförlig förklaring till varför en gaiwan är att föredra framför en mugg och införskaffade då min första och nästan läskigt billiga gaiwan (Den med blommorna på en tidigare bild). Detta var vändpunkten för mig!

Jag köpte mig senare lite mer oolong hos Grace och lyckades även få mamma att öppna ögonen för det. Men tiden gick och jag drack mitt oolong med jämna mellanrum och det var det, fram till i juni strax efter det att jag tagit studenten.

 

Nyligen hemkommen från London arbetade jag volontärt för den buddhistiska församling som jag sedan sex år tillbaka har varit aktiv i (IBPS-Sweden) under vår tefestival som hölls i Kungsträdgården. Ett team med teceremonikunniga taiwaneser hade flygits till Europa för att turnera mellan våra många tempel ute i europa och vi var först ut. Jag fick sitta med under den två timmar långa sittningen som innehöll meditation, teceremoni, teet i Kinas historia, GuZheng (ett kinesiskt stränginstrument) och små zenberättelser. Titeln på evenemanget var ”日日是好日” vilket betyder ”Var dag är en bra dag”. Syftet var att låta folk få pröva på zenmentaliteten och det meditativa med andra medel än just den sittande meditationen.

 

Det var här det verkligen sa ”klick”. Jag har under mina sex år som praktiserande buddhist mediterat mycket sittandes men även praktiserat mycket aktiv meditation, både i form av gående meditation och i de båda japanska ”kampsporterna” iaido och kyudo (svärdskonst och bågskytte). Men detta gav mig en lite djupare insikt i det jag upprepade gånger läst om zen, att ett medvetet sinne kan vara fullt aktivt i vad vi än gör. Te var från och med då inte längre bara en smakupplevelse utan nu var det plötsligt en del av mitt praktiserande.

 

I dagsläget är teet lika mycket en last som en tillflykt, det stora intresset har bidragit till timtal av googlande för att kunna absorbera så mycket som möjligt om teceremonin och olika tesorter. Boken ”Te – Från sencha till lapsang” är för mig en bibel och det enda som står högre än min AquaGrad är min sambo!

 

Min önskan med denna blogg är att dela med mig av mina tankar kring te och jag har inte som mål att vara någon sorts teguru då jag håller med In the Mood for Tea om att ”alla är sina egen temästare”. Jag har under en lång period följt många av de andra svenska och engelska tebloggar som finns tillgängliga och är mycket tacksam för allt ni har gett mig! Så när Tekoppen frågade om jag var intresserad av ett samarbete var jag helt såld!

 

Som avslutning tänkte jag bara säga att jag råder er att testa att dricka ert te med ett öppet sinne och låt tedrickandet nå en annan dimension!

 

日日是好日,時時是好時!
Var dag är en bra dag, var stund är en bra stund!

Ginseng Oolong

Detta oolong, som ibland kallas Ren Shen, är smaksatt: bladbollarna är täckta med pulveriserad ginseng vilket ger teet ett speciellt utseende. Jag har köpt mitt Ginseng Oolong hos Grace Tea House i Stockholm och betalade 120 kr för 100 gram. Samma sorts te kan beställas över nätet från House of Tea.

De våta bladen är medelstora och hela. Teets färg är mörkgul med dragning åt orange. Doften påminner mer om ginseng än om te. Den underliggande smaken är mjuk med mycket kropp och lätt rostad karaktär. Den starka eftersmaken är söt av ginseng som ger en lakritsaktig, pikant smaknyans. Smakutvecklingen i de olika bryggningarna är liten.

Jag har använt förvärmd gaiwan, en matsked teblad och en deciliter 95-gradigt vatten. De första sex bryggningarna var så korta som möjligt. Därefter ökade jag tiden, först med bara ett par sekunder i taget. Bryggning nummer 18 drog i lite mer än en minut och då hade smaken tunnats ut så mycket att jag slutade brygga. Jag har också använt tekanna och 80-gradigt vatten, vilket gav en betydligt mindre nyanserad smak.

Innan jag hittat rätt mängd blad tyckte jag att teet var svårbryggt, men med 1 msk blad och snabba bryggningar håller det länge. De många bryggningarna gör att teet är prisvärt. Jag har druckit det fyra dagar i sträck och börjar tröttna på den enkla smaken. Det känns som ett te jag kommer att ta fram vid enstaka tillfällen när jag vill ha lättbryggt, lättdrucket ”godis-te”.

MeiShan JinXuan(梅山金萱)

Då sitter jag här med min Gaiwan, laddad med mitt nya oolong, MeiShan JinXuan. Teet är från det taiwanesiska berget MeiShan och JinXuan betyder något i stil med ”Gyllene Daglilja”.

Även om jag köpte teet hos In the Mood for Tea redan i fredags så var det inte förrän igår kväll, dvs söndag kväll, som jag testade för första gången. Detta eftersom att jag på fredagen åkte till min sambos familj i Mariefred för att sedan på lördagen fortsätta till ett styrelsemöte för unga allergiker som varade till söndagen. Som på alla andra ställen fanns det vattenkokare tillgängliga överallt, men att få brygga den första koppen nytt te med min AquaGrad är alltid värt att vänta på!

Jag slog alltså på min kära vän AquaGrad och rattade fram 90 grader för att sedan täcka botten på en mindre glaskanna(GongFu-stil) med rullade teblad. Under de följande bryggningarna kan jag inte hävda att jag bildade mig en rättvis uppfattning om teet. Dels var jag så täppt att jag knappt kände annat än värmen och dels för att en kraftig bismak eller liknande utvecklades redan i den tredje bryggningen. Denna bismak (som jag återkommer till) har antagligen uppstått då bladen stått utan vatten i väntan på nästa bryggning, vilket tyvärr inträffade upprepade gånger. Mest för att jag tappat motivationen av min täppa.

Nåväl, det är bara att ta sig i kragen och upp i sadeln igen tänkte jag idag och testade att både brygga och dricka ur min lilla gaiwan. Den rymmer någonstans runt 1,5 dl och jag använde knappt en tesked te och idag höll jag en temperatur på 85 grader. Även om min täppa lättat, peppar peppar, och jag nu kan uppleva mer smak så kan denna recension nog komma att kompletteras i framtiden.

Båda de första två bryggninga innehåller den omtalade gräddiga eller mjölkiga smaken, men som många andra före mig nämnt så är det inte tal om att suga på någon gräddkola. Smaken är alltså väldigt lätt kolaaktig och mjuk men med en blommighet som mycket väl harmoniserar med det ”mjölkiga”. I den tredje bryggningen och mer och mer mot den femte tog det blommiga över och ersatte det mjölkiga utan att rubba det mjuka och lena.

I och med att det blommiga tog över trädde även en annan smak fram. Smaken från gårdagens bryggning fast idag på ett mycket mer förlåtande och dämpat sätt. Igår var mitt spontana intryck av smaken bladig, något annat ord kunde jag inte hitta. Men idag när smaken mest ligger som en ton skulle jag snarare kalla den för växtlig och grön (inte grönt som i grönt te utan snarare en liknelse vid färgen i sig). Detta är en smak som jag personligen skulle klara mig utan men den är absolut inte något som förstör, jag tror snarare att det finns många som ser detta som berikande.

Nu väntar jag på att mitt smaksinne ska återhämta sig och att ser med spänning fram emot att testa extra rosten när den åter finns i butiken.