Gui Hua

Gui Hua är ett grönt oolong smaksatt med osmanthus-blommor. Gui är kinesiska för osmanthus och hua betyder blomma. Detta Gui Hua kommer från Venustas House of Tea där det kostar 127 kronor hektot. Jag har bryggt Gui Hua i gaiwan med en metod som liknar gong fu och nittiofemgradigt vatten.

De torra bladens doft är blommig och söt, som godis eller rosenvatten. De blöta bladens doft är grönsaksaktig och skarp på ett mintaktigt sätt. Det färdiga teets doft är mild, som grönska efter vårregn. Teets färg är ljus gröngult.

Bryggning 1: 15 sek. Lite blommigt, lite fruktigt (persika?), lite sött. Mycket mjukt, oljigt men på ett bra sätt. Lättdrucket. Smaken är omedelbar men också kvardröjande.
Bryggning 2: 25 sek. Mer vegetabiliskt. Mycket sötma.
Bryggning 3: 30 sek. Bara grundsmaken kvar: klar, krispig, kall.
Bryggning 4: 40 sek. Fortfarande mycket smak. Mer smörigt.
Bryggning 5: 60 sek. Mer karamellsmak än tidigare.

Jag gjorde flera bryggningar till och var mycket nöjd med dem. Nästa dag bryggde jag igen och kom då att tänka på vanilj i flera av bryggningarna. Allt sammantaget är jag mycket nöjd med detta oolong men på grund av priset kommer det tyvärr inte att bli någon frekvent gäst i mitt hem, även om de många bryggningarna som kan fås ut gör teet prisvärt.

Formosa Dong Ding

Dong Ding är ett grönt oolong från provinsen Nantou i Taiwan. Namnet betyder ”frusen bergstopp” och stavas ibland Dung Ding, Dung Ti eller Tung Ting. Detta Dong Ding kommer från Venustas House of Tea där priset ligger på 98 kronor per 100 g.

Teet är gröna blad som rullats. När bladen vecklat ut sig visar de sig vara medelstora och lite trasiga. Färgen på det bryggda teet är ljust gröngul. Vad gäller doften kan sägas att de torra bladen luktar halm, men med en underliggande nyans som lovar sötma. De våta bladen har en skarpt syrlig lukt. Det färdiga teets doft är komplex: oljig, smörig, vegetabilisk.

Bäst resultat har jag fått vid bryggning i gawain med en metod som liknar gong fu och vattentemperatur kring 90-95 grader.

Bryggning 1: 20 sek. Angenäm, svårbeskrivlig smak. Stark smörighet. Eftersmaken är mjuk njutning. Längre ner i koppen är teet strävt med gräsig läderartad smak.
Bryggning 2: 30 sek. Något plattare. Mjölkig.
Bryggning 3: 40 sek. Mycket mer vegetabilisk. Liknar bra Sencha.
Bryggning 4: 60 sek. Mer sötma än tidigare. ”Mörkare” smak.
Bryggning 5: 90 sek. Mycket mäktig och söt bryggning, ger lyckorus.
Bryggning 6: 105 sek. Fortfarande mycket smak.
Bryggning 7: 120 sek. Ännu mer smak än bryggning 6.

Antagligen hade tebladen klarat flera bryggningar till men klockan hade hunnit bli för mycket för fortsatt tedrickande. Dong Ding gav mig en riktig ögonöppare: Oj, kan te smaka så här gott?

Jasmin Tai Mu Long Zhu

Härkomst: Fuijan, Kina
Säljare: Venustas House of Tea
Pris: 89 kr för 70 g

Tai Mu är det berg som teet odlas på och Long Zhu betyder drakpärlor. Vanliga smeknamn på teet är drakögon eller jasminpärlor, eftersom bladen har blivit hoprullade till små bollar. Rullningen görs förs att behålla smaken av jasmin, som uppnås genom att bladen blandas med jasminblommor och får ligga så över natten. På morgonen plockas blommorna bort.

I billigare kvaliteter av jamsinte finns blommorna ofta kvar som prydnad, men det gör teet svårbryggt eftersom blommorna ger bitter bismak. Jasminpärlor är däremot förlåtande, milda men med mycket smak.

De torra pärlornas doft är extremt stark och blommig. När teet bryggs är det en njutning att lukta. Jag påminns om hyacinter och därmed om allt som hör julen till: kardemumma, apelsin, nejlika. Det färdiga teets doft är svagt blommig och mycket tung.

I torrt skick är bladen lila och vita, men uppblötta är de ljusgröna och består av toppskotten, alltså en lång bit stjälk med ett eller två outslagna blad. När teet bryggs vecklar de små bollarna ut sig, rör sig – ett fascinerande skådespel. Jag glömmer att ta tid på bryggningen och bara stirrar. Färgen på teet är gul men åt det laxrosa hållet.

Det finns sötma i teet men också lite beska i bakgrunden. Blommigheten är så tung att den nästan inte kan kallas blommig. För första gången förstår jag vad som menas med att te kan smaka som buljong, ”brothy”. Mjukt och gräddigt men framför allt smakrikt på ett matigt, köttigt sätt. Det känns som att äta snarare än att dricka. Eftersmaken är lång, söt och skänker välbehag.

Teet håller för minst fyra bra bryggningar och är därmed drygt. Sammanfattningsvis är jag imponerad och har upptäckt en helt ny aspekt av te-smak.